Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diesterweg, Adolf - Diet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
891
Diet
892
sam religionsundervisning och borttagandet
av kyrklig uppsikt över skolan. — Den s. k.
Diesterwegstiftelsen, som utgav sin
första berättelse 1867, arbetar i D:s anda för
förbättrade undervisningsmetoder, för
folkskolans främjande och dess lärarkårs höjande,
för utgivande av pedagogisk litteratur samt
genom resestipendier. — D:s »Ausgewählte
Schriften» utgåvos av E. Langenberg (4 bd,
1876—78; 2:a uppl. 1890—92), hans »Briefe»
av A. Rebhuhn (1907). — Litt.: E.
Langenberg, »A. D. Sein Leben und seine Schriften»
(3 bd, 1867—68); F. Berg,
»Folkbildningspoli-tikern A. D.» (1890); E. v. Sallwürk, »D.
Darstellung seines Lebens» (3 bd,
1899—-1900). A. G-w.
Diet (fr. diète, av grek. di’aita,
levnadsord-ning) betecknar i vidsträcktare bemärkelse
en med avseende på hälsans fordringar
iakttagen ordning i levnadssätt. I den moderna
medicinen har d. vanl. en mindre
omfattande betydelse och brukas för att beteckna
en på visst sätt i terapeutisk
(sjukdomsbo-tande) avsikt anordnad näring. — Jfr även
D i e t e t i k.
Ehuru man alltsedan Hippokrates’ tid
(400-talet f. Kr.) lagt vikt vid en för olika
sjukdomar avpassad näring, fick den på
erfarenheten stödda dietetiken först genom de stora
kemiska och fysiologiska upptäckter på
nä-ringslärans område, som vid 1800-talets mitt
gjordes av Liebig, Pettenkofer, Voit m. fl.,
ett fast teoretiskt underlag. — I sin vanliga
blandade kost intar människan vid måttligt
arbete i runt tal en energimängd per kg om
40 kal., efter individens levnadsförhållanden
fördelade på olika sätt på äggvita, kolhydrat
och fett (se Födoämnen). En i
terapeutisk avsikt vidtagen reglering av näringen
kan gälla såväl födans totala mängd och dess
sammansättning av olika näringsämnen som
dess sammanställning av olika födoämnen
(mjölk, bröd, potatis, kött etc.). En
mångfald variationer låter alltså tänka sig och
finnes också. Här nedan anföras några av
de brukligaste dietformerna.
En minskning av födans kolhydratmängd
brukas framför allt vid sockersjuka. Då
kolhydraten reducerats till det minsta möjliga
— en ytterlighet, som efter insulinets
upptäckt ej behöver tillgripas —, talar man om
äggvite-fettdiet el. absolut diet.
Den är vanl. liktydig med en kost, så gott
som uteslutande sammansatt av födoämnen
från djurriket (kött, ägg, ost, fett). — En rak
motsats härtill finnes i den vegetariska
dietformen, i vilken huvudmassan av näringen
tages från växtriket och som utmärkes av
ringa äggvite- men stor kolhydratrikedom,
vilken brukas, där en minskad
urinämnes-och urinsyreproduktion är önskvärd. (I kött,
lever, blod, hjärna, bräss, fisk finnes näml,
betydligt mycket mera urinsyrebildande
ägg-vitekroppar än i vegetabilisk äggvita; i mjölk
och ost finnas endast spår av sådan äggvita.)
Denna d. kan således vara lämplig vid vissa
former av njurlidanden och gikt. Vidare
verkar en sådan näring genom sin stora
volym fort mättnad, och genom sin rikliga
halt av osmältbar cellulosa retar den till
tarmperistaltik. En lämpligt avvägd
vegetarisk d. kan således med fördel användas
som kur mot korpulens i förening med
förstoppning.
ökning av kostens fetthalt
kännetecknar de numera flitigt använda
gräddku-r e r n a till höjande av kroppsvikten. God
grädde håller näml. 20—30 % fett; 250 kbcm,
som oftast fördragas, representera således ett
fettillskott om 50—75 g.
Undernäri ngskurer (avmagrings- och
reduktionskurer) ha till ändamål att
befria kroppen från ett betungande fettlager,
utan att kroppens muskelbestånd därvid
lider något avbräck. Mycket bekanta
schablonmässiga kurer äro de, som föreslagits av
Harvey (s. k. B a n t i n g s k u r; se d. o.),
Eb-stein, Oertel, Schweninger, v. Noorden m. fl.
I dem alla ges äggvita i vanlig el. ökad
mängd, medan kolhydrat och fett i olika grad
minskats. — Motionens betydelse för en
livlig fettförbränning är avsevärd. Under en
rask promenad kan fettförbränningen med
lätthet drivas upp till dubbelt mot vid vila.
Därav följer, att en dietsedel, som ger önskad
viktreduktion, t. ex. hos en i lugn och ro
levande person, skall taga alldeles för hårt
på en person med ett rörligt, verksamt liv
och tvärtom. Schabloner duga ej;
avmag-ringsdieten, som alltid måste för individen
i fråga bli en lindrig, maskerad svält, måste
i varje fall individualiseras och viktförlusten
kontrolleras.
övernäringskurer (gödnings-,
köttanrikningskurer). Genom en i
förhållande till behovet alltför riklig näring
— det må vara äggvita, fett el. kolhydrate’r
el. vilka näringsämnen som helst, som
tillföras i överflödig mängd — avsättes först och
främst fett i kroppen. Genom ensidig ökning
av äggvitetillförseln åvägabringas dock detta
mindre lätt än med de båda kvävefria
näringsämnena. En köttansättning, ökning av
muskelmassan, kan genom t. o. m. ganska
knapp näring med lätthet åvägabringas i två
fall: hos växande individer samt hos
konvalescenter. Men även i andra fall har visats,
att det kan lyckas att med en riklig näring,
innehållande ej överdrivet stora
äggvitekvan-titeter, åstadkomma en »köttgödning».
Göd-ningskurer komma till användning framför
allt på lungsotssanatorierna (Dettweiler),
vidare vid en stor del nervsjukdomar och
svaghetstillstånd, enteroptos m. m.
Feberdiet. Intill våra dagar har den
hippokratiska åsikten, att personer med akut
feber skulle hållas på en ytterligt knapp
sopp-diet, en i det närmaste fullständig svältdiet,
hållit i sig. T. o. m. mjölk har som alltför
äggvite- och fettrik ansetts olämplig. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
