Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dimitrij Ivanovitj (1583—91, samt tre falska) - Dimitrij Pavlovitj (f. 1891) - Dimitrijević, Dragutin - Dimitrij Rostovskij (den helige, Daniil Tupta) - Dimittera - Dimma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
937
Dimitrijevic—Dimma
938
tilltro i det samtida Sverige (Petrejus) och
varierades länge i rysk historieskrivning
(Ka-ramzin, Soloviev m. fl.). Kostomarov hävdade
emellertid 1801, att den falske D. och
Otre-piev måste ha varit två skilda personer, och
senare forskning har satt detta utom allt
tvivel. Otrepiev anses ha varit en av
pretendentens tidigaste medhjälpare, men frågan
om dennes egen härkomst är alltjämt
oavgjord. Somliga (t. ex. Ilovajskij) ha ansett
honom tillhöra den poloniserade vitryska
små-adeln el. möjligen ha varit en oäkta son till
Stefan Båthory, andra ha förmodat honom
vara av storrysk börd, möjligen en oäkta
av-komling av tsar Ivan. Intrigen med hans
framträdande tyckes ha varit länge förberedd
och kan möjligen ha härrört från Leo Sapieha,
som under sin mission i Moskva 1600—01 stod
i förbindelse med missnöjda bojarkretsar.
D:s forna anhängare reste sig omedelbart
mot tsar Vasilij Sjujskij och utkolporterade
ryktet om att D. än en gång underbart
räddats. Först i aug. 1607 framträdde i Putivl
en person, trol. någon lägre kyrkotjänare, som
utgav sig för att vara den sannskyldige D.
(den andre falske D.). Upprorsledarna
mottogo honom gärna som folkrörelsens
medelpunkt, och i Polen grep man med glädje
detta tillfälle till nya intriger. Den nye D.
tågade våren 1608 mot Moskva, besegrade
tsar Vasilijs trupper oeh slog ett befäst läger
vid Tusjino nära huvudstaden (därav hans
vanliga benämning »skälmen i Tusjino»),
Marina erkände honom motvilligt som sin make.
I sin svåra ställning antog tsar Vasilij svenske
konungens, Karl IX :s, anbud om hjälptrupper
mot polackerna. I mars 1610 kunde dessa
efter täta strider med D:s skaror intåga i
det befriade Moskva (jfr De la Gardie,
J. P.). Samtidigt hade Sigismund börjat
belägra Smolensk. Undan den dubbla faran
flydde D. från Tusjino till Kaluga (jan. 1610).
Sedan den polske hetmanen Zolkiewski slagit
den svensk-ryska hären vid Klusjino (juni
1610) och tsar Vasilij störtats, sökte D. vinna
Sigismunds stöd men avvisades snöpligt. I
dec. 1610 blev han ihjälslagen av en
personlig ovän.
Karl IX hade i början av 1611, okunnig
om den andre falske D:s död, inlåtit sig i
underhandlingar med dennes befallningsmän
i Pskov om samverkan mot Polen och lovat
deras herre hjälp och beskydd. Då framträdde
plötsligt i Ivangorod (mars 1611) en ny
bedragare, vid namn Sidor, vilken utgav sig
för D. (den tredje falske D.) och
begärde svenskt understöd. De la Gardie
avrådde, men Sidor lyckades på egen hand lägga
under sig hela pskovska området och hålla
sin ställning mot Evert Horn, som sänts att
bekämpa honom. Bedragaren vann för en tid
erkännande av Trubetskojs kosacklantvärn
vid Moskva men infördes juli 1612 dit som
fånge och blev ihjälslagen.
Litt.: Caro, »Zur Demetriusf rage» (i His-
torische Zeitschrift, bd 88, 1902); Pierling,
»La Russie et le Saint-Siège», III (1901);
Pan-tenius, »Der falsche Demetrius» (1904);
Wa-liszewski, »La crise révolutionnaire 1584—
1614» (1906). H. A-t.
D i m i’t r i j Pa’vlovitj, storfurste (f.
1891), son till Alexander II :s son Paul
Aleksandrovitj och bror till Maria Pavlovna
(en tid g. m. prins Vilhelm av Sverige).
Deltog i ihordet på Rasputin (dec. 1916); är
numera bosatt i Paris. (A. A-t.)
Dimitrije’vic [-itj], D ragut in, serbisk
officer (1877—1917). Tog framträdande del i
mordet på serbiska kungaparet 1903 och var
1911 en av grundarna av ett storserbiskt
hemligt sällskap, Ujedinjenje ili smrt (Förening
eller döden), vanl. kallat »Svarta handen».
D., som 1911—14 var chef för serbiska
generalstabens underrättelseavdelning, torde ha
organiserat mordet på ärkehertig Frans
Ferdinand i Sarajevo 1914; han var även
inblandad i mordkomplotter mot kejsar Frans
Josef (1911), konung Ferdinand av Bulgarien
(febr. 1914) och konung Konstantin av
Grekland (1916). För delaktighet i ett attentat
mot serbiske tronföljaren Alexander aug. 1916
dömdes D. av en krigsrätt till döden och sköts
14 juni 1917. A. A-t.
Dimi’trij Rostovskij [-råstå’fski], D. den
helige, eg. Daniil Tuptalo, rysk
andlig författare; slutligen metropolit i Rostov
(1651—1709). Studerade i Kiev och
påverkades av den i synnerhet under Peter I
inbrytande västerländska kulturen. D. skrev en
mängd predikningar, även psalmer oeh
dogmatiska verk, bl. a. rätt toleranta skrifter
mot sektväsendet, samt religiösa mysterier
med instuckna scener ur det lillryska
folklivet. Hans samling helgonbiografier, »Tjeti
Mineji», är ofta utgiven. D. förklarades 1757
för helgon, och hans grav i Rostov blev en
omtyckt vallfartsort. A. A-t.
Dimittèra (lat. dimi’ttere), bortskicka,
avsända, låta gå, lämna ifrån sig med betyg
över godkända kunskaper vitsordad lärjunge
från en läroanstalt till en högre,
undervisningsanstalt. Jfr Dimissionsrätt.
Dimma (internat. meteorologiskt tecken =).
Om fuktig luft avkyles under daggpunkten (se
Dagg), sker utfällning av vatten på de
kon-densationskärnor (se K o n d e n s a t i o n), som
alltid finnas tillstädes i den fria atmosfären.
På så sätt uppkommer en av talrika små
vattendroppar (stundom även fina iskristaller)
bestående grumling av luften, som. när den
uppträder vid jordytan, benämnes d., medan
samma företeelse i de högre luftlagren
betecknas som moln. Egentlig d. torde mycket
sällan till någon väsentlig del bildas av
iskristaller utan består i regel även vid temp.
långt under fryspunkten av flytande droppar,
som i allm. ha en diameter av ett par
hundradels mm. Dylika överkylda vattendroppar
frysa omedelbart, när de komma i beröring
med fasta föfemål (se Rimfrost).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
