Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deschamps, Eustache - Deschampsia - Deschanel, Émile - Deschanel, Paul - Des Cloizeaux, Alfred - Desensibilisator - Desenzano sul Lago - Desertera - De Sèze (Desèze), Raymond - Desgodins, Auguste - Deshabillé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Deschampsia—Deshabillé
772
skriften »Art de dictier et de faire changons»
(skriven 1392). Dessutom skrev han massor
av smärre dikter (ballader, fabler, rondåer
o. s. v.), vilka röja skarp iakttagelseförmåga
och ge värdefulla tidsbilder. Hans skrifter ha
utgivits av markis de Queux de Saint-Hilaire
och G. Raynaud (11 bd, 1878—1903; biogr.
i bd 11). Biogr. även av E. Hoepffner (1904).
Descha’mpsia, se T å t e 1 s 1 ä k t e t.
Deschanel [deJanäT], É m i 1 e, fransk
författare (1819—1904). Var lärare i Paris, fick
1850 avsked med anledning av sin bok
»Ca-tholicisme et socialisme» och förvisades på
grund av sin republikanska iver 1851 från
Paris. Han återkom 1859, blev medarbetare
i Journal des Débats och 1881 prof, i modern
litteratur vid Collège de France. S. å. blev
han senator på livstid. Bland D:s skrifter
märkas »Le romantisme des classiques» (5
bd, 1882—88; föreläsningar över klassiska
franska förf.), »Lamartine» (2 bd, 1893) och
»Les déformations de la langue frangaise»
(1898). E. A-t.*
Deschanel [deJanäT], Paul, fransk
politiker och författare, republikens president
(1856 13/2—1922 28/4), son till É. D. Hade på
ämbetsmannabanan hunnit till underprefekt,
då han 1885 valdes till
deputerad för
Eure-et-Loir, tillhörde
sedan oavbrutet
deputeradekammaren till
1920 och gjorde sig där
tidigt aktad genom
sakrika och
välforma-de debattinlägg. Han
var till sin politiska
åskådning moderat
republikan. D. anses ha
tidigt satt som mål för
sina politiska
strävan
den att nå republikens högsta ämbete, för
vilket hans glänsande vältalighet, representativa
yttre uppträdande och genom ett rikt gifte
vunna förmögenhet syntes kvalificera honom.
Till en början blev han 1898
deputeradekammarens president, fick som sådan 1902 vika för
radikalen Bourgeois, valdes ånyo 1912 och
tolkade under världskriget vid många
tillfällen i formfulländade anföranden kammarens
patriotiska känslor. Till republikens president
valdes D. 17 jan. 1920, sedan han vid de
republikanska gruppernas provomröstning
segrat över Clemenceau och denne därpå tagit sin
kandidatur tillbaka. D:s hälsa var emellertid
bruten; han föll 23 maj 1920 nattetid vid en
officiell resa från ett järnvägståg och
nödgades, då hans sjukdom förvärrades, 20 sept.
s. å. nedlägga sitt ämbete. Efter en tids
sjukhusvård kunde han 1921 emottaga ett
senats-mandat för Eure-et-Loir men förmådde ej
aktivt återupptaga sin politiska verksamhet.
— D. var sedan 1899 led. av Franska akad.
Bland hans skrifter må nämnas »Les intérèts
frangais dans le Pacifique» (1885), »Figures
littéraires» (1889), »La république nouvelle»
(1898), »L’organisation de la démocratie»
(1910), »La France victorieuse» (1919) och
»Gambetta» (1920; hans bästa arbete). Litt.:
J. Melia, »P. D.» (5:e uppl. 1924); R.
Mallia-vin, »La politique nationale de P. D.»
(1925). V. S-g.
Des Cloizeaux [de klmazå’], Alfred, fransk
mineralog (1817—97). D. var en av sin tids
förnämsta
mineraloger och företog
omfattande studieresor,
bl. a. till Island och
de skandinaviska
länderna. Var 1876—92
prof, i mineralogi vid
naturhistoriska
museet i Paris. Mest
bekant är hans upptäckt
av mikroklinen (1876;
se Fältspat). Han
utförde grundläggande
undersökningar över
plagioklasernas (se Fältspat) optiska
orientering och utgav »Manuel de minéralogie»
(1862—93). Led. av sv. Vet.-akad. 1875. N. Zn.
Desensibilisätor, ämne, som har egenskapen
att nedsätta ljuskänsligheten hos den
exponerade men icke framkallade fotografiska
plåten, utan att den latenta ljusbilden därvid
förstöres eller försvagas. Sedan den
exponerade plåten badats i en lösning av ett dylikt
ämne, kan framkallningen ske i relativt stark
belysning och därför lättare övervakas.
Desen-sibiliseringsmetoden infördes 1920 av
Lüppo-Cramer, som fann, att vissa tjärfärgämnen
hade en synnerligen stor desensibiliserande
förmåga. Bland d., som fått större praktisk
användning, må nämnas fenosafranin,
pinakryptolgrönt och
pinakryp-t o 1 g u 11. J. II-g.
Desenzano sul La’go [-tsa’nå-], stad i ital.
prov. Brescia, vid s. v. hörnet av Gardasjön
och järnvägen Brescia—Verona; 6,564 inv.
(1921). Livlig handel med spannmål och
trävaror; viktig hamn.
Desertera (fr. déserter), rymma (ur
krigstjänsten), överge sin post, svika sin plikt.
— Subst.: Desertör.
De Sèze (D e s è z e) [de sä’z], Raymond,
fransk advokat (1748—1828). Jämte
Males-herbes och Tronchet fick D. det vanskliga
uppdraget att försvara Ludvig XVI inför
konventet och höll där 26 dec. 1792 ett
mästerligt försvarstal. Under skräckväldet satt D. i
fängelse; efter restaurationen blev han
president i kassationsdomstolen, greve och pär.
Desgodins [degådä’], A u g u s t e, fransk
missionär (1826—1913). Utforskade 1873—80
under flera resor östra Tibets geografi och
utgav bl. a. »Dictionnaire
thibétain-latin-frangais par les missionnaires du Thibet»
(1899). B. Kgn.
Deshabillé [-ije’] (fr. déshabillé), morgondräkt,
kamkofta; »i d.», halvklädd, slarvigt klädd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
