Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokrati - Demokratism - Demokritos - Demolder, Eugène - Demolera - Demon - Demonetisering - Demonisk - Demonologi - Demonstrandum - Demonstration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
719
Demokratism—Demonstration
720
mocracy and. liberty» (1896); M. Ostrogorski,
»La démocratie et 1’organisation des partis
politiques» (2 bd, 1903); L. T. Hobhouse,
»De-mocracy and reaction» (1904); A. Pieper,
»Vom Geist der deutschen Demokratie» (1919);
F. Bonjour, »Real democracy in operation»
(1920); I. Babbitt, »Democracy and
leader-ship» (1925). Om demokratiska grundsatsers
tillämpning inom industriföretag se
Industriell demokrati. V. S-g.
Demokratfsm, den åskådning, som i
demokrati (se d. o.) ser den högsta statsformen.
Demökritos (grek. Demo’kritos, lat.
Demo’-critus), grekisk filosof (omkr. 460—370 f. Kr.),
f. i Abdera i Trakien. Han var en rik man
och förvärvade under vidsträckta resor så
stor lärdom, att han blivit kallad världens
lärdaste man före Aristoteles. Som stilist
sättes han av Cicero vid Platons sida. Av
hans många skrifter, vilka berörde de mest
olika ämnen, ss. etik, musik, matematik och
fysik, finnas endast fragment i behåll.
Som filosof var D. grundläggare av
atom-läran och en konsekvent genomförd
materialism. Enl. D. utgöras alltings principer
av 1) at o m e r, d. v. s. till antalet oändliga,
odelbara och ogenomträngliga kroppar, så
små, att de icke kunna uppfattas av sinnena,
samt olika endast till storlek och form
(kvantitativt) men i övriga avseenden
(kvalitativt) varandra lika, samt 2) det tomma
rummet. I detta befinna sig atomerna i
evig rörelse. Genom deras sammanstötande
med varandra uppstå många slags rörelser,
slutligen virvelrörelse, varvid de tyngre samla
sig inåt, de lättare utåt, så att
konglo-merationer av atomer uppkomma. Sålunda
bildas först och främst himlakropparna,
vilkas antal är oändligt, men även andra
kroppar. I världsalltets mitt befinner sig
jorden. Till följd av sin hastiga rörelse
förbli himlakropparna i glödande tillstånd.
D. ansåg all verklig olikhet hos tingen
bestå i olikheten av deras tyngd och täthet.
Det levande är det, som i sig innehåller ett
större antal runda och glatta samt
följaktligen mera rörliga atomer. Kunskap om
tingen få vi därigenom, att atomer
lösrycka sig från dessa och intränga i vår
själ genom dennas porer. Som livets mål
uppställer D. lyckan, men den består icke i
sinnliga njutningar utan i en lugn, harmonisk
sinnesförfattning. Om det gudomliga lär D.,
att det är de eldartade atomerna. Enl. honom
leder den populära religionsläran sitt
ursprung därifrån, att man missförstått
skaldernas personifikation av naturens företeelser.
D:s historiska betydelse ligger däri, att han
för första gången försökt en konsekvent
mekanisk världsförklaring, och han är däri
upp-slagsman och föregångare till den moderna
naturvetenskapen. L. H. Å. (S-e.)
Demolder [dømåldäT], Eugène, belgisk
författare (1862—1919). Studerade juridik i
Bryssel, blev advokat och fredsdomare men
ägnade sig från 1895, då han bosatte sig i
Paris, uteslutande åt litteraturen. »Contes
d’Yperdamme» (1891), »Sous la robe» (1897),
»La route d’émeraude» (1899; »På den gröna
stigen», 1924), »Les patins de la reine de
Hol-lande» (1901), »L’arche de monsieur Cheunus»
(1904) m. fl. arbeten röja en yppig målerisk
fantasi och träffsäkerhet i den historiska
sede-bilden. Kj. S-g.
Demolera (fr. démolir, av lat. demoliri,
förstöra, av möles, bålverk), nedriva, förstöra
(fästningsverk, byggnader, broar o. s. v.),
rasera. Jfr Demantelera. L. W:sonM.*
Demon [däTnån el. demä’n] (grek. dai’mon,
lat. daè’mon) betecknar i den äldsta grekiska
religionen ett mera odifferentierat andeväsen,
den individuella kraftyttringen av den
hemlighetsfulla »makten» (se M a n a). Sedan blev d.
en vanlig beteckning för andar, såväl onda som
goda, samt för lägre gudomsväsen. Även de
dödas andar räknades understundom till d:s
skara. Under den sengrekiska tiden vann
d.-föreställningen i betydelse och kom i synnerhet
i folktron att undantränga gudarna. Redan
under hellenismens tid började man alltmera
— delvis under österländskt inflytande — att
tillskriva d. allt ont i människolivet, och
då kristendomen segrade, blev d. beteckningen
för de onda andeväsendena, till vilka man nu
räknade även alla de gamla hedniska gudarna.
Litt.: O. Jakobsson, »Daimon och Agathos
Daimon» (1925). Jfr Djävul. E. B-m.
Demonetisèrlng (av lat. monéta, mynt)
innebär, att ett metallmynt berövas sin
egenskap av mynt — d. v. s. av att vara lagligt
betalningsmedel — och därvid ofta nedsmältes.
Så innebär t. ex. silvrets d., att silvermynten
indragas och nedsmältas eller säljas som
metall, vilket bl. a. ökar utbudet på silver och
minskar behovet därav, följaktligen en av de
viktigaste orsakerna till att silvervärdet
sjunker. Jfr Mynt. E. Hkr.*
Demonisk (jfr Demon), djävulsk, stående
i samband med onda makter; hemsk,
tjusande, oförklarligt betvingande.
Demonologl (jfr Demon), andelära; läran
om de onda andarna.
Demonstra’ndum, lat., se Quod erat d
e-mo n st randum.
Demonstration (lat. demonsträtio),
förevisning och förklaring (i vetenskapligt syfte);
bevisföring (jfr Bevis); en handling,
varigenom deltagarna däri, demonstranter,
på ett uppseendeväckande sätt (genom
massmöten, processioner etc.) tillkännage sin vilja
el. mening, i synnerhet i politiskt avseende. —
Verb: Demonstrera. — Som
krigsveten-skaplig term betecknar ordet ett sådant
krigsföretag, genom vilket man med jämförelsevis
obetydliga krafter söker locka fiendens
uppmärksamhet el. rörelser åt ett annat håll än
det, varåt man med sina egna huvudkrafter
ämnar uppträda. D. på slagfältet
(demonstrativa strider) kallas numera vanl.
skenstrider (se Skenstrid).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
