Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dimitriev, Radko - Dimitrij (Dmitrij) Ivanovitj Donskoj (1350—89) - Dimitrij Ivanovitj (1583—91, samt tre falska)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
Dimitrij
936
men återvände till Bulgarien, sedan 1894
amnesti blivit utfärdad. Inom bulgariska armén
vann han hastig befordran. Under kriget med
Turkiet 1912 hade han befälet över 3:e armén
på vänstra flygeln och vann segrarna vid
Kirk-Kilise och Lüle Burgaz och hade, om ej
högsta arméledningen hållit honom tillbaka,
omedelbart fortsatt anfallsrörelsen med
Kon-stantinopels intagande som mål. Hans
anseende inom bulgariska armén hade nu nått
sin höjdpunkt, ehuru han på grund av sina
ryska sympatier hade många vedersakare.
Sedan han som högste befälhavare över
de bulgariska arméerna i Andra
Balkan-kriget ej kunnat hindra motgångarna,
utnämndes han till bulgariskt sändebud i
Petersburg. Vid världskrigets utbrott ingick D.
i ryska armén och erhöll efter Ruzskij befälet
över 3:e armén, som i slutet av 1914
inträngde i Galizien men som på grund av
Mackensens genombrott vid Gorlice våren 1915
nödgades gå tillbaka. Vintern 1915—16
förflyttades D. till 12 :e armén vid nedre Dtina.
Sommaren 1917 blev befälet honom fråntaget,
och efter bolsjevikrevolutionen slöt han sig
till motrevolutionärerna i s. Ryssland, blev
tagen av bolsjevikerna och av dem avrättad,
enl. uppgift okt. 1918 el. jan. 1919. M.B-dt.
Dimftrij (D m i’t r i j), ryska furstar (lat.
namnform Demètrius).
Dimftrij Iva’novitj Donsko’j (1350—
89) blev 1359 efter sin far furste av Moskva
och fick 1365 storfurstevärdigheten, som förut
innehafts av furst D. Konst antinovit j
av Suzdal (d. 1383). Efter strider med
grannfurstarna bildade D. ett stort ryskt
förbund och slog 1380 tatarkanen Mamaj på
Kulikovo polje (Snäppfältet) vid Don, varav
han fick hedersnamnet Donskoj; hans bragd
förevigades i saga och sång. 1382 härjades
Moskva av tatarerna, D. blev åter
skattskyldig under Gyllene horden men lyckade»
bevara sin maktställning inom Ryssland och
räknas som en av Moskvarikets
grundläg-gare. (A. A-t.)
D i m i’t r i j I v a’n o v i t j, tsar Ivan »den
förskräckliges» yngste son (1583—91); född i
dennes sjunde äktenskap, med Maria Nagaja.
Vid sin halvbror Fedors tronbestigning 1584
avlägsnades han till Uglitj jämte sin mors
släktingar, vilka misstänktes för dynastiska
stämplingar till hans förmån. Fedors svåger
och gunstling Boris Godunov såg sedermera
alltjämt i D. en fara, enär denne skulle efter
den barnlöse Fedors död ärva tronen, på
vilken Boris själv hade planer. Säkerligen var
det på Boris’ tillskyndan, som D. 1591, under
lek med sina jämnåriga, bragtes om livet.
Ryktet utpekade genast Boris som mordets
anstiftare, men denne lät genom bojaren
Va-silij Sjujskij anställa en undersökning, vars
resultat blev den sedermera städse officiellt
fasthållna versionen, att D. dödat sig själv
i ett anfall av fallandesot. Denna förklaring
slog emellertid ej rot i folkets medvetande,
och flera falska Dimitrij er vunno
sedermera anhängare, när de framträdde med
anspråk att vara D., vilken på ett underbart
sätt skulle ha räddats ur mördarnas händer.
Om den förste falske D. har man
säkra underrättelser först sedan han 1603
uppträtt i s. Litauen, där han sökte stöd hos
magnaterna för sin plan att återvinna sin
påstådde faders krona från Boris, vilken
blivit tsar 1598. Han fann gynnare i furst Adam
Wisnowiecki och vojevoden av Sqndomierz,
Jerzy Mniszek, vars dotter Marina han
förband sig att äkta, samt trol. även i litauiske
kanslern Leo Sapieha, och till stärkande av
hans prestige framskötos personer, som sade
sig i honom igenkänna tsarevitj D. Konung
Sigismund III av Polen kallade honom till
Krakau, och jesuiterna, som i honom hoppades
vinna ett mäktigt redskap för Rysslands
ka-tolisering och inträde i en liga mot turkarna,
lyckades förmå honom att i hemlighet antaga
den romersk-katolska bekännelsen (april 1604).
De polska senatorerna med Zamojski i-spetsen
voro obenägna att på ovissa utsikter bryta
den 1602 ingångna freden med Ryssland.
Republiken förblev därför neutral, men
Sigismund personligen understödde honom med
penningar och hindrade ej hans anhängare
inom polska riket att på eget ansvar inlåta
sig på äventyret. Han tyckes t. o. m. ha
ingått avtal med Sigismund om ev. förbund mot
Sverige och om rysk landavträdelse till Polen.
— I okt. 1604 ryckte den falske D. in i
Ryssland med en här av 4,000 kosacker och
polska äventyrare. Han vann snabba
framgångar och bragte flera ryska stormän till
avfall från den allmänt hatade Boris. Efter
dennes plötsliga död (april 1605) erkändes
visserligen sonen Fedor en tid i Moskva som
tsar, men han undanröjdes snart genom ett
av D:s agenter anställt folkupplopp, och D.
intågade i juni 1605 i Moskva, allmänt hälsad
som rättmätig tsar; även hans föregivna
moder, Maria Nagaja, förmåddes att erkänna
honom. — D. sökte nu frigöra sig från
beroendet av Sigismund och uppträdde som fullt
ortodox tsar, dock utan att bryta förbindelsen
med Rom. Hans polska anhang gjorde honom
emellertid impopulär, liksom även hans
giftermål med Marina (nov.). Under ledning av
hierarkien och Boris’ forna anhängare
anstiftades ett upplopp, varvid D. mördades (17
maj 1606). Till tsar utropades
sammansvärjningens ledare, Vasilij Sjujskij.
Denne förste falske D:s jesuitiska och
polska anhängare ha sökt hävda, att han
verkligen varit Ivan den förskräckliges son
(så Possevino, Wieliwicki och fransmannen
Margeret). Mot denna tradition står den
redan i tsarerna Boris’ och Vasilijs
kansliskrivelser framträdande off. ryska, att han
var den från Tjudovoklostret i Moskva
förrymde munken G r e g o r i j (G r i s j k a)
O t r e p i e v, vilken som anklagad för
svartkonst flytt till Litauen. Denna version vann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
