Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dendrologi - Dené - Deneb (α Cygni) - Denfert-Rochereau, Pierre Marie Philippe Aristide - Denguefeber - Dengyo Daishi (Saicho) - Denham, Dixon - Denham, sir John - Denier - Denifle, Friedrich Heinrich Suso - Deniker, Joseph - Denikin, Anton Ivanovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
727
Dené—Denikin
728
Mayr, »Fremdländische Wald- und Parkbäume
für Europa» (1906); Petersen, »Trær og buske»
(1916); Schneider, »Handbuch der
Laubholz-kunde» (1906—12); Silva Tarouca och
Schneider, »Unsere Freiland-Laubhölzer» (1922) och
»Unsere Freiland-Nadelhölzer» (1923). R. Fl.
Dené, se T i n n é.
De’neb (α Cygni), »svansen», den
ljus-starkaste stjärnan (2:a storleken) i
stjärnbilden Svanen. Se Stjärnor.
Denfert-Rochereau [däfä’r-råj"rå’], Pierre
Marie Philippe Aristid e, fransk
ingenjörofficer (1823—
78). Var vid
krigsutbrottet 1870
ingenjörbefälhavare i
Bel-fort, blev under
fästningens belägring
överste och
kommendant, försvarade den
med utomordentlig
skicklighet och
uppgav den först på
Parisregeringens befallning 16 febr. 1871.
Försvaret av Belfort
gjorde D. mycket populär, och han var led.
av nationalförsamlingen 1871—76 samt av
deputeradekammaren från 1876.
Denguefeber [de’qe-], en i alla världsdelar
i tropiska och subtropiska länder med
våldsam epidemisk kraft uppträdande
infektionssjukdom med godartat förlopp. Den
kännetecknas i regel av två häftiga feberanfall, som
vara 24—36 tim. och skiljas av ung. lika långt
tidsmellanrum; det andra anfallet föregås el.
beledsagas av allmänt utslag. Smärtor i leder
(ofta särskilt i knäna) och korsrygg äro även
för d. typiska. Smittan överföres utan tvivel
av blodsugande insekter och nästan säkert
av stickmyggor, i det att infektionsexperiment
lyckats med både Stegomyia fasciata (gula
feberns överförare) och Culex fatigans. —
Sjukdomsalstraren är ej känd; sannolikt
tillhör den spirochaeterna (se d. o.). T. O.
Dengyo Daishi [den-gjå daisji], det postuma
ärenamn, under vilket den japanske munken
S a i c h o (767—822) är mest känd. Efter
studier i Kina införde han 805 den kinesiska
buddistiska tien-tai-sekten (jap. tendai), ännu
i dag en av Japans mäktigaste, gjorde
prästerskapet till en stor, mäktig
nationalorganisa-tion och är en av den japanska
religionshistoriens märkligaste gestalter. Litt.: Anesaki,
»Quelques pages de 1’histoire religieuse du
Japon» (1921). B. Kgn.
Denham [de’nøm], D i x o n, engelsk Af
rikaresande (1786—1828). Deltog 1821—25 jämte
Clapperton (se d. o.) i Oudneys expedition till
v. Sudan. 1827 utnämndes han till guvernör i
Sierra Leone men dog året därpå i feber. Om
sina färder utgav han tills, m. Clapperton
»Narrative of traveis and discoveries in
Northern and Central Africa» (1826).
Denham [de’nom], sir John, engelsk skald
(1615—69). Mest känd genom sin didaktiskt
naturbeskrivande dikt »Cooper’s hill» (1642),
skildrande utsikten från en kulle över
Thames-dalen och därav framkallade reflexioner.
Dikten är förebild till Popes »The forest». Litt.:
Armster, »Sir John D.» (1884).
Denier [donie’], fr., denar (se d. o.).
DenFfle, Friedrich Heinrich Sus o,
österrikisk katolsk kyrkohistoriker (1844—
1905), tillhörande dominikanorden; 1870 prof,
i Graz, från 1883 anställd vid arkivet i
Vatikanen. D. var en av den katolska kyrkans
främsta kännare av medeltiden och
dokumenterade sig som sådan genom en rad delvis
-banbrytande skrifter och aktpublikationer
särskilt inom medeltidsmystiken. I förhållandet
mellan konfessionerna väckte D. stort
uppseende genom sin bok »Luther und
Luther-thum» (1904; 2:a uppl. 1905; efter förf:s död
fullföljd av A. M. Weiss). Till börden tyrolare,
var D. en urkraftig, skarp natur, som
rättframt och hänsynslöst utformade den
traditionella katolska bilden av Luther och hans
verk. En pamflett av D. i känd
motreforma-torisk anda (»Luther, in dir ist nichts
Gött-liches!») framkallade motskrifter bl. a. av A.
Harnack och R. Seeberg. D :s polemik verkade
emellertid eggande på den protestantiska
Lutherforskningen, och själv kunde D., trots
sin ensidigt polemiska ståndpunkt, genom sin
ingående kännedom om senskolastiken lämna
betydelsefulla bidrag till kännedomen om
Luthers ställning till den senare medeltidens
idéströmningar, i främsta rummet ockamismen
(se Occam). L. W-r.
Deniker [fr. donikä’r], Joseph, rysk-fransk
antropolog och etnograf (1852—1918). Var
född i Astrachan, verkade sedan 1876 i Paris,
sist som bibliotekarie vid naturhistoriska
museet; är framför allt känd genom sitt i
antro-pologiskt avseende klassiska verk »Races et
peuples de la terre» (1900; 2:a uppl. 1926),
vari han tog hårets egenskaper till
indelningsgrund för människoraserna. Rbg.
Denfkin, Anton Ivanovitj, rysk
general (f. 1872). Var av enkel härkomst, gick
in vid infanteriet, blev anställd vid
generalstaben och befordrades under världskriget rätt
hastigt till
generallöjtnant. I början av april
1917, således strax
efter utbrottet av
revolutionen, blev han
stabschef hos högste
befälhavaren, i maj
chef för v. fronten
samt i juli s. å. chef
för s. v. fronten. Den
överhandtagande
upplösningen, som vållade
de militära cheferna
allt större svårigheter,
ledde slutligen till D:s fängslande aug. 1917.
Han lyckades emellertid fly (nov.), begav sig till
Kaukasuskusten av Svarta havet och biträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
