Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diakon - Diakonat - Diakoni - Diakonissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
847
Diakonat—Diakonissa
848
och de andliga riddarordnarna, som övertogo
den. Luther påyrkade 1520 det
gammalkyrkliga diakonatets återupprättande. Början
därtill gjordes ock, bl. a. i Wittenberg (se
tidskr. Diakonen, årg. 1901, s. 104 ff.). Men
först på 1800-talet vaknade diakontanken till
nytt liv. Framför allt fördes den fram av J.
H. Wichern (1808—81), som 1833 i
närheten av Hamburg grundade den första
diakonanstalten (»Rauhes Haus»). Där samlade
han ett antal »bröder», som utbildades till
kristligt arbete bland sjömän el. fångar, i
barnhem, fattigvårdsanstalter, härbärgen el.
arbetarkolonier. 1914 funnos i Tyskland 17
diakonanstalter med inalles 3,521 invigda d.
Antalet nedgick högst betydligt under
världskriget och har därefter blott långsamt åter
börjat ökas.
I Sverige hade behovet av d. länge varit
kännbart, då 14 april 1898, närmast på
initiativ av biskop N. Lövgren, Svenska
diakonanstalten stiftades av det för detta
syfte bildade Svenska diakonsällskapet. Till
en början var den stationerad på egendomen
Nynäs utanför Gävle men flyttades 1905 till
egendomen Stora Sköndal vid sjön Drevviken
i Brännkyrka församling, Stockholm.
Anstaltens syfte är att »till svenska kyrkans tjänst
för fattigas, sjukas, förkomnas eller eljest
nödställdas vård och hjälp fostra och utbilda
kristliga män av evangeliskt luterska
bekännelsen». Utbildningen är både teoretisk och
praktisk och varar minst 3 år 1898—1925
ha 116 d. invigts; av de«sa kvarstå 93 i
församlingstjänst, i fattigvård, på hospital, vid
uppfostringsanstalter för vanartiga gossar o.
dyl. Med anstalten ha förbundits ett hem för
fallandesjuka (grundat 1901),
alkoholisthemmet Berga (grundat 1909), sedan 1918 använt
som vårdhem för fallandesjuka gossar, samt
ytterligare två epileptikerhem (1917 och 1925)
med plats för inalles 100 patienter. Vidare
märkas egendomen Björknäs i Järlåsa
församling, Uppsala län, från 1911 arbetshem med
jordbruk för lösdrivare och frigivna fångar,
sedan 1919 förvandlad till en av staten erkänd
alkoholistanstalt, och arbetshemmet ösbyholm
i Frötuna församling, Stockholms län (för
försumliga familjeförsörjare m. fl.).
Diakonanstaltens förste föreståndare var pastor J. H.
Widman. Nuv. föreståndare är pastor Knut
Sjöberg. Anstaltens organ är tidskriften
Diakonen. — Litt.: K. Sjöberg, »Svenska
diakonanstalten 1898—1923» (1923).
I Danmark finnas f. n. 2
utbildningsanstal-ter för d., den ena vid Filadelfia (en koloni
för sinnessjuka och epileptiker), den andra i
Aarhus, grundad av Indre mission. — I
Norge grundlädes ett diakonhjem 1890 i Oslo.
Vid första kontinentala konferensen för
diakoni och inre mission i München i sept. 1922
bildades ett diakoniförbund för evangelisk
kärleksverksamhet i Europa. J. T. B. (E. Lmn.)
Diakonät, en diakons el. diakonissas
ämbete, diakoninstitution, se Diakon.
Diakoni (jfr Diakon), den tjänande
kärlekens arbete bland den kristna församlingens
nödställda.
Diakoni’ssa (grek, diakonissa), kvinnlig
diakon. Namnet i sin nuv. form möter först
på 300-talet, men verksamheten har urgamla
anor i kristna kyrkans historia (jfr Rom.
16: 1 ff. om Febe,
kvinnlig »diakon» i
Kenkrea). En
kvinnlig diakon fick trol.
ej tala vid
gudstjänsten (jfr det i nyare
exegetik något
omstridda 4 Kor. 14: 34),
men för hennes
tjänande i församlingen
öppnade sig ett
vidsträckt fält. När
församlingen upptog
kär-leksarbetet som sitt,
blevo manliga och
kvinnliga diakoner
dess organ. Under
äldre tider synas
emellertid d. ha stått
tillbaka för »änkorna»
(den kvinnliga mot-
svarigheten till församlingens »äldste»), men
från 200-talet få de förra ökad betydelse,
särskilt i österlandet. Samtidigt förlägges
tyngdpunkten i deras uppgift från arbetet bland de
nödställda till att vara biskopens biträden vid
gudstjänst och dop. I stort sett kan
försam-lingsdiakonien i den fornkristna kyrkan sägas
ha upphört vid slutet av 400-talet.
Den, som väckte diakonissarbetet till liv i
den evangeliska kyrkan, var T h e o d o r
Fliedner (1800—64). Under en resa i
Holland hade han där i mennonitiska
församlingar funnit d., vilka, hörande till ansedda
familjer, utan lön offrade tid och krafter
på att besöka och bistå fattiga och nödställda.
Denna lovvärda urkristliga inrättning borde,
menade Fliedner, upptagas av andra
evangeliska bekännelser, och 1836 grundade han i
Kaiserswerth den första diakonissanstalten.
Från denna moderanstalt ha tusentals d.
utgått. Som utbildningsfält för sina d. äger den
även inom sitt eget område storartade
sjukvårds- och barnavårdsanstalter. — De flesta
evangeliska diakonissanstalter ha med
moderanstalten sammanslutit sig till en s. k.
generalkonferens. 1925 hörde till
Kaiserswerthför-bundet 65 dylika »moderhus» med 8,394
arbetsfält. 21,728 »systrar» och 2,170
självständiga »hjälpkrafter». Andra större anstalter
finnas i Bielefeld (Hannover), Stuttgart,
Kö-nigsberg, Neuendettelsau (Bayern), Dresden
och Oslo.
I Sverige bildade 14 april 1849 några
intresserade ett »sällskap för beredande av
en diakonissan stalt». Sedan föreståndarinna
vunnits i fröken Marie Cederschiöld
(d. 1892), öppnades anstalten, först belägen på
Diakonissa vid
diakonissanstalten i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
