Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demosthenes (talare, statsman) - Demotika - Demotisk skrift el. Demotiska - Demurrage - Denain - Denar - Denationalisera - Denaturera - Denatus - Denbighshire - Denck (Denk), Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Demotika—Denck
724
dogöra för sin befattning med dem, dömd till
dryga böter. Han gick nu i landsflykt men
blev efter Alexanders död 323 återkallad. Då
Makedonien under Antipatros intog Aten,
sökte D. tillflykt i templet vid Kalaureia och
tog gift, då han slets bort från altaret, 322.
Som talare är D. forntidens främste ej blott
på grund av sin mästerliga behandling av
språket utan också på grund av den inre
lidelse, som genomglödgar hans ord. Det
finnes ock mindre sympatiska sidor hos honom:
han skyr ej förvanskning av sakförhållanden
och personliga smädelser. Om D :s politik
gå omdömena ännu isär. Frågan är om man
håller det för riktigt, att Aten skulle foga
sig i att träda tillbaka för Makedonien som
en oundgänglig nödvändighet eller att det i
kamp mot Makedonien skulle söka hävda
sin maktställning. D. valde den senare,
patriotiska ståndpunkten och kämpade för den
med skarpblick och målmedvetenhet, glödande
kraft och övertygelse. Den industri- och
han-delsidkande medelklassen i Aten var
emellertid obenägen för att låta störa sig av krig,
och folket ville icke till förmån för behövliga
rustningar avstå från de understöd, som i
en eller annan form utgingo ur statskassan.
Atens åtgärder voro därför lama
halvmesy-rer; endast i yttersta nöd lyckades D.
frampressa energiska mått och steg. Så
misslyckades den patriotiska politiken, och D. fick
betala misslyckandet med sitt liv. — 61 tal
under D :s namn äro bevarade, därav
åtskilliga oäkta; levnadsteckning av Plutarchos.
D. behandlas i varje större historisk
framställning av denna tid; specialarbeten:
Schae-fer, »D. und seine Zeit» (2:a uppl. 1885);
Blass, »Attische Beredsamkeit», III (2:a uppl.
1893); G. Clemenceau har behandlat honom i
»Demosthène» (1925). M. Pn N-n.
Demötika, stad, se D i m o t i k a.
Demötisk skrift el. Demötiska (grek.
demotiko’8, av démos, folk), fornegyptisk
»folklig skrift», i motsats till hieroglyfer och
hieratisk skrift. Se Egyptisk skrift.
Demurrage [dima’rid^], eng., se ö v e
r-liggedagar.
Denain [danä’], stad i fr dep. Nord
(Flandern), vid Schelde; 23,472. inv. (1921). D. ligger
i ett rikt koldistrikt och har betydande
järn-och stålverk samt glasbruk.
Romersk denar, med Romas huvud och på frånsidan
dioskurerna.
Denär (lat. denärius, »som innehåller tio»).
1. Fornromerskt silvermynt av !0 (en tid 16)
as’ vikt och 4 sestertiers värde (=■ 75—80 öre).
Äldre d. (de började präglas 269 f Kr.) bära
på åtsidan ett vinghjälmprytt kvinnohuvud,
personifierande staden Roma, därbredvid
värdebeteckningen X (tio) och på frånsidan
dioskurerna till häst el. ock någon gud efter ett
två- el. fyrspann (jfr B i g a och Q u a d r i g a).
Romersk denar, med Caesars bild och på frånsidan
Juno med tvåspann.
Under kejsartiden återgav prägelhuvudet
kejsarens drag. Även stycken om 1/2 d. (quinarius,
betecknat V) präglades. — 2. Ett från 207 f. Kr.
präglat guldmynt av 25 silverdenarers värde,
från kejsar Konstantins tid kallat solidus.
Engelsk denar, präglad av konung Knut den store i
början av 1000-talet.
Myntet el. åtm. benämningen d. gick över
till medeltidens folk i västerlandet och (som
»dinar») i orienten samt återfinnes i fr. denier
och i eng. förk. d. för penny, pence. — I
Skandinavien gjorda fynd av rom. d. innefatta
(1922) 6,936 st., därav 5,086 på Gotland och
771 i det övriga Sverige med huvudparten i
Skåne. I Norge äro endast 7 d. funna; resten
el. 1,072 tillhöra Danmark med nära hälften på
Bornholm. Litt.: O. Almgren o. B. Nerman, »Die
ältere Eisenzeit Gotlands», II (1923; sid. 1 ff.,
sammanfattning o. litt.-hänvisningar). H.R-h.
Denationalisèra (fr. dénationaliser), utplåna
folk- el. nationalkaraktär.
Denaturéra (av lat. de, från, och natüra,
natur), förändra till beskaffenhet; om sprit:
göra oduglig som njutningsmedel, se A 1 k
o-h o 1, sp. 524.
Denätus, lat., död, avliden (på
minnespenningar och i gravskrifter ofta förk. till den.).
Denbighshire [de’nbi.f(i)o], grevskap i n.
Wales, vid Irländska sjön; 1,721 kvkm, 154,847
inv. (1921). Bergigt (upp till 827 m ö. h.) med
bördiga och natursköna dalar. Två tredjedelar
av D. äro uppodlade. Bergsbruk (stenkol,
skiffer m. m.). Huvudstaden, Denbigh, i
Clwyds dalgång, har 6,783 inv. (1921).
Denck (Den k), Hans, tysk vederdöpare
(omkr. 1495—1527). Blev 1523 rektor vid
Se-baldusskolan i Nürnberg men utvisades
därifrån 1524, förde sedan ett kringflackande liv
och dog i Basel. Han var mystiker, tidtals
radikalt kyrkofientlig, anses ha varit
döpar-rörelsens förnämste teolog och har efterlämnat
åtskilliga skrifter. I en postum skrift
(»Wi-derruf») modifierade han flera av sina
teologiska satser, bl. a om »den rena försam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
