Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Differentialväxel - Differentia specifica - Differentiation, Magmatisk - Differentiell psykologi - Differentiering - Differera - Difficil - Diffraktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
903
Differentia specifica—Diffraktion
904
av dylika växlar är bygeln c ersatt av ett
kugghjul, i vilket på en av armarna två
kugghjul, b, äro lagrade, ett på vardera sidan om
det större hjulet. Detta drives med en viss
hastighet medelst ett drev. De båda hjulen
b sitta fastkryssade på samma axel (lagrad
i det stora hjulet) och ha sålunda samma
hastighet. Det ena drives av ett drev, motsv.
a i fig. 1, och det andra överför rörelsen till
ett annat kugghjul, som genom sin axel
vidarebefordrar rörelsen till önskad plats.
Genom olika storlek på hjulen samt genom
lämplig hastighet på det större hjulet kunna olika
förhållanden mellan begynnelse- och
slutrörelserna erhållas.
Den mest bekanta d. är den på automobiler
använda (fig. 2). Ändamålet med denna är
att från samma drev ge två axlar (de båda
hälfterna av bakre hjulaxeln) olika
rotationshastigheter. C är
det koniska drevet
på drivaxeln
(kardanaxeln) och
ingriper i ett motsv.
hjul, L. Detta är
fäst på den på
axelhälfterna A och B
vridbara kåpan, S,
som jämte L kan
sägas motsvara
bygeln c i fig. 1 och
som innehåller dels
två koniska
kugghjul, N och Nt,
fast-kilade vid var sin
hälft av
bakhjuls-axeln (A och B),
och dels de fyra
koniska
kugghjulen i differen-
tialkrysset. Av dessa synas endast
två, E och Ei. De andra två bilda med
sina axlar rät vinkel mot axlarna hos dessa
men äro för övrigt exakt lika. Alla dessa
fyra s. k. satellithjul äro lagrade på
var sin mot axeln A—B vinkelräta tapp och
ingripa i varandra samt i hjulen N och Ni.
Dessa båda senare gå löst i kåpan >8. Då
automobilens bakhjul, som driva vagnen,
rotera med samma hastighet (på rak väg),
bilda de sex kugghjulen i kåpan (N, Nlf E, E±
etc.) ett sammanhängande helt, som roterar
med kåpan och bakhjulsaxlarna. Någon
rotation i förhållande till varandra förekommer
härvid ej hos de sex hjulen, som nu endast
ha till uppgift att koppla kåpan S till
hjulaxlarna A och B, emedan den i annat fall
skulle gå löst på dessa. De fyra hjulen E, Et
etc. sitta lagrade på tappar i kåpan och kugga
utan att vrida sig mot N och Ni, som äro fästa
på axlarna A och B, samt medföra alltså
dessa. Om det ena bakhjulet måste rotera
fortare än det andra, såsom fallet är vid
kör-ning i kurvor, blir förhållandet ett annat.
Man kan härvid tänka sig, att det ena bak-
hjulet med sin axel, t. ex. A, står helt stilla,
under det att B roterar. Hjulet N skall alltså
jämte A stå stilla, medan L och kåpan rotera.
Härvid börja de fyra hjulen E en vandring
omkring N, varvid de emellertid tvingas att
vrida sig runt omkring sina egna axlar,
emedan de stå i ingrepp med N. Emedan de
samtidigt ingripa i Ni, måste även detta hjul
rotera med sin axel B. De båda axlarna kunna
därför drivas med olika hastigheter så, att
om den ena går fortare, den andra går i
motsv. grad saktare. Hastigheterna regleras
utan vidare av det motstånd, som resp, hjul
ha att övervinna, el. den väglängd, som de
ha att tillryggalägga i förhållande till
vagnens mittlinje. O. B-n.
Differe’ntia speci’fica, se Definition.
Differentiatiön, Magmatisk, se Magma.
DifferentieTl psykologi, se Psykologi.
Differentiering (jfr Differens),
uppkomst av skiljaktigheter el. olikheter i något
enhetligt (homogent), mellan avkomlingar av
samma ursprungliga typ o. s. v.; inom
biologien om den särskilt under embryots
utveckling fortgående särpräglingen av de från
början likartade cellerna (histologisk
differentiering). De olika vävnader,
organ och organsystem, som härvid uppkomma,
övertaga skilda fysiologiska uppgifter.
Differèra (lat. diffe’rre), vara olika, skilja
sig, avvika. Jfr Differens.
Difficll (fr. difficile), kinkig, svår, grätten.
Diffraktiön (lat. diffra’ctio, av diffri/ngere,
sönderbryta), ljusets böjning, uppträder alltid,
då ljus passerar genom en fri öppning eller
förbi en ogenomskinlig skärm. Ljusets
böjning studerades omkr. 1665 av Grimaldi,
senare av Newton, som sökte bringa fenomenen
i samklang med sin emanationsteori. Den
moderna kunskapen om d. grundlädes av Eresnel
och Young och har riktats genom
undersökningar av Schwerd, Fraunhofer, Kirchhoff,
Epstein, v. Laue m. fl. Alltefter
iakttagelsemetoderna brukar man skilja mellan
fres-nelska fenomen, som kunna betraktas i lupp
eller mikroskop, och fraunhoferska, som
betraktas i teleskop (parallellt ljus).
Gemensamt för båda arterna är, enligt elementär
uppfattning, att vågytan hos en ljusstråle
möter ett hinder för sin likformiga
utbredning. Då utbreda sig svängningarna
olikformigt och inverka enl. Huygens’ princip (se
d. o.) ömsevis utsläckande och förstärkande i
närliggande punkter, så att mörka och ljusa
strimmor (böjningsfransar) eller punkter
uppstå. Detta gäller närmast för enfärgat ljus.
Vanligt vitt ljus, som innehåller ljus av
olika våglängder, åstadkommer olikfärgade
böjningsfransar (diffraktionsfärger,
böjningsfärger). Särskilt intresse har
fenomenet, då böjningen sker med hjälp av
regelbundet uppdragna repor på en
metall-spegel eller en glasskiva, ett s. k. g i 11 e r
(böjningsgitter, böjningsgaller). Därvid
er-hålles ett av gittrets material oberoende
Fig. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
