Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diagnos - Diagnosticera - Diagnostik - Diagonal - Diagonalbyggd båt - Diagonalförbindning - Diagram - Diakaustika - Diakon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
Diagnosticera—Diakon
846
läkaren sluter till sjukdomens natur, äro dels
subjektiva, vilka endast den sjuke själv
förnimmer, dels objektiva, vilka läkaren utan
den sjukes upplysningar kan iakttaga. De
senare äga som sjukdomstecken el. som
premisser i diagnostisk slutledning såsom
objektiva och av olika iakttagare påvisbara
det största diagnostiska värdet. De kunna
genom fysikalisk undersökning (auskultation,
perkussion, termometri, röntgenfotografering
m. m.) el. genom mikroskopisk och kemisk
prövning ej allenast noggrannare fastställas
utan även säkrare bestämmas i sitt
förhållande till vissa av kroppens organ och
vävnader samt därigenom upplysa om
förhanden-varande anatomiska förändringar. Den d., som
söker bestämma den anatomiska förändringens
natur, kallas anatomisk d., och den, som
blott fäster sig vid rubbningens framträdande
symtom (hosta, smärta, gulsot m. m.), kallas
symtomatisk d. Symtomatisk d. måste
t. v. bliva den enda vid de sjukliga tillstånd,
där man ej känner el. kan fastställa den
anatomiska förändringen. Med
differentialdiagnos menar man det särskilda slag av
sjukdomsbestämning, vilket särskiljer en viss
sjukdom från sådana sjukdomstillstånd, som
ha liknande symtom. P. H. (I. H.)
Inom deskriptiv zoologi och botanik förstår
man med d. en kort och sammanträngd
framställning av de viktigaste kännetecken,
genom vilka klasser, familjer, släkten, arter
o. s. v. skiljas från varandra.
Diagnosticera, ställa diagnos (se d. o.).
Diagnostik, diagnoslära (se Diagnos).
— Adj.: D i a g n o’s t i s k.
Diagonal (av grek, dia’, genom, och goni’a,
vinkel). 1. En rät linje, som sammanbinder
två icke närliggande vinklar i en plan figur,
begränsad av räta linjer.
2. Namn på åtskilliga vävnader dels av ull
(tämligen tjocka, med branta kypertlinjer
försedda tyger), dels av bomull (tämligen
tunna och mjuka vävnader med kypertlinjer
i 45° lutning).
3. I en fackverkskonstruktion en sådan
stång, som sammanbinder två motsatta hörn
av ett fack. Se Fackverk.
4. Benämning på de linjer, som på
konstruk-tionsritningen till ett fartyg utgöra skärningen
mellan fartygskroppen och plan, vinkelräta mot
spantplanet och så valda, att de i möjligaste
mån skära spanten vinkelrätt.
Diagonalbyggd båt, se Båtbyggnad.
Diagonalförbindning, på större träfartyg
diagonalt till förtimringen el. garneringen
fast-bultade förstärkningar (av trä el. järn),
avsedda att hindra fartygets ryggbrytning. Ax. L.
Diagra’m (grek, dia’gr amma, geometrisk
figur), schematisk figur, som åskådligt
framställer ett förhållande el. en följd av
förhållanden. 1. Matematiskt d., se
Grafisk framställning. — 2. Tekniskt
d. el. a r b e t s d i a g r a m. Varje
tillståndsförändring hos arbetsmediet i en värmekraft-
el. kylmaskin kan grafiskt framställas på tre
sätt. Man kan näml, uppdraga den
förekommande volymen på arbetsmediet som abskissa
och det motsv. trycket som ordinata, eller
ock kan man låta abskissan beteckna
en-tropien (d. v. s. värmemängden, dividerad
med den temperatur, vid vilken den
existerar) och ordinatan den tillhörande absoluta
temperaturen. I förra fallet framställer den
av den så erhållna kurvan begränsade ytan
det vid tillståndsförändringen presterade
arbetet (a r b e t s d i a g r a m), i senare fallet
anger kurvan den tillförda värmen i
arbetsenheter (värmediagra m). Det tredje
sättet är att avsätta värmeinnehållet som
ordinata och entropien som abskissa.
Det vanliga s. k.
indikatordiagrammet grundar sig på det förstnämnda sättet,
i det att d:s horisontala utsträckning blir
proportionell mot kolvslagets längd, och en
mot den horisontala, neutrala linjen — den
atmosfäriska linjen — uppdragen
vinkelrät linje (vilken som helst, liggande
inom d.) utmärker i en viss skala övertrycket
per ytenhet av kolven i det motsv. kolvläget
Den av kurvan inneslutna ytan reduceras
genom beräkning av ytinnehållet till en
rektangel av samma yta och längd, varvid höjden
anger det sökta medelvärdet av arbetstrycket
per ytenhet av kolvarean. Produkten av detta
tryck och kolvarean anger den arbetande
kraften och denna, multiplicerad med
kolvslagets verkliga längd, det indikerade
arbetet. Detta, multiplicerat med antalet kolvslag
per minut, ger det arbete per tidsenhet, som
utvecklades i maskinen, då d. togs. Se I
n-d i k a t o r. O. B-n.
3. Blomdiagram, se Blomma, sp.
559—560. — 4. Statistiskt d., se
Grafisk framställning.
Diakåu’stika, se K a u s t i k a.
Diakön (grek. dia’konos, lat. diäconus,
tjänare). Benämningen d. möter redan i N. T.
(Fil. 1: 1 och 1 Tim. 3: 8—13), ehuru det är
okänt när diakonämbetet inrättades. Dess
uppgift i den äldsta kyrkan var framför allt
att betjäna församlingens fattiga och sjuka,
men d. hade även sin andel i tempeltjänsten.
Deras uppgifter anges närmare i de s. k.
apostoliska konstitutionerna. Vid gudstjänsten och
i hemmen insamlade d. medel åt de fattiga
och buro nattvardshåvorna från gudstjänsten
till de sjuka. D:s huvuduppgift förlorades
småningom i en mängd andra uppdrag. De
började räknas till det högre prästerskapet och
underkastades därför (i västerlandet)
celibats-tvång. De indelades i olika grader, t. ex.
subdiakoner och archidiakoner (»ärkedjäknar»).
Grekiska kyrkans d. äro fritagna från celibat.
Inom den engelska episkopalkyrkan erhålla d.
särskild vigning. I samma mån
diakonämbetet alltmer övergick till att bli ett
kult-och gudstjänstämbete, kom dess ursprungliga
uppgift i andra händer. Under medeltiden
var det huvudsakligen klostren, sjukhusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
