Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dessoir, Ludwig (Leopold Dessauer) - Dessoir, Max - Dessous - Dessus - Destailleur, Hippolyte Alexandre Gabriel Walter - D’Estaing - Destillat - Destillation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
797
Dessoir, M.—Destillation
798
Dess au er), tysk-judisk skådespelare (1810
—74). Gjorde sig ett namn i Karlsruhe under
1840-talet, var 1849—72 anställd vid kungl.
teatern i Berlin och gästspelade bl. a. i Wien
och London. Bland D:s roller märkas Hamlet,
Othello, Coriolanus, Kung Lear, Richard III,
Shylock i »Köpmannen i Venedig»,
Mefisto-feles i »Faust» och Filip II i »Don Carlos». D.
hade toner för såväl det ädelt storvulna som
det demoniska, och hans tragiska
framställning grep genom lidelsens sanning. G. K-g.
Dessoir [däsoä’r], Max, tysk psykolog och
konstteoretiker (f. 1867), e. o. prof, i filosofi
vid Berlins univ. 1897, ord. 1920. D:s talrika
arbeten röra sig till stor del på det
undermedvetna själslivets och hypnotismens områden
(»Das Doppelich», 1890; 3:e uppl. 1925, »Vom
Jenseits der Seele», 1917; 5:e uppl. 1920,
»Vom Diesseits der Seele», 1923). 1906 utkom
hans sammanfattande estetiska huvudarbete,
»Ästhetik und allgemeine Kunstwissenschaft»
(2:a förändrade uppl. 1923), och 1911 »Abriss
einer Geschichte der Psychologie». D.
grundläde och utger Zeitschrift für Ästhetik und
allgemeine Kunstwissenschaft (1906 ff.) samt är
red. för de påbegynta samlingsverken
»Lehr-buch der Philosophie», 1—2 (1925) och »Der
Occultismus in Urkunden», 1—2 (1925). E. C.
Dessous [doso’], fr., under; i plur. (1 e s d.
el. dessouer), underkläder för kvinnor.
Dessus [dosy’], fr. (eg. ovan), fransk
benämning på d i s k a n t, även på sopran och
över-stämma i allm.
Destailleur [detajo’r], Hippoly te
Alex-andre Gabriel Walter, fransk
arkitekt (1822—93). Utförde en mängd
privatbyggnader i Paris, lantslott i Frankrike och
privat palats i London och Wien.
D’Estaing [dästä’], se d’Estaing.
Destillät, se Destillation.
Destillation är en fysikalisk process,
varigenom en vätska eller en fast kropp först
bringas i ångform och därefter åter avkyles
under kokpunkten. Den överdestillerade
vätskan kallas destillat. Avskiljer man
genom d. ur en blandning av flera ämnen med
olika kokpunkter vissa av ämnena eller vissa
fraktioner, talar man om fraktionerad
d. Avser man att genom d. rena ett ämne,
kallas processen även rektifikation. D:s
ändamål är att rena eller särskilja ämnen, utan
att någon sönderdelning eller spjälkning sker.
För att undvika detta brukar man även ofta
destillera i vakuum, varvid
d.-tempe-raturen sänkes och ämnena således mera
skonas. En annan skonande d.-metod är v a 11 e
n-ångdestillering (se nedan och
Destillationsapparat). Sker en
sönderdelning av det d. underkastade ämnet,
benämnes processen torrdestillation. Ofta
försiggå både d. och torrdestillation samtidigt,
som t. ex. vid d. av tjäror, mineraloljor o. dyl.
Härvid bildas vanl. en mer eller mindre fast
återstod, s. k. r e s i d u u m, t. ex. beck, asfalt,
koks etc. D.-processerna försiggå i distill
a
t i o n s a p p a r a t e r (se d. o.) av olika slag.
Torrdestillationsapparaterna kallas vanl. r
e-t o r t e r eller ugnar. Vanlig d. har såväl
som torrdestillation både på laboratoriet och
i praktiken fått stor betydelse. Om
industriella d.-processer se Alkohol, Eteriska
oljor, Petroleum och
Stenkolstjä-ra; angående torrdestillering se B e n o 1 j a,
Kolmil a, Lysgas,
Lågtempera-turtjära och Trätjära.
När ett ämne skall destilleras, upphettas
det något över kokpunkten. Innehåller den
produkt, som skall destilleras, endast ett
flyktigt ämne, är processen enkel, och det
flyktiga ämnet går vanl. lätt att få i ren form.
Betydligt svårare blir det däremot, om
samtidigt flera flyktiga ämnen finnas närvarande,
särskilt om kokpunkterna ligga nära
varandra. Först börjar naturligtvis det ämne,
som har lägsta kokpunkten, att destillera.
Men det destillerar sällan över rent utan drar
med sig mer eller mindre av de övriga
ämnena. Vid d. av en blandning av två flyktiga
vätskor kan man i allm. särskilja tre olika
fall, som något närmare skola belysas.
Ångtrycket av en lösning av två vätskor kan ligga
antingen över eller under ångtrycket av
endera av de rena vätskornas ångtryck.
Tillsättes litet av t. ex. en vätska A till en vätska B,
sänkes A:s ångtryck något. Men till A:s
ångtryck adderar sig nu B:s; beroende på hur
stort detta är, blir då det totala ångtrycket
antingen större eller mindre än A:s ångtryck i
ren form. Antag först, att en tillsats av A till
B höjer det totala ångtrycket lika väl som en
tillsats av B till A. Vi få då den på linjen II
i figuren angivna ångtryckskurvan. Skulle å
andra sidan det totala ångtrycket i båda
fallen minskas, representeras förhållandet av
kurvan I. Kurvan III a representerar det fall,
att litet av A, satt till lösningen B, ökar
det totala ångtrycket, under det att litet av
B, satt till lösningen A, minskar det totala
ångtrycket. Kurvan III b är enbart av
teoretiskt intresse och har ej någon motsvarighet
i verkligheten. Endast i fallet III a kan en
fullständig uppdelning av komponenterna ske
genom fraktionerad d. Ju högre ångtryck en
vätska har, desto förr kokar den. I fallet II
överdestillerar därför först en blandning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
