Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Derzjavin, Gavriil Romanovitj - Desaggregator - Desaguadero - Desaix (de Veygoux), Louis - Desamidera - De Sanctis, Francesco - Désargues, Gérard - Desarmera - Désaugiers, Marc Antoine Madeleine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
759
Desaggregator—Désaugiers
760
»Felica», en hyllning till kejsarinnan
Katarina II, prisande hennes rent mänskliga
egenskaper, sedda mot bakgrunden av
hennes skämtsamt ironiskt tecknade
omgivning, kejsarinnans gunst; 1784 blev han
guvernör i Olonets och 1785 i Tambov;
efter att en tid ha varit i onåd blev han
1791 Katarinas statssekreterare och, då han
som sådan visat sig omöjlig, 1793 senator.
Alla dessa utmärkelser kvitterade D. med
oden i sådan massa, att han själv betecknade
dem som sin tids poetiska krönika; knappast
någon enda viktigare tilldragelse under
Katarinas regering eller någon mera framstående
av hennes gunstlingar förblev obesjungen
(freden med Sverige och Gustav Adolfs tilltänkta
ryska förlovning voro bland de behandlade
motiven); bland oden utanför denna
ämnessfär märkes hans till en mängd språk
översatta ode »Gud» (1784). — D:s oden äro i
regel uttänjda och torra — odet »Gud» har
betecknats som ett symbolum athanasianum
på rim —, men de rymma vid sidan av
mycken falsk retorik partier av verklig poetisk
skönhet, vid sidan av många krystade bilder
många praktfulla och levande och röja en för
den dåtida ryska poesien ny och betydelsefull
tendens: en tydlig påverkan av folkpoesien
och bylindiktningen. — Under Paul I:s
regering föll D. åter i onåd men var under
Alexander I justitieminister 1802—03; sedan drog
han sig tillbaka till privatlivet på sitt
lantgods, där han bl. a. skrev några av en viss
naiv grace karakteriserade anakreontiska
imitationer. — D:s skrifter ha utgivits i 9 dir
1864—83 samt i 7 dir 1868—78. En
monumental biogr. på grundvalen av D:s verk,
brev och historiska dokument, redigerad av
J. Grot, utgavs av ryska vet.-akad. (2 dir,
1880—83). _ * A. Kgn.
Desaggregator, en krosskvarn av liknande
beskaffenhet som desintegrator (se d. o.).
Desaguadero [däsagoaöä’rå], flod i v.
Bolivia, från Titicacasjön till Lago de Poopö.
Omkr. 300 km lång. Segelbar.
Desaix (D. d e V e y g o u x) [dazä’ do vägo’],
Louis, fransk general (1768—1800). Blev
officer 1783. tjänstgjorde 1792 i Rhenarméns stab,
blev 1794 divisionsgeneral vid
Rhen—Mosel-armén, deltog med
utmärkelse i fälttågen
1796 och 1797 (slaget
vid Biberach och
försvaret av Kehl) samt
följde 1798 Bonaparte
till Egypten, där han
segrande utförde tåget
till övre Egypten och
förträffligt
organiserade detta land.
Efter Bonapartes avresa
förde D. med
engelsmännen de
underhand
lingar, som ledde till fördraget i el-Arisch 24
jan. 1800, återvände därefter till Europa och
sändes till Napoleons armé i Italien. 14 juni
s. å., då slaget vid Marengo utkämpades, hade
D. med sin division sänts till Novi. Han
inträffade på slagfältet, då Napoleon redan
ansåg nederlaget givet, lyckades hejda de
vikande och övergick till anfall, varigenom striden
avgjordes till fransmännens förmån. Under
denna hjältebragd fann den unge generalen
sin död. Han begrovs i hospitiet på S:t
Bernhard. D. var en rikt begåvad, högt bildad
och ädel man. Litt.: A. Chuquet, »Journal de
voyage du général D.» (med inl.; 1907) och
»Quatre généraux de la revolution» (2 bd,
1911). C. O. N.*
Desamidèra, ur en organisk amid borttaga
amidgruppen.
De Sa’nctis, Francesco, italiensk
litteraturhistoriker (1817—83). Deltog i maj 1848
i upproret mot Bourbonerna i Neapel och blev
i revolutionsministären generalsekreterare för
den offentliga undervisningen. 1850—53 satt
han fängslad, flydde 1853 och kallades 1858
till prof, i Zürich. 1860 återvände han till
Italien och var tre gånger (1861—62, 1868,
1879—80) undervisningsminister. 1871—83
var han prof, vid Neapels univ. D:s
förnämsta arbeten äro »Saggi critici» (1868—73),
den mycket spridda »Storia della letteratura
italiana» (1872; bästa uppl. 1919), »Studio
su G. Leopardi» (1885) och »La letteratura
italiana nel secolo XIX» (1897). Monogr. av
B. Croce (1898 och 1917).
Désargjjes [deza’rg], G é r a r d, fransk
matematiker, arkitekt och ingenjör (1593—1662).
Genom hans undersökningar, som hade sina
utgångspunkter i det praktiska
konstruktionsarbetet, brötos helt nya vägar för
geometrien. I ett större arbete, som utkom 1639,
sammanfördes D:s viktigaste resultat, vilka i
hög grad uppskattades av den tidens
matematiker med Cartesius, Fermat och Pascal i
spetsen. Trots att häri så nya och
fruktbärande idéer som flera av den projektiva
geometriens viktigaste teorem framställdes,
föll tyvärr det mesta snart i glömska och har
först i senare tider fått sin rättvisa
värdesättning. T. B.
Desarmera (fr. désarmer, av lat. a’rma,
vapen), avväpna, slå vapnet ur handen på en
motståndare. D. en fästning: därifrån
bortföra all bestyckning och ammunition. D. en
mina: borttaga tändapparaten och sålunda
göra minan ofarlig.
Désaugiers [dezå-gie’], Marc Antoine
Madeleine, fransk författare (1772—1827),
son till kompositören Marc Antoine D.
(1742—93). Debuterade 1791 med en
operatext efter Molières »Le médecin malgré lui»,
till vilken fadern satte musik. Bland hans
många vådeviller — en genre, som han
företrädesvis ägnade sig åt efter sekelskiftet —
nämnes »Dtner de Madelon» (1813) som den
yppersta. Sin egentliga betydelse har D. på
visans område, där han överträffas endast av
Béranger. Hans på sin tid i borgerliga
kret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
