Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deleen, Carl Erik - Delegat - Delegation - Delegationsrätt - Delegera - Delémont - Delen, Dirck van - Delenda (est) Carthago - Delescluze, Charles - Delesseria - Delet - Delff, Willem Jacobsz. - Delfi, Delphi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675
Delegat—Delfi
676
turläsare. Se uppsats av C. F. Bernström
i »Pro novitate» (1898); jfr även A. Holmberg,
»C. D., geniet-hjälten-martyren» (i Sv.
Bokhandelstidning 1923).
Delegat (lat. delegätus), fullmäktig, ombud,
styresman i en delegation (se d. o. 3).
Delegation (lat. delegätio, av delegäre,
avsända med uppdrag), avsändande av
fullmäktige; uppdrag att handla i någons ställe;
personer med sådant uppdrag.
1. I civilrätten betecknar d. avtal,
varigenom en person inträder i annans ställe
som gäldenär i ett mellan den senare och en
tredje bestående obligatoriskt
rättsförhållande. Utbyte av en gäldenär mot en annan kan
icke äga rum utan borgenärens samtycke.
Den ursprunglige gäldenären befrias från
skulden, och den nye inträder i hans ställe
först när borgenären givit sitt samtycke till
ombytet. Genom d. undergår
rättsförhållandet i övrigt ingen ändring. Borgenären kan
fortfarande göra gällande de birättigheter,
som förut voro förenade med hans fordran,
varemot den nye gäldenären kan mot
fordringen framställa de invändningar, till vilka
hans företrädare var befogad — såvida icke
dessa företräden el. inskränkningar hade sin
grund i den förre gäldenärens person, ty då
försvinna de genom hans utträde ur
rättsförhållandet (t. ex. borgen, som ingåtts för
gäldenären personligen). I. Afz.*
2. österrikisk-ungerska
delegationerna kallades två utskott, av vilka det
ena valdes av österrikiska, det andra av
ungerska riksdagen och som, enl. en lag av 21
dec. 1867, årl. sammanträdde till ett
unions-parlament för vissa gemensamma
angelägenheter (utrikespolitik, krigsväsen, riksfinanser).
Vardera d. räknade 60 medl. De
sammanträdde växelvis i Wien och Budapest,
överläde på skilda kamrar och meddelade sig
med varandra skriftligen. Vid fortsatt
oenighet avgjordes omsider ärendena vid plenum
utan diskussion och medelst gemensam
omröstning. S. B.*
3. Förvaltningsområde (it. delegazione, län)
i det forna konungariket Lombardiet-Venezia
och i den forna Kyrkostaten. Högste
styresmannen i länet kallades delegat.
Kyrkostaten var från 1831 indelad i 19 d. (utom
Rom); där var delegaten alltid en av påven
utnämnd prelat. Var han tillika kardinal,
bar han titeln legat, och länet kallades då
legation. S. B.*
Delegationsrätt, se Ekonomisk
lagstiftning.
Delegera (lat. delegäre), avsända med
uppdrag; befullmäktiga. — Delegerad (lat.
delegätus), fullmäktig, ombud. Jfr
Delegation och Legat.
Delémont [delemå’] (ty. Delsberg), stad
i schweiz. kant. Bern, i Jurabergen; 6,619 inv.
(1920). Järnindustri. Viktig järnvägsknut.
Delen, Dirck van, holländsk
arkitektur-målare (1605—71), verksam i Arnemuiden vid
Middelburg. D. målade kyrkointeriörer,
palatsgårdar och praktrum, som han oftast själv
försåg med staffagefigurer. En av hans
tavlor finns i Nationalmuseum. H. W-n.
Dele’nda (est) Carthägo, lat., »Kartago bör
förstöras», annan version av Catos ständiga
yrkande (se C a t o d. ä.); uttrycket förekommer
även i betydelsen stående fras, »käpphäst».
Delescluze [dolekly’z], Charles, fransk
revolutionär (1809—71). Stred fr. o. m.
julirevolutionen (1830) ständigt på yttersta vänstra
flygeln, ådrog sig flera gånger fängelsestraff
och till sist deportation till Guayana. Därifrån
återkom D. 1859 med bruten hälsa men
oförminskad energi. 1868 uppsatte han den
revolutionära tidningen Réveil, invaldes 1871 i
nationalförsamlingen, blev s. å. ledare för
Pariskommunens försvar och stupade 25 maj på
en barrikad. A. A-t.
Delesse’ria, se R ö d a 1 g e r.
Delet, en gren av Bottenhavet, vilken från
n. tränger in i Ålands skärgård och skiljer
det s. k. Fasta Åland från Kumlinge och
Sottunga m. fl. ögrupper. D:s fortsättning s.
om Sottunga benämnes Kökarsfjärden. D. lär
erbjuda genomfart för fartyg av största
djupgående. P. Dn.
Delff, W illem Jacobs z., holländsk
kopparstickare (1580—1638), verksam i Delft.
Från 1610 var D. huvudsakligen sysselsatt
med gravyrer efter sin svärfaders, M. van
Mierevelts, och honom närstående målares
porträtt av samtida furstar, statsmän och
krigare (bl. a. Gustav II Adolf och Axel
Oxenstierna). H. W-n.
Delfi, D e’l p h i (grek. Delfol’), stad i Fokis
vid s. foten av Parnassos, det gamla Greklands
viktigaste religiösa medelpunkt, berömd för
sitt orakel. På det antika D:s plats låg i
nyare tid byn K a s t r i. Dess invånare måste
likväl utrymma sina bostäder, då fransmännen
(École frangaise d’Athènes) började sina
utgrävningar 1892. Nuv. orten Delfoi har 1,060
inv. (1920). De arkeologiska fynden visa, att
D. som kultort går tillbaka till mykensk
(förgrekisk) tid; dess orakel nämnes redan hos
Homeros. Enl. myten innehades oraklet först
av jordgudinnan Gaia, sedermera av Themis (se
d. o.) och slutligen av Apollon. Den homeriska
hymnen till den pythiske Apollon berättar hur
guden vann oraklet efter att ha nedlagt
draken Python (jfr D:s andra namn, Pytho) och
därjämte, att Apollon förde dit kretiska män
och gjorde dem till sina präster. Så mycket
är säkert, att D. är ett äldre kultställe, som
Apollon enl. myten bemäktigat sig.
I äldre tider ha sannolikt andra metoder att
utforska framtiden nyttjats; i historisk tid
siade en prästinna, Pythia, inspirerad av
guden, urspr. endast på Apollons festdag om
våren, då han tänktes besöka sitt tempel;
sedermera utsträcktes orakeltiderna. Efter vissa
förberedande ceremonier fördes Pythia in i
templets innersta, tog plats på en trefot över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
