Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Di (dubbel-) - Di (Dii, Dei) - Dia - Diabas - Diabasmandelsten - Diabasporfyrit - Diabelli, Antonio - Diabetes - Diablerets, Les - Diabolisk - Diabolo (spel) - Diabolos (djävul) - Diacetylmorfin - Diachylonsalva (blyplåstersalva el. Hebras blysalva) - Diaconus - Diadelphia - Diadem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
841
Di—Diadem
842
Di (av grek, dis, dubbelt), dubbel- i
sammansättningar, som t. ex. diftong, dubbelljud;
inom kemien tecken för en atom didy.m.
Di (D i i, De i), lat. (plur. av de’us, gud).
— Di c o n s e’n tes, »de sammanvarande
gudarna», en från 217 f. Kr. förekommande
krets av 12 romerska gudomligheter, parvis
anordnade (Jupiter och Juno, Neptunus och
Minerva, Mars och Venus, Apollo och Diana,
Vulcanus och Vesta, Mercurius och Ceres),
efter förebild av grekernas till ett råd
förenade 12 högsta gudomligheter. Förgyllda
statyer av dem stodo vid Forum. H. Sgn.
Dia’, grek., genom; i sammansättningar
genom, sinsemellan, t. ex. diagonal, dialog.
Diabäs (av grek. diabai’néln, genomgå,
genomtränga), i normala fall en gångbergart
(se Bergart), som till kemisk och
mineralogisk sammansättning motsvarar
gab-bron bland djupbergarterna. De väsentliga
beståndsdelarna hos v a n 1 i g el. n o r m a 1
diabas utgöras av natronkalkfältspat och augit,
I andra varieteter tillkomma olivin (o 1 i v
indi a b a s) eller kvarts (kvartsdiabas).
D. äro i allm. mörka bergarter, som kunna
växla från täta till grovkorniga. Hos dem
är fältspaten genomgående utbildad i
tämligen tunna tavlor eller prismor, och när ett
antal sådana fältspater genomskär ett större
augitindivid, uppkommer en i många d.
förefintlig karakteristisk strukturform, som
kallas o f i t i s k. Typisk d. har ej porfyrisk
struktur; en sådan tillkommer däremot d i
a-basporfyrit, som i en diabasartad
grundmassa för strökorn av natronkalkfältspat
(labradorporfyrit) eller augit (a
u-gitporfyrit). — Typiska gångar av d.
äro allmänna i Sveriges urbergsområden.
Bäddformiga s. k. lagergångar av d. finnas
också i Sverige, t. ex. den ganska
grovkorniga, vackra Äsbydiabasen (en olivindiabas;
se planschen till art. Bergart) i
dalasandsten (se d. o.). Lagergångar, vilkas
ursprungliga betäckning av sedimentära bergarter ej
längre finnes bevarad, utgöra också täckena
av d. (t rapp) på Kinnekulle, Billingen m.
fl. berg i Västergötland. Inom stenindustrien
användas vissa d., t. ex. i Skåne, under
namnet »svart granit» till gravmonument m. m.
— I vidsträckt bemärkelse brukas termen d.
sedan gammalt som namn även på paleozoiska
och ännu äldre basaltbergarter. N. Zn.
Diabasmandelsten, se Mandelsten.
Diabasporfyrit, se D i a b a s.
DiabeTli, Antonio, österrikisk musiker
(1781—1858). Var född i Salzburg, fick sin
första utbildning hos Michael Haydn och
verkade från 1803 i Wien som musikförläggare
(bl. a. av Beethoven och Schubert) och
pianolärare; hans instruktiva pianostycken- blevo
berömda. T. N.
Diabetes (av grek. didbai’nein, gå igenom).
D. mellitus, se Sockersjuka. — D.
insi’-pidus, se Polyuri. — D. renälis, se G1
y-k o s u r i.
Diabasgäng. Bohuslän.
Diablerets, Les D. [-blarä’], berggrupp i
Bernalperna, s. v. Schweiz, bildar
gränshörnet mellan kantonerna Bern, Vaud och Valais.
Betydande glaciärer; högsta topp Le D i
a-b 1 e r e t, 3,246 m ö. h. I n. v. (Ormontdalen)
kurorten D. (1,163 m ö. h.).
Diabolisk (av grek. dia’bolos), djävulsk.
Dia’bolo (jfr D i a b o 1 o s), spel med ett
slags snurra, formad som ett timglas el. två
med spetsarna mot varandra vända koner,
vilken medelst ett snöre, fäst vid spetsarna
av två pinnar, vilka hållas en i vardera
handen, sättes i hastigt roterande rörelse och
slungas upp i luften för att åter uppfångas
på snöret, el., om två (ev. flera) deltaga, på
en motspelares snöre. D. är tidigast känt
från England och 1850 från Sverige.
Dia’bolos, grek., djävul (se d. o.). Lat.
formen är dia’bolus.
Diacetylmorfln, se Heroin.
Diachylonsalva, Ungue’ntum diachylon, även
kallad blyplåstersalva el. Hebras
blysalva, beredes enl. svenska
farmako-pén av 65 dir blyplåster och 35 dir flytande
paraffin samt har rätt stor användning vid
diverse hudsjukdomar som ett skyddande och
torkande medel. S. J-n.*
Diäconus, lat., diakon (se d. o.).
Diade’lphia, se Linnés sexualsystem.
Diadem (av grek. diadéi’n, binda omkring),
band, bundet kring huvudet, och smycken av
motsv. form. I äldre grekisk tid lades ett
band runt omkring huvudet för att samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
