Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dialogus (Dyalogus) creaturarum moralizatus - Dialypetalae - Dialys - Dialyt - Diamagnteisk - Diamant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
853
Dialypetalae—Diamant
854
av vilken ett fragment nyligen upptäckts.
D. utgavs i faksimileuppl. 1883. (0. W-n.)
Dialype’talae, se Choripetalae.
Dialys (grek. dia’lysis, upplösning). 1. Olika
ämnens åtskiljande genom osmos (se d. o.).
— Dialysätor, en apparat, medelst
vilken kemisk dialys utföres. Se D i f f u s i o n
och K o 11 o i d e r. — Dialysöra, upplösa,
särskilja. — D i a 1 y t i s k, upplösande.
Dialyt kallas ett fotografiskt
dubbelobjektiv, vid vilket de enskilda linserna i varje
objektivhalva icke äro kittade utan åtskilda
av ett mellanrum, s. k. luftlins. J. H-g.
Diamagnetisk, som har egenskapen att
bortstötas av en magnetpol. — Subst.: D i a m a
g-ae t i’sm. Se M a g n e t i s m.
Diamantkristaller.
Diama’nt. 1. Den ena av kolets
kristalliserade modifikationer (om dess andra
kristalliserade modifikation, grafit, se d. o.).
D. är den hårdaste av alla kroppar. Dess
ljusbrytningsförmåga är utomordentligt stor
■(brytningskoefficient för natriumljus 2,4173)
liksom även de»s förmåga att sprida ljuset
^dispersion). Med dessa egenskaper
sammanhänga d:s starka glans och, då den slipats,
vackra färgspel. D. kristalliserar i det
reguljära kristallsystemet (se K r i s t a 11 s y
s-t e m). Kristallytorna äro i regel mer el.
mindre buktiga, beroende på en begynnande
upplösning i den bergartsmagma, varur d.
kristalliserat. D. låter lätt klyva sig parallellt
med oktaederns plan. 1 rent tillstånd är d.
alldeles färglös. Färgade varieteter påträffas
•dock som sällsyntheter och betinga, när färgen
är stark, synnerligen höga priser på
ädel-stensmarknaden. Man känner sålunda gula,
blå, gröna och röda diamanter. De sistnämnda
äro de dyrbaraste. Även svarta d., bort
och carbonados, äro kända (från
Brasilien). De finna användning som slipmedel.
D. är ett sällsynt mineral men har dock
anträffats i alla världsdelar samt dessutom i
meteoriter. De tidigast kända förekomsterna
voro belägna i Ostindien, där gruvdrift i
avsikt att utvinna d. bedrivits sedan mycket
långt tillbaka. De diamantförande områdena
äro belägna på ö. sidan av Dekkans
högland mellan 14° och 23° n. br. D. anträffas
där i sandstenar och konglomerat samt i av
dessa bergarter bildade lösa jordslag. Den
indiska d.-produktionen, som tidigare behärskade
världsmarknaden, spelar numera helt obetyd-
Diamantgruva. Kimberley.
lig roll. D.-förekomsterna i Brasilien
”pp-täcktes 1725. De viktigaste fyndorterna äro
belägna i staterna Bahia och Minas Geraes.
D. förekommer där huvudsakligen i
flodavlag-ringar. De brasilianska d. äro med få undantag
små. Den tidigare mycket viktiga brasilianska
d.-produktionen har numera gått tillbaka för
den sydafrikanska. De första sydafrikanska d.
upptäcktes 1867 i flodsand vid Oranjefloden
nära Hopetown. Först 1870 fann man d. i
fast klyft i den trakt, där sedermera staden
Kimberley vuxit upp. D. förekommer där i
vulkanrör (»pipes»), vilka genomsätta den av
lagrade bergarter bestående berggrunden (se
bilden). Bergarten i vulkanrören är s. k.
k i m b e r 1 i t samt dennas lösare
sönderdel-ningsprodukter, »blue ground» och »yellow
ground». D. har bildats i kimberliten före
dess uppträngande i vulkanrören. De
viktigaste gruvorna i Kimberleydistriktet äro
Schematisk genomskärning av diamantgruva vid
Kimberley.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
