Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Difteri - Difteriserum - Difteritoxin - Diftong - Difycerk - Difyodont - Digalen - Digamma - Digby, släkt - Digby, sir Kenelm - Digel - Digenea - Digenis Akritas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
909
Difteriserum—Digenis Akritas
910
av 1600-talet i sydligaste Europa. Under
1700-talet hemsöktes småningom större delen av
Europa av difteriepidemier. Till Sverige
synas dylika ha hunnit f. ggn 1755, då fall
omtalas från Stockholm och Närke. Sjukdomen
höll sig sedan kvar i mellersta Sverige samt
i Kalmartrakten till slutet av 1760-talet,
varefter till århundradets slut endast stänkfall
synas ha förekommit. Under 1800-talet var
d. i omfattande och långvariga epidemier
spridd till större delen av Europa, även till
Danmark (1846), Norge (efter 1845) och Island
(1856). Under epidemier i Frankrike 1818—25
gjorde läkaren Pierre Bretonneau (1778—1862)
de iakttagelser, som han nedlade i sitt
klassiska verk »Des inflammations spéciales du
tissu muqueux» (1826). Han gav där
sjukdomen dess namn och klargjorde dess
egendomliga inflammatoriska karaktär. I Sverige
blev sjukdomen på 1800-talet bofast och
lämnar numera knappt någonsin våra största
städer fullt fria. I. H.*
Difteriserum, ett blodserumpreparat mot
difteri, se Serumterapi.
Difteritoxin, det av difteribacillen alstrade
giftet, påvisat 1888 av Roux och Yersin. Vid
odling av difteribacillen fås d. i den efter
de levande bacillernas frånfiltrering
återstående buljonglösningen. För preparatets
beredning vidtager man särskilda mått och
steg, dels genom att till odlingen utvälja så
starkt som möjligt giftproducerande baciller,
dels genom att använda lämpligt sammansatt
buljong. Det är ej ännu med oomtvistlig
säkerhet ådagalagt huruvida d. är att anse som
ett enda slag av gift el. om det möjligen är
att betrakta som en blandning av flera slag
av giftiga substanser med olika verkningar.
Sålunda särskiljer Ehrlich två huvudgrupper
av giftämnen i difterigiftet, difteri-toæiner
och difteri-toæoner. De förra skola närmast
motsvara den del av giftet, som framkallar
de akuta förgiftningssymtomen, de senare den
del, som verkar vissa symtom i sjukdomens
senare skeden, ss. förlamningar av muskler
o, s. v. Difterigiftet nyttjas för
framställningen av difteriserum. C. S-g.*
Difto’ng (grek. di’phtongos, dubbelljudande),
förbindelse av två vokalljud i samma stavelse,
t. ex. au i ty. Ilaus. Svenska riksspråket har
inga andra d. än dem, som förekomma i lånord
som awgusti, Ewropa, varemot flera svenska
dialekter äro rika på diftonger.
Difyce’rk, se Fiskar.
Difyodo’nt, beteckning för djur med två
tanduppsättningar, d. v. s. flertalet däggdjur
(och människan).
Digalèn, se Digitalis.
DFgamma (av grek, di, dubbelt, och ga’mma,
se nedan) är namnet på sjätte bokstaven i
det ursprungliga grekiska alfabetet, motsv.
hebreiska bokstaven vav. Digamma
(dubbel-gamma) kallas den på grund av sin form, F,
som liknar ett gam^a, r, med ett andra
tvärstreck. Då det med d. betecknade v-ljudet
för
svann ur flertalet grekiska dialekter, försvann
också tecknet. Det fortlevde som siffertecken
(= 6, i grekiskt tryck återgivet med 2) och
i vissa dialekter. I latinska alfabetet har
det kommit att beteckna /-ljudet, som
saknades i grekiskan. (M. Pn N-n.)
Digby [di’gbi], gammal engelsk adelssläkt,
som vid nyare tidens början ägde stora gods
i Leicestershire och Lincolnshire. Om John
D., l:e earl av Bristol, se d. o. En annan
släktmedlem, sir Everard D. (1578—1606),
hovman hos drottning Elisabet, invecklades
1605 i den mot Jakob I riktade s. k.
krutkonspirationen (se d. o.). När denna upptäcktes,
blev D. gripen under flykten och avrättades
30 jan. 1606 som förrädare. Om hans son sir
Kenelm D. se nedan. V. S-g.
Digby [di’gbi], sir Kenelm, engelsk
filosof och politiker (1603—65), son till sir
Everard D. och liksom fadern katolik. Företog
1627—29 en kaparfärd till Medelhavet men
ägnade sig efter
hemkomsten mest åt
kemiska experiment och
filosofiska studier. På
grund av sina
katolska förbindelser väckte
D. långa parlamentets
misstroende,
fängslades 1642 och nödgades
tillbringa åren 1643—
54 i landsflykt. Bl. a.
medverkade han till
grundandet av Royal
society. Som forskare
var D. en lättrogen amatör med böjelse för
astrologiska och alkemistiska funderingar.
Litt.: (T. Longueville), »Life of sir Kenelm
D. by one of his descendants» (1896); H. M.
Digby, »Sir K. D. and George D., earl of
Bristol» (1912). V. S-g.
DIgel (ty. Tiegel, isl. tigull, fyrkantigt el.
tegelformat föremål), dets. som degel (se d.
o.). Om digelpress och digeltryck
se Tryckpress.
Dige’nea, se S u g m a s k a r.
Dige’nis Akrftas, »den tvefödde (från två
raser härstammande) gränsvaktaren», en
bysantinsk sagohjälte, frejdad i folkvisor och
framför allt i en stor episk cykel, vars
ursprung kan ledas långt tillbaka, ehuru den
äldsta handskriften tillhör 1300-talet. D. är
son till syriske emiren Digenis och en
högättad grekiska, utför redan vid tolv års ålder
stora bragder, strider sedan mot rövare i
Östromerska rikets gränstrakter och blir av
kejsaren utnämnd till patricier och markgreve.
Han bortrövar och gifter sig med strategen
Dukas’ dotter Eudoxia, bygger ett praktfullt
palats på Eufrats strand och upplever alla
de äventyr, som en vandrande riddare kan
möta: betvingar en trehövdad, eldsprutande
drake, ett lejon, tre rövarhövdingar och den
sköna amasonen Maxima, vilken förtrollar
honom. Vid 33 års ålder överraskas han av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
