Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demografi - Demoiselle - Demokrat - Demokrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Denioiselle—Demokrater
716
tionens betydelse under olika tider som
negativ faktor inom befolkningstillväxten belyses
av ovanstående sammanställning för Sverige.
Vid studiet av omflyttningsproblemet måste
uppmärksamhet jämväl ägnas åt den inrikes
omflyttningen. Denna spelar ofta en icke
mindre roll än den utrikes omflyttningen men
är det oaktat mycket försummad av den
statistiska forskningen. Den inrikes
omflyttningen går i våra dagar i riktning från
landsbygden till städerna, från jordbruksdistrikten
till industridistrikten. Inom stora områden
i Sverige, där jordbruket är huvudnäringen,
finnas f. n. färre inv. än för ett sekel sedan,
medan i industriområden och i ett ej ringa
antal städer folkmängden på de senaste
hundra åren mångfaldigats.
Ehuru uppgifter om befolkningens antal och
förändringar i och för förvaltningsändamål
började insamlas redan i forntiden, kan man
dock knappast tala om vetenskaplig
befolkningsstatistik förrän långt in på 1700-talet,
då den anses börja med J. P. S ü s s m i 1 c h,
fältpräst hos Fredrik II. Ung. samtidigt
började intresset för den administrativa
statistiken vakna. 1749 började man i Sverige
insamla och systematiskt bearbeta uppgifter
om folkmängdens storlek och förändringar.
Största förtjänsten om detta banbrytande
arbete kan tillräknas E 1 v i u s och W a r g e
n-t i n, vilka vid sidan av Süssmilch jämväl
torde ha varit de mest framstående
vetenskapsmännen inom denna forskningsgren
under hela 1700-talet. Vid 1800-talets början
kan man såväl i Sverige som i utlandet
märka någon tillbakagång för både den
administrativa och den vetenskapliga
befolk-ningsstatistiken. En befolkningsstatistiker av
större mått framträdde ånyo mot
århundradets mitt med belgiern Quételet. Under
de senaste 80 åren har den
befolkningsstatis-tiska vetenskapen räknat många framstående
representanter, i regel samtidigt verksamma
som administrativa statistiker. Bland dessa
befolkningsstatistiker av internationell
ryktbarhet må framhållas svensken Gustav
S u n d’b ä r g, norrmannen Eilert Sund t,
danskarna H. Westergaard och M. R
u-b i n, tyskarna Engel, Böckh, v. Mayr
och v. Bortkiewicz, holländaren V e
r-rijn Stu ar t, engelsmannen F a r r och
fransmännen B e r t i 1 1 o n (far och son).
Bland dem, som i Sverige inlagt särskilt stora
förtjänster på detta område, må vidare
framhållas F. T h. Ber g, nydanaren av vår
administrativa befolkningsstatistik.
Litt.: E. Arosenius, »Demografiska
förhållanden» (i »Sveriges land och folk», 1916);
I. Flodström, »Befolkningsstatistik» (i
»Sver-ges folk», 1918); H. Gahn,
»Primäruppgifterna i vår svenska befolkningsstatistik» (i
Statsvetenskaplig Tidskr. 1916); G. v. Mayr,
»Be-völkerungsstatistik und Moralstatistik» (i
»Statistik und Gesellschaftslehre», 1897, 1909);
L. Widell, »Statistiska tabellkommissionen
1756—1906» (i Statsvetenskaplig Tidskr.
1906). H. G-n.
Demoiselie [domcoazä’1], fr., fröken. Jfr
Mamsell.
Demokrat, folkvän; anhängare av
demokrati (se d. o.). — Adj.t Demokratisk.
Demokrater, politiskt partinamn i Amerikas
förenta stater. Under striderna om
ratifikationen av Förenta staternas författning
uppkom partimotsättning mellan federali
s-t e r och antifederalister (se dessa
ord), och det senare partiet kallades sedan
1793 republikaner samt upptog, då det
omkr. 1815 blev allenahärskande, namnet d.
Ur detta partis efter 1825 inträffade
splittring ha de stora moderna amerikanska
partierna, d. och republikaner, framgått. D.
organiserades 1825—29 av M. van Buren (se d.
o.) som oppositionsparti mot
regeringsvän-nerna, vilka leddes av J. Q. Adams och Henry
Clay, och den demokratiska segern vid
presidentvalet 1828 förde Andrew Jackson (se d. o.)
till makten. Organisationsarbetet inom de
tävlande partierna fulländades under
valstriden före presidentvalet 1832, då de första
allmänna partikonventen (national conventions)
höllos. Då kallade sig Adams’ och Clays
anhängare nationella republikaner,
Jacksons och van Burens demokratiska
republikaner, vilka partinamn snart
utbyttes motl w h i g s och demokrater. I
de senares led inträdde redan 1833 splittring
(jfr N u 11 i f i k a t i o n), men den bilades
fullständigt 1837. Huvudpunkt på
partiprogrammet blev Jeffersons gamla grundsats om
de särskilda staternas vidsträckta rättigheter
gentemot centralmakten. Sydstaternas
ekonomiska intressen förmådde därjämte partiet att
skarpt motsätta sig whigledaren Clays
protektionistiska tullpolitik. D. segrade vid
presidentvalet 1836 (van Buren) men besegrades
1840 av whigs (Harrison). De segrade ånyo
1844 (Polk) med Texas’ annektering som
främsta programpunkt, varmed slavfrågan blev
dominerande i amerikansk politik. Denna
fråga splittrade dem, särskilt i staten New
York, i två grupper, kända under öknamnen
barnburners (»ladbrännare», de, som
»brände ladan för att bli kvitt råttorna») och
bunkers (»ämbetsjägare»). De förra
motsatte sig, oberoende av följderna, slaveriets
införande i nya territorier; de senare fogade
sig, av fruktan för partiets nederlag, i
slavstaternas fordringar. Under
presidentvalskampanjen 1848 förenade sig »barnburners»
med slaverifientliga whigs till freesoilers
(se d. o.; anhängare av fri jord);
utbrytningens följd blev whigseger vid valet (Taylor).
Genom Clays »kompromiss av 1850» (se A m
e-rikas förenta stater, sp. 824)
återförenades partiet och segrade därpå vid
presidentvalen 1852 (Pierce) och 1856 (Buchanan)
men drevs, då slaverifrågan åter blivit
brännande, helt över i armarna på sydstaternas
slaverianhängare. Dessas vittgående krav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
