Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demavend - Dembiński, Henryk - Démêlé - Dementera - Dementia paralytica - Dementia praecox - Demerara - Demeter - Demeter, Dimitrije - Demetrios, 1. Demetrios Poliorketes (makedonisk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
703
Dembihski—Demetrios»
704-
Demeter från Knidos. Antik staty i British museum.
det svavelöverdrag, som nästan överallt
bekläder stenen. D. bär snö året om, mest på
nordsidan. Flera glaciärer skjuta ned utmed
bergets sidor. På berget och vid dess fot
finnas varma källor av ända till 65° C. Toppen
bestegs först av sir Taylor Thomsen 1837.
Dembinski [ i’njski], H e n r y k, polsk
general (1791—1864). Deltog fr. o. m. 1809 på
fransk sida i Napoleons krig, bl. a. i
fälttågen 1812—13, visade under den polska
resningen 1830—31
lysande tapperhet, blev
general och var ett par
dagar överbefälhavare.
Då Polens sak var
förlorad, flydde D. till
utlandet och verkade
sedan bland de polska
emigranterna i Paris.
1849 blev han
överbefälhavare över
Ungerns revolutionära
armé men måste avgå
efter nederlaget vid
Kåpolna (febr. 1849). I juni fick han åter ett
befäl men led 9 aug. ett nederlag vid Temesvär
och flydde till Turkiet. 1850 slog han sig ned
i Paris. Jfr A. F. Danzer, »D. in Ungarn»
(2 bd, 1873). C. O. N.*
Démèlé, fr., tvist, oenighet.
Dementera (fr. démentir), förklara osant;
särskilt officiellt, offentligt bestrida
riktigheten av; vederlägga. — Subst.: Dementi.
Deme’ntia paralytica, dets. som paralysie
générale (se d. o.).
Deme’ntia praecox [ prè’-], lat. (av de, från,
och mens, förnuft, samt praè’cox, brådmogen),
se Sinnessjukdom.
Demerara [eng. demarä’arø], flod i Britt.
Gua-yana, från Macearibergen till Atlanten. Omkr.
300 km lång, därav segelbar mer än 100 km.
D. är i kommersiellt hänseende landets mest
betydande flod. Kring floden grevskapet D.
(175,596 inv. 1911) med huvudstaden
George-town vid flodens mynning. — D. är även äldre
namn på koloniområden i Guayana.
Demeter (av grek, meter, moder; vad de-
betyder är ovisst; somliga anse det betyda »jord»,
andra »korn»), årsväxtens, sädens och åkerns
gudinna. D:s förnämsta och vitt spridda fest,
thesmoforierna, firades av kvinnorna
vid sädens nedmyllande i jorden om hösten
och avsåg att främja åkerns fruktbarhet. D.
uppträder ofta tills, m. sin dotter Kore. Jämte
denna utsände hon Triptolemos för att lära
mänskligheten åkerbruket och ett civiliserat
livs välsignelser. Den förnämsta myten
berättar hur Kore bortrövades av underjordens
gud, Hades el. Pluton, hur D. irrade omkring
för att söka sin dotter och hur tvisten slutligen
bilades av Zeus så, att Kore tillbragte en
tredjedel av året i underjorden och de två
tredjedelarna hos sin moder. Eleusinska
mysterierna (se d. o.) voro den förnämsta kulten
av D. Romarna identifierade D. med en
inhemsk gudinna, C e r e s. — D. framställes
som en moderlig gestalt; hennes attribut äro
facklan och sädesaxen (se bild vid art. Ceres).
De förnämsta statuariska verken äro D. f r å n
C h e r c h e 1 (förmodligen kopia efter Feidias)
och D. från Knidos (från hellenistiska
tidens början), ett oöverträffat uttryck för
den sörjande moderns smärta. Se M. P:n
Nilsson, »Olympen» (1919). M.PnN-u.
De’meter, D i m i t r i j e, kroatisk författare
(1811—72). Tillhörde en grekisk släkt, blev
med. dr i Padova och bosatte sig sedan i
Agram. D. skrev ett historiskt-lyriskt epos,
»Grobnicko polje» (Gravfältet, 1842), och
dramer, bl. a. en historisk tragedi, »Teuta» (1844),
med ämne från den illyriska sagotiden,
översatte främmande skådespel och blev
grundaren av den kroatiska dramatiken och teatern.
Han deltog med liv och lust i den s. k.
illyriska rörelsen, som med hänsyn till gemensam
forntid ville ena sydslaverna. A. A-t.
DemeTrios (lat. Deme’trius), två
makedo-niska konungar. 1. D. Poliorkètes
(»stads-belägraren»; d. omkr. 285 f. Kr.). D:s fader,
Antigonos (se d. o.), var en tid den mäktigaste
av de generaler, som efter Alexander den
stores död stredo om dennes välde, och
behärskade en stor del av Asien. D. var hans
främste medhjälpare. 307 f. Kr. seglade han
till Grekland för att rycka detta land från
det makedoniska överväldet, mottogs i Aten
med översvallande hedersbetygelser (jfr D
e-metrios från Faleron), besegrade 306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
