Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
Demografi
712
Proportionen mellan könen regleras dels av
att inom en befolkning alltid födas flera
gossar än flickor (omkr. 106 gossar mot 100
flickor), dels av att dödligheten så gott som
genomgående är högre bland männen än bland
kvinnorna. Resultatet härav blir
överdödlighet för mankönet i barnaåldrarna. Lika
antal uppnås i allm. vid manbarhetsåldern.
Kvinnokönet blir härefter övertaligt. I de
högre åldrarna är denna övervikt som regel
högst betydande. Proportionen mellan könen
inom hela folket beror följaktligen, utom på
omflyttningens relativa styrka hos de båda
könen, på storleken av gossöverskottet vid
födelsen samt på storleken av mankönets
överdödlighet. I de allra flesta europeiska
länder är kvinnoöverskott rådande. I
Sverige funnos 1925 1,036 kvinnor på 1,000
män. I äldre tider var kvinnornas
övertalighet vida större (1750: 1,127; ännu så sent som
1915: 1,044).
Av ett lands hela befolkning utgöras i regel
1I3 av barn (under 15 år), varav männen och
kvinnorna äro någorlunda liktaliga, och 1/3
av gifta. Oliktaligheten till antal kommer
sålunda att drabba den återstående tredjedelen
av befolkningen, d. v. s. de äktenskapslediga.
Disproportionen mellan dessa senare blir än
mera kännbar därigenom, att kvinnans
gifter-målsålder i regel är 3 år lägre än mannens.
Förhållandet framträder tydligast i en del
större städer, där inflyttningen av kvinnor
oftast är avsevärt mycket större än av män.
De giftaslediga kvinnorna kunna där stundom
vara inemot dubbelt så många som de ej gifta
männen. I senare tid har dock en viss
utjämning börjat göra sig märkbar. Sedan
utvandringens början har sålunda mankönets
övertalighet ökats bland de födda men
minskats bland de döda. Senaste halvseklets
framgångsrika strävanden för ökad
folknykterhet ha även i viss mån genom sänkning
av männens överdödlighet bidragit till
utjämning mellan könen. — Hänsyn bör emellertid
ej endast tagas till de bestående äktenskapen
(äk ten s k a p s f r e k ven sen) utan även
till antalet ingångna äktenskap. De senare
bruka dels sammanställas med hela
folkmängden, dels med antalet äktenskapslediga.
Tidiga giftermål antyda i regel lågt satta
lev-nadsanspråk, och hög giftermålsfrekvens,
d. v. s. ett stort antal ingångna äktenskap,
vittnar om goda sociala förhållanden. Denna
frekvens har även betraktats som en god
mätare på de ekonomiska konjunkturernas
växlingar. I jämförelse med andra länder har
giftermålstalet i Sverige i senare tid
varit mycket lågt. Belysande äro följ, siffror
över årliga antalet ingångna giftermål på
1,000 av folkmängden i Sverige och en del
andra neutrala länder, där världskriget ej i
samma höga grad som i de krigförande
länderna förmått förrycka de
befolkningsstatis-tiska siffrorna och den måhända känsligaste
av dessa el. giftermålstalet, vilket brukar
utvisa en kraftig, oftast kortvarig stegring
efter en krigsperiod:
1906/10 1911/15 1920/24 1924
Sverige .......... 6,09 5,88 6,51 6,23
Norge ............ 6,06 6,33 6,46 6.04
Danmark .......... 7,45 7,02 8,17 8,00
Nederländerna ... 7,34 7,23 8,63 7,78
Schweiz ........ 7,53 6,46 18,is 2 7,58
Spanien ........ 7,05 6,76 7,eo 7,25
1925 var giftermålstalet i Sverige 6,16 °/oo-
11920/23. — 21923.
Äktenskapsfrekvensens storlek, d. v. s. de
giftas andel av hela folket, är i sin tur ytterst
beroende av äktenskapens tidigare el. senare
ingående. Den mångenstädes i ö. och s.
Europa höga frekvensen av äktenskap är
sålunda en naturlig följd av att giftermålsåldern
där är mycket låg. I v. Europa är däremot
äktenskapsfrekvensen låg och
giftermålsåldern relativt hög. Om giftermålsålder m. m.
se Äktenskapsfrekvens.
Den positiva faktorn i folkökningen, d. v. s.
frekvensen av födelser, mätes främst
genom en jämförelse mellan med barn inom
äktenskapet nedkomna kvinnor och hela
antalet gifta kvinnor i de åldrar,’ där konception
är möjlig (vanl. 15/45 år). I största
allmänhet kan sägas, att mellan var fjärde och var
femte dylik kvinna årl. nedkommer med barn.
I några av ö. Europas länder är proportionen
vida större, i en del andra europeiska länder
däremot avsevärt lägre. I Frankrike kom
redan före världskriget en nedkomst på var
åttonde gift kvinna. Bland de även i detta
hänseende mindre gynnsamt ställda märkes
Sverige med omkr. 200 barnaföderskor årl.
med barn inom äktenskap på 1,000 gifta
kvinnor i ålder 15—45 år. På 1750-talet var motsv.
siffra 306 och ännu så sent som på 1890-talet
276. En annan mätare på födelsefrekvensen
är födelsetalet el. antalet födda barn i
förhållande till folkmängden i dess helhet.
Då detta tal emellertid är en produkt av
fruktsamhet och äktenskapsfrekvens (samt
förekomsten av utomäktenskapliga födelser),
bli dessa faktorer avgörande för födelsetalets
storlek. Omkr. 1900 föddes inom hela
människosläktet enl. mycket ungefärlig beräkning
omkr. 43 barn per år och 1,000 inv.
Medeltalet för Europa var då 37. Numera torde detta
sistnämnda ligga avsevärt under 30 °/oO-
Anledningen till den starka nedgången är bl. a.,
att nymalthusianismens (se Ny mal thus
i-a n i s m) läror, vilkas praktiska konsekvens
är tvåbarnssys temet, vunnit allt
större utbredning. Utgående från Frankrike,
hade tvåbarnssystemet redan på 1880-talet
vunnit insteg i grannländerna, närmast
England och Belgien, men förekom då endast i
städerna och bland de bildade klasserna.
Under de tre senaste årtiondena har det dock
vunnit allmän spridning jämväl bland de
bredare folklagren och förekommer numera över
så gott som hela Europa, dock minst i
länderna i ö. och s. Europa. Medan födelsetalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
