Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demmin - Demmler, Georg Adolf - Demobilisering - Democritus - Demodex - Demografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
707
Demmler—Demografi
708
D. s. om staden indrogs i befästningen. D.
intogs nov. 1659 av brandenburgarna,
återlämnades till Sverige vid fredsslutet 1660,
togs sept. 1676 av de allierade men återkom
till Sverige genom freden 1679. Det
erövrades av preussarna 1715 och avträddes
1720 till Preussen. Under sjuåriga kriget
(1756—63) besattes D. flera gånger av
svenskarna, som även innehade det 3—17
april 1807. Litt.: Götze, »Geschichte der
Stadt D.» (1903). L. W:sonM.*
De’mmler, Georg Adolf, tysk arkitekt
(1804—86). Var huvudsaki. verksam i
Schwe-rin, där han uppförde rådhuset,
regeringsbyggnaden, arsenalen och framför allt
storhertig-liga slottet (det sistnämnda fullbordades i
något förändrad gestalt av Stüler). G-g N.
Demobilisèring, återförsättande av ett lands
försvarskrafter el. delar därav från krigsfot
till fredsfot. — Verb: Demobilisera. —
Krigshärens personal har ofta vid d.
framställt pockande fordringar (t. ex. krigsfolkets
krav vid fredsförhandlingarna vid slutet av
trettioåriga kriget). Svårigheterna ha stegrats
i samma mån som härarnas storlek svällt ut
och voro i all synnerhet stora efter
världskriget 1914—18. D. krävde då omfattande
åtgärder, som i allm. ombesörjdes av särskilda
kommissioner m. m. I Förenta staterna, där den
från Europa återkommande armén utgjorde en
rätt liten bråkdel av befolkningen, kunde d.
försiggå jämförelsevis lätt. Inom de europeiska
stater, där upplösningstendenserna tagit
överhand, omöjliggjordes all ordnad d., men även
inom de övriga kunde återgången till
normala förhållanden ej försiggå utan starka
slitningar och olägenheter, av vilka senare
arbetslösheten på grund av det stora antalet
hemströmmande soldater var den största. I
allm. skedde hemförlovningen efter den
principen, att den, som varit i tjänstgöring
längsta tiden, först skulle bliva fri, således i stort
årsklassvis. I England uppställdes åter den
grundsatsen, att i första hand sådana skulle
hemförlovas, vilkas kvalifikationer som
arbetsledare och förmän satte dem i stånd att
vidtaga de åtgärder vid fabriker m. m., som
voro oundgängligen nödvändiga, för att det
senare hemförlovade stora antalet skulle kunna
få arbetstillfällen. I viss mån fick dock detta
förfaringssätt i England modifieras på grund
av det missnöje det väckte, vilket bl. a. tog
sig uttryck i massvis inströmmande
ansökningar från kvarhållna soldater om snar
hemförlovning. Jfr artikeln »Demobilization
and resettlement» i »The Encyclopædia
britan-nica» (12:e uppl., suppl., del 30). M. B-dt.
Demo’critus, se Demokritos.
Demo’dex, se Hårsäcksdjuret.
Demografi (av grek, dèmos, folk, och
gra’-fein, skriva), läran om befolkningens antal
och numeriska förändringar, även kallad b
e-folkningsstatistik. Grundläggande
faktorer äro frågorna om födelse och död
samt, ehuru i något mindre mån, om in- och
utflyttning och om befolkningens
sammansättning efter kön, ålder och familjeställning.
Till d. i vidsträcktare mening brukar man
stundom, ehuru oegentligt, även räkna
frågorna om nationalitet och trosbekännelse,
om yrke och fördelning på hushåll, om
döv-stumhet och blindhet m. m., varom allt
uppgifter bruka inhämtas vid folkräkningarna.
Till följd av att folkräkningar (se d. o.)
ännu saknas för stora delar av jordklotet,
kan människosläktets hela numerär endast
mycket ungefärligt angivas. Enl. senaste
beräkningar anslås den till inemot 1,850 mill.;
1900 uppskattades hela jordens befolkning till
omkr. 1,630 mill., och 1800 torde den med
säkerhet ha överstigit 1,000 mill. Ehuru
Europa till arealen endast upptar omkr. Vis av
hela jordens landområde, har omkr. ^4 av
hela människosläktet där sitt hemvist. Enl.
senaste uppgifter är näml. Europas folkmängd
469 mill. Vid 1900-talets början kan motsv.
siffra uppges till jämnt 400 mill., 1800 till
omkr. 187 mill. samt 1700 gissningsvis anslås
till 130 mill. Sveriges folkmängd, som vid
1926 års ingång var 6,05 mill., var vid
sistnämnda tre tidpunkter resp. 5,14, 2,35 och
1,49 mill.
En god mätare på storleken av en
folkmängd är dess förhållande till landets
ytvidd, d. v. s. folkmängdstätheten. De
tätast befolkade länderna i Europa
(Saarom-rådet, Sachsen, England och Belgien) räkna
mellan 250 och 400 inv. på kvkm, det glesast
befolkade däremot (Island) endast 1 samt
Norge och Finland blott resp. 7 och 8 inv. på
kvkm. Sveriges siffra är 13 inv. på kvkm
el. ung. dens. som medelsiffran för hela
jordens befolkning. Jämfört med Norge el.
Finland är Sverige sålunda tätare befolkat, men
skiljaktigheten förklaras helt av den del av
landet, som skjuter s. om dessa grannländer.
Frånräknas Götaland, blir återstoden till
såväl areal som folkmängd och
folkmängdstät-het ung. lika med Norge el. Finland vart för
sig. Folkmängdstätheten i Skåne (68 inv. på
kvkm) stannar något under den för det
egentliga Danmark (79).
Ett av de mest utpräglade dragen i det
senaste århundradets d. är stadsbefolkningens
hastiga tillväxt. I flertalet europeiska länder
torde sålunda denna befolknings andel av hela
folkmängden ha flerdubblats. I Sverige gör
sig denna företeelse märkbar först på
1840-talet, några årtionden senare än i de stora
grannländerna. Såväl 1800 som 1840 uppgick
den svenska stadsbefolkningen ej ens till Uw
av hela folkmängden, 1925 däremot voro
inemot 31 % av rikets inv. bosatta i städerna.
Tages begreppet stad i mera vidsträckt
bemärkelse och räknas till städerna jämväl
dessas förorter samt stadsliknande samhällen
av avsevärdare storlek, ha i dylika
tättbebyggda orter minst 45 % av hela rikets
befolkning numera sitt hemvist. Inflyttningen
till städerna är i Sverige liksom i flera andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
