Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diakonissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
849
Diakonissa
850
Kungsholmen, våren 1851.
Närmaste arbetsfältet var anstaltens
sjukhus, med 12 sängar. Därtill
kommo småningom småbarnsskola,
barnhem och magdaleuahem. 1862
fick anstalten i pastor J. C.
B r i n g (se d. o.) sin förste
föreståndare, och Sveriges första d.
var Charlotte Ljungberg (invigd
1855, d. 1886). Anstalten flyttades
1863 från Kungsholmen till
egendomen Stora Ersta på Södermalm
och utvecklade sig där alltmera.
Till magdalenahemmet kommo ett
räddningshem för vanartade
flickor, en hushållsskola för
utbildning av tjänarinnor (1872), ett
ål
derdomshem för uttjänta d. (1884), ett sjukhem
för obotligt sjuka (1885) och, som medelpunkt
för det hela, ett kapell (1872) samt där bredvid
ett gravkapell. 1890 uppfördes eget pastorshus,
1896 nytt diakonisshus, 1907 ett nytt, stort
sjukhus med omkr. 100 sängar och 1919 nytt
ålderdomshem. Filialer utanför anstalten äro
barnhemmet på Stjärnvik i Gryts socken i
Södermanland (från 1911), skyddshemmet vid
Sjötorp i Huddinge socken utanför Stockholm
(1903), skyddshemmen vid Viebäck nära
Nässjö (1906), hem för obotligt sjuka på Nissabo
vid Halmstad (1903), vilohemmen Betania på
Värmdön (1892) och Solhyddan vid Viebäck
(1908) samt blindskolan i Uppsala (1919).
— Systerantalet var 520 i april 1926,
färdiga d. då 404, provsystrar 77 och
diako-nisselever 39. En dotteranstalt finnes i
Härnösand (Vårsta), där systerantalet (1926) uppgår
till 35. Föreståndare på Ersta är sedan 1910
hovpredikant J. Norrby. Anstaltens organ
äro tidskriften Olivebladet (från 1864) och
julkalendern Febe.
Förutom diakonissanstalten i Stockholm bör
nämnas det av fröken Ebba Boström (1844
—1902) i Uppsala grundade
Samariterhem-met, som framgick ur ett litet räddningshem,
där fröken Boström 1882 övertog ledningen.
Snart bildades ett barnhem, och
räddningshemmet ombildades till en utbildningsanstalt
för tjänarinnor. 1893 invigdes ett större
sjukhus, 1919 ett mindre för sinnessjuka kvinnor.
1918 tillkom ett nytt diakonisshus. En filial
finnes i räddningshemmet i Kållered. Antalet
färdiga d. uppgick 1924 till 64. Hemmet har
fr. o. m. 1906 anordnat ettåriga
utbildnings-kurser för »församlingssystrar» till tjänst för
i synnerhet landsbygdens sjuka, fattiga och
hjälpbehövande. Antalet av dessa
församlingssystrar uppgick 1924 till 117.
Samariterhem-met förestås av pastor O. Centerwall. Dess
organ är tidskriften Hälsning från
Samariter-hemmet. Vidare märkes den 1899 i Göteborg
grundade Församlingshyddan med poliklinik
för medellösa. I Göteborg började 1923 en
ny diakonissanstalt sin verksamhet.
Danmarks äldsta diakonissanstalt
grundlädes 1863 i Köpenhamn av dåv. prinsessan,
Diakonissanstalten i Stockholm. T. v. det nya sjukhuset, t. h.
kapellet (med spetsig spira).
sedermera drottning Lovisa, Kristian IX:s
gemål. 1873—75 byggdes det nuv.
anstalts-hemmet med diakonisshus, sjukhus och kyrka.
Moderhuset omges av barnhem, barnkrubba,
hem för obotligt sjuka, ålderdomshem för
d. m. m. Flera filialer finnas ute i landet.
I Norge grundlädes 1868 en
diakonissanstalt, som de första åren arbetade i mindre
lokaler men 1882 erhöll som gåva av
generalkonsul O. Kiær egendomen Lovisenberg
ovanför Oslo. Där byggdes nytt diakonisshus med
kapell 1886—88, gamlehjem 1893, sjukhus
1895, sösterhjem 1901, barnhem 1904 och ny,
fristående kyrka 1912. I Bergen uppstod 1918
en dotteranstalt till den ovannämnda. Från
1890 utbildades vid Diakonissehuset i Oslo
även s. k. menighedssöstre för landsbygdens
behov. Från 1916 har denna utbildning sin
medelpunkt i ett särskilt
»menighedssöster-hjem», även det i Oslo. Omkr. 25 systrar
kunna årl. därifrån utsändas.
De äldsta diakonissanstalterna i Finland
äro de i Helsingfors och Viborg, grundlagda
1867 och 1869, den förra av överstinnan
Aurora Karamzin, f. Stjernvall. Den
rymmer sjukhus, barnsjukhus, barnhem, hem
för lungtuberkulösa o. dyl. Anstalten utgav
från 1894 ett månadsblad, Från
Diakoniss-huset i Helsingfors (även på finska), vilket
1903 uppgick i tidskriften Betania.
Diako-nisshuset i Viborg inrymmer även en avd.
för lungtuberkulösa och en för föräldralösa
barn samt barnsjukhus och hem för åldriga,
kroniskt sjuka samt småbarnsskolor.
Diakonissanstalterna i Helsingfors och Viborg
tillhöra världsförbundet, medan de senare
tillkomna i Sordavala (1894) och Uleåborg (1896)
äro nationella anstalter av kyrklig karaktär.
Församlings vården är »systrarnas»
huvudarbetsfält, men en del har även tagit
anställning vid sjukhus. I nära förbindelse med
hemmet i Sordavala står den 1902 där
grundlagda anstalten för utbildning av diakoner.
Till denna hör en inrättning för sinnessjuka,
epileptiska, blinda, vanföra o. s. v.
Litt.: Svensk: Diakonissanstalternas
årsberättelser, i synnerhet »Minnesskrift tiL
Svenska diakonissanstaltens 50-årsjubileum» (1901);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
