Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Derna - Dernath, Gerhard von - Dernburg, Bernhard - Dernburg, Friedrich - Dernburg, Heinrich - Dernier cri - De Robeck - Derotremata - Déroulède, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
755
Derna—Déroulède
756
Derna, hamnstad på kusten av Barcahalvön,
Nordafrika, ital kolonien Libia; 12,500 inv.
(1921). Trådlös telegrafstation; halvöns mest
betydande hamn.
Dernäth, Gerhard von, greve, militär,
politiker (1668—1740). Var son till en
kursachsisk generallöjtnant, Gebhard von D., som
1655 blivit riksgreve och några år senare
bosatt sig i Holstein samt upptagits bland den
holsteinska adeln. D. blev 1710
holstein-got-torpskt geheimeråd och slöt sig till Görtz’
parti, var 1714 holsteinsk envoyé i Stockholm
och trädde s. å. som överste för Holsteinska
dragongardet med detta i svensk tjänst. Han
blev 1716 guvernör för hertig Karl Fredrik
av Holstein och s. å. medlem av
upphand-lingsdeputationen. Han ogillade flera av
Görtz’ ytterlighetsåtgärder men blev liksom
denne hatad, avskedades och arresterades dec.
1718. Juni 1720 frigavs han men fick ej lämna
riket. Han dömdes av den kommission, som
tillsatts att granska
upphandlingsdeputatio-nens förvaltning, att återbära stora summor
av vad han där som lön och gratifikation
uppburit. D. tyckes efter frigivningen ha jämte
sin måg kejserlige ministern i Stockholm,
greve von Fridag, förmedlat brevväxling
mellan Karl Fredrik och hans svenska vänner.
Sept. 1721 fick han tillstånd att lämna
Sverige. Karl Fredrik avskedade 1727 D., som
då gick i kejserlig tjänst.
De’rnburg [-bork], Bernhard, tysk
finansman, politiker (f. 1865 17/e), son till F. D.
Blev 1901 direktör för Darmstädter Bank für
Handel und Industrie och kallades sept. 1906
att som direktör för
utrikesministeriets
kolonialavdelning leda de
tyska koloniernas
förvaltning. Då
kolonialavdelningen maj 1907
utbröts från
utrikesministeriet, blev D.
statssekreterare och
chef för det
nyupprät-tade kolonialministeriet. Han företog
genast (1907—08)
omfattande inspektionsresor
i Tyska Sydväst- och Östafrika och utarbetade
en rad reformförslag om koloniernas
förvaltning, särskilt om behandlingen av
infödingarna. D. avgick juni 1910, blev 1913 led. av
preussiska herrehuset och ledde 1914—15
under världskriget den tyska propagandan i
Förenta staterna. D. blev 1919 led. av
nationalförsamlingen och är sedan 1920 led. av
tyska riksdagen, där han tillhör det
demokratiska partiets ledande män. Han var april
—juni 1919 riksfinansminister i Scheidemanns
ministär. D. har i finanspolitiska frågor
flitigt medarbetat i Berliner Tageblatt. V. S-g.
De’rnburg [-bork], Friedrich, tysk
tidningsman (1833—1911), bror till H. D. Var
advokat i Darmstadt, blev ledare för hessiska
framstegspartiet och ivrade sedan 1866 för
Hessens närmande till Preussen. Han var 1871
—81 (nationalliberal) led. av tyska riksdagen,
1875—90 huvudredaktör för Nationalzeitung,
därefter medarbetare i Berliner Tageblatt.
De’rnburg [-bork], Heinrich, tysk
rätts-lärd (1829—1907), bror till F. D. Blev 1854
prof, i Zürich, 1862 i Halle och 1873 i Berlin
(i romersk o. allmän preussisk rätt). D.
representerade från 1866 Hålles och från 1873
Berlins univ. i preussiska herrehuset, där han
stödde Bismarcks politik. Hans förnämsta
arbete är »Lehrbuch des preussischen
Privat-rechts» (3 bd, 1871—80; flera nya uppl.).
Dernier cri [därnie’ kri’], se C r i.
De Robeek [-råu’-], se Fock (släktöversikt).
Derotrèmata, se Stjärtgroddjur.
Déroulède [derolä’d], Paul, fransk
författare och politiker (1846—1914). Var son till
en förmögen advokat i Paris och systerson till
É. Augier, studerade först juridik, deltog som
frivillig i fransk-tyska
kriget, föll i
fångenskap, rymde och
deltog därefter i striden
vid Montbéliard och
mot kommunen. Med
sina patriotiska,
oerhört spridda »Chants
du soldat» (1872) och
»Nouveaux chants du
soldat» (1875) vann
han stor popularitet.
1869 fick han en
enaktare, »Juan Stren-
ner», uppförd på Théätre frangais och skrev
senare bl. a. versdramerna »L’hetman» (1877)
och »La moabite» (1879). D. var 1882 en av
grundarna av patriotligan (Ligue des
patri-otes), som snart fick 300,000 medl. Han
blev dess ledande kraft och höll genom den
och sina glödande tal revanschtanken varm. I
inrikespolitiskt hänseende ville han en
republik, grundad på folkomröstning. Han
tillhörde 1889—93 och 1898—99
deputeradekammaren, slöt sig först till Boulanger (se d. o.),
varvid patriotligan splittrades och upplöstes
av regeringen, gjorde under Panamaskandalen
ett våldsamt angrepp mot Clemenceau och
var under Dreyfusaffären motståndare till
revision. Vid presidenten Faures begravning 23
febr. 1899 försökte D. göra en militärkupp
men misslyckades totalt och arresterades. Han
frikändes av juryn men dömdes 12 aug. s. å.
av senaten som riksrätt till tio års
landsförvisning och bosatte sig i San Sebastian. Efter
amnestien 1905 återvände D. till Frankrike,
föll igenom vid valen 1906 men återtog sin
ställning inom patriotligan, som återuppstått
under Dreyfusaffären. Av hans skrifter må
ytterligare nämnas »Chants du paysan» (1894)
samt krigsminnena »Feuilles de route» (1907)
och »Nouvelles feuilles de route» (1907). —
Biogr. av C. Ducray (1914) och bröderna
Tha-raud (1914). A. A-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
