Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Descendenslära, Härstamningslära - Descendent - Deschamps, Antony - Deschamps, Émile - Deschamps, Eustache
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
Descendent—Deschamps
770
mera upprepats av andra och funnits vila på
orent material; förändringarna kunde i själva
verket förklaras enligt Mendels lag, som de
Vries ej ansett tillämplig här; men att
mutationer verkligen finnas och spela sin roll i
utvecklingen torde numera kunna anses
bevisat. De Vries hade varit bland dem, som
vid sekelskiftet återupptäckte M e n d e 1 och
införde hans metod i ärftlighetsforskningen;
samtidigt påvisade Johannsen förekomsten
av »rena linjer» hos generationer av växter,
som uppdragas av samma frö, beroende på
arvsanlagens konstans, och på samma gång
den yttre, på levnadsomständigheter beroende
formens tillfälliga karaktär och
icke-ärftlig-het. Den yttre likhet, som genom enahanda
levnadsomständigheter, t. ex. småväxthet hos
växter på mager jord, kan fortplantas hur
länge som helst, har ingen betydelse för
arvsanlagen utan förändras, om
levnadsförhållandena ändras. Icke tillfällig yttre likhet utan
likhet i arvsanlagen bevisar verklig släktskap.
Genom dessa nya uppslag har d. kommit i
ett annat läge än tidigare; dess nuv.
utvecklingsmöjligheter kunna icke överskådas. Det
gamla artbegreppet vilade på
förutsättningen, att yttre likhet betecknade släktskap,
artlikhet särskilt gemensam härkomst. Numera
krävas långvariga experiment för att utröna
likhet i arvfaktorer; de gängse systematiska
enheterna äro enl. Heribert-Nilssons
uttryck »fylogenetiska konglomerat» men inga
genetiska enheter. Några
ärftlighetsforska-re ha sökt skapa moderna
arthärstamnings-teorier, så E. B aur, som anser, att
artbildningen kan förklaras genom urvalets
inverkan på mutationer och bastardformer.
Mot denna »mutationsdarwinism» har å andra
sidan framställts en »mutationslamarckism»,
förutsättande uppkomsten av mutationerna
genom yttre omständigheters inverkan på
arv-plasman. Hela artbildningsproblemet har
emellertid inom den samtida ärftlighetsforskningen
blivit undanskjutet av det experimentella
studiet av enskilda egenskapers ärftlighet. Den
praktiskt arbetande rasförädlingen har
likaledes helt andra mål; den vill utbilda vissa
nyttiga egenskaper hos försöksobjekten och
har därvid fått lita till mutationsfenomen och
mendelklyvning; någon möjlighet att utnyttja
vare sig förvärvade egenskapers ärftlighet i
Lamarcks stil eller det urval, som Darwin
trodde på, har ej förelegat. Inom morfologien
åter arbeta visserligen flera forskare ännu
enligt det gamla programmet att söka
härleda de olika organens och livsformernas
ursprung ur primitivare sådana, och de ha
därvid ett kraftigt stöd hos paleontologien,
vilken fortfarande mer än någon annan
forskningsgren står inför härstamningsproblem av
största räckvidd; den stora
utvecklingsmeka-niska skolan har däremot helt ägnat sig åt
att lösa problemen om de fysiologiska
villkoren för organbildningen och att utröna de
mekaniska krafter, som därvid medverka.
Men oavsett alla olikheter i det enskilda, vilar
likväl all modern biologi på d.; nian har lärt
sig inse problemens utomordentliga
svårigheter bättre än förut, och man har sökt
bortrensa de grova utväxter, varmed en äldre tids
naiva spekulation belamrat teorien om livets
uppkomst, men man bygger på samma gång
vidare på den en gång lagda grunden.
Litt.: Några av de viktigaste arbetena om
d. må här anföras (se f. ö. under de citerade
författarna): Buffon, »Histoire naturelle» (1749
ff.); Bonnet, »La palingénésie philosophique»
(1770); Lamarck, »Recherches sur
1’organisa-tion des corps vivants» (1802) och »Philosophie
zoologique» (1809); Darwin, »The origin of
species» (1859) och »The descent of man» (1871);
Nägeli, »Mecbanisch-physiologische Theorie
der Abstammungslehre» (1884); Weismann,
»Die Selectionstbeorie» (1896); de Vries, »Die
Mutationstheorie» (1901); Johannsen,
»Ele-mente der exakten Erblichkeitslehre» (1913).
För d:s historik se Burckhardt, »Geschichte der
Zoologie» (1907); Radl, »Geschichte der
bio-logischen Theorien», II (1909); E. Nordenskiöld,
»Biologiens historia», III (1924). E-k N-d.
Descende’nt [-/en- el. -sen ] (fr. descendant,
av lat. desce’ndere, stiga utför), avkomling,
ättling, efterkommande, släkting i rätt
nedstigande linje. Jfr Ascendent.
Deschamps [de Ja’], An t o ny, fransk skald
och kritiker (1800—69), bror till É. D. Har
bl. a. översatt Dantes »Divina commedia»,
Shakespeares »Kung Lear» och Petrarcas
sonetter. (Kj.S-g.)
Deschamps [de/ä’], É m i 1 e, fransk skald
och översättare (1791—1871). Tillhörde
liksom sin bror Antony D. det första,
romantiska »cenaklet» — Nodiers krets —, vars
ledare han snart blev, ivrigt pläderande för
en förnyelse av den franska poesien genom
att öppna alla slussar för utländskt
inflytande — engelskt, spanskt och tyskt. I
förening med Hugo och de Vigny uppsatte han
1823 tidskriften La Muse Frangaise, vari han
verkade för sina idéer under signaturen L e
jeune moraliste, som senare också blev
titeln på hans samlade essäer (1826). Betydelse
för den romantiska diktningen hade han även
genom sina »Études frangaises et étrangères»
(1828), innehållande dels översättningar, bl. a.
från Schiller och Goethe, dels efterbildningar
(parafraserade Cidromanser o. dyl.), dels
originalpoesi. Av Shakespeare översatte och
kommenterade D. »Romeo och Julia» och
»Mac-beth». Litt.: L. Séché, »Le cénacle de la Muse
franqaise» (1908); H. Girard, »É. D.» (2 bd,
1921). Kj.S-g.
Deschamps [de/ä’], Eustache, även
kallad M o r e 1, fransk medeltidsskald (omkr.
1345—1404). Var diplomat i konung Karl V:s
tjänst och från 1389 bailli i Senlis. Han är
mest känd som förf, till en satirisk dikt mot
äktenskapet, »Le mirouer du mariage», där
han skämtsamt framhåller kvinnokönets fel,
samt till den första franska poetiken, prosa-
V. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
