Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Delvig, Anton Antonovitj - Delvigne, Henri Gustave - Delyannis el. Delijannis, släkt - Delyannis el. Delijannis, 1. Theodoros - Delyannis el. Delijannis, 2. Nikolaos - Delångersån - Demades - Demagog - Demagogische Umtriebe - Demanchera - Demange, Edgar - Demantelera - Demantoid - Démarche - Demark - Demarkationslinje - Demaskera - Demavend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
701
Delvigne—Demavend
702
utgav han kalendern Sjevernye Tsvjety
(Nordiska blommor, 1825—30). A. A-t.
Delvigne [-vi’nj], Henri Gustav e,
fransk kapten (1799—1876). Försökte 1829
att till räfflade framladdningsgevär bruka
spetskulor i st. f. rundkulor, vilket var
första uppslaget till att rundkulan undanträngde
spetskulan. W. G. B.*
Delyannis [delija’nis] el. D e 1 i j a n n i s,
grekisk släkt från Arkadien, varav flera
medlemmar deltogo i befrielsekriget.
1. Theodoros D., grekisk statsman (1826
—1905). Blev 1862 deputerad och inträdde
1863 i ministären, som han sedan gång på
gång och på skilda poster tillhörde. I den
politiska kamp mellan
D. och Trikupis,
vilken till stor del fyller
Greklands historia
under 1800-talets sista
årtionden, representerade D. d,e djärva, ännu
omogna
nationalistiska utvidgningssträ-vandena. I maj 1885
blev han
konseljpresident och vidtog efter
östrumeliens förening
med Bulgarien stora
rustningar för att skaffa Grekland en
motsvarande landutvidgning i Makedonien men måste
i maj 1886 avgå på grund av stormakternas
tryck. Vid tiden för upproret på Kreta 1896 var
D. ånyo konseljpresident och vidtog trots
landets usla finanser de utmanande rustningar, som
1897 kastade Grekland in i ett illa förberett
krig med Turkiet; strax efter de första
motgångarna avskedades D. i april 1897. Han var
ånyo konseljpresident 1902—03 och 1904—05
samt mördades 13 juni 1905.
2. N ikol aos D., grekisk statsman (1844
—1910), brorson till Th. D. Var 1886—92
minister i Paris samt jan.—juni 1895
konseljpresident under tiden mellan Trikupis’ fall
och Th. D:s makttillträde. D. var från 1895
ånyo minister i Paris. H. B-n.*
Delångersån, sammanfattningsnamn för
Dellensjöarnas (se D e 11 e n) avlopp till
Bottniska viken. Från s. ö. ändan av S. Dellen
(42 m ö. h.) inom Forsa socken flyter ett
brett vattendrag genom de s. k. Forsavattnen
(Kyrksjön, 34 m ö. h., Långsjön, Storsjön) till
Iggsjön (31 m) på gränsen mot Njutånger,
och grenar sig där i två armar, Iggesundsån
i s. och den vattenrikare (egentl.) D. genom
Idenor till Hudiksvallsfjärdens inlopp.
Vattendraget är i sin översta del kanaliserat
genom Tamms kanal. Inom den
hydrografiska uppmätningen räknas till D. även
tillflödena till Dellensjöarna. D:s vattenområde
utgör 2,070 kvkm.
Demädes, atensk talare och statsman (d.
319 f. Kr.), av låg börd; berömd för sin
talar-gåva och slagfärdighet. Tillfångatagen i
slaget vid Chaironeia (338 f. Kr.), vann han
ge
nom sin kvickhet och djärvhet inför Filip av
Makedonien friheten och förmedlade freden
mellan Aten och konungen samt stod sedan
i spetsen för det makedoniska partiet. Han
förmedlade fred med Alexander den store 336
och 335 och med Antipatros 322 men greps
och avrättades av denne. D. var beryktad för
sina utsvävningar och för att sakna
samvetsbetänkligheter vid valet av medel. Skrifter av
D. äro ej bevarade. (M. Pn N-n.)
Demagog (grek. demagogo’s, folkledare),
person, som för sina syften hänsynslöst uppeggar
massan med grova medel och genom att vädja
till dess sämre smak och lägre instinkter;
stundom = folkuppviglare, omstörtningsman.
— Adj.: Demagogisk. — Demagogi,
demagogisk styrelse el. tillstånd.
Demagogische Umtriebe [-gä^ijo ohntrlba],
»folkuppviglande stämplingar», de tyska
regeringarnas beteckning för tyska enhets- och
frihetsrörelser under 1800-talets förra del.
Demanchera [-Je’-] (fr. démancher, av dé,
från, och manche, gripbräde, »hals»), på
stråk-och knäppinstrument ömsa läge genom att
låta vänstra handen glida ett stycke utefter
instrumentets hals.
Demange [demä’$], E d g a r, fransk
advokat (1841—1925). Blev advokat i Paris 1862
och allmänt känd genom försvaret (1870) för
prins Pierre Bonaparte, som skjutit
tidningsmannen Victor Noir. Han uppträdde sedan i
en mängd ryktbara rättegångar, bl. a. 1899
jämte Labori som försvarare för Dreyfus i
Rennes samt 1920 som Caillaux’ försvarare
inför senaten som riksrätt. Hans lugna och
sakliga vältalighet var högt skattad och
framkallade jämförelser med Berryers. V. S-g.
Demantelèra (fr. démanteler, av upphävande
prefixet dé och manteau, provens, mantel,
ringmur), göra (en befästning) obrukbar för
försvarsändamål genom desarmering, nedrivning
av bröstvärn o. s. v.; nedlägga, slopa (en
befästning) utan att alldeles rasera den. — En
högre grad av förstöring uttryckes med
termen demolera (se d. o.). L. W:son M.*
Demantold, se G r a n a t.
Démarche [dema’rj], fr., steg, åtgärd,
inskridande, särskilt inom diplomatien.
Dema’rk (grek. de’marchos), i Aten namn
på föreståndaren för en demos (se d. o.).
Demarkatiönslinje, officiellt fastställd
gränslinje, som skiljer två politiskt sett skilda
områden från varandra eller bestämts vid
stille-stånds ingående och, så länge detta varar, icke
får överskridas av någon av de krigförande
arméerna; linje, som begränsar ett lands
sjöterritorium.
Demaskera [-sk-] (jfr Masker), avslöja,
blotta. — D. ett batteri, öppna eld från ett
dittills för fienden dolt batteri.
Demave’nd, högsta toppen i bergskedjan
Elburs, s. om Kaspiska havet, i Persien; 5,670
m ö. h. D. är en slocknad vulkan, som höjer
sig mer än 3,000 m över omgivande toppar.
Dess hjässa skimrar i gulgrönt på grund av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
