- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 5. Commodus - Druider /
951-952

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dinosaurier - 3. Orthopoda el Praedentata - Dinotherium - Dinslaken - Dinter, Gustav Friedrich - Dio (Cassius) - Diocaesarea - Dio Chrysostomus - Diocletianus, Gaius Aurelius Valerius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

951

Dinotherium—Diocletianus

952

Bild 13. Kranium av Triceratops, sett snett framifrån.
T. h. nackskölden.

och samma kroppsmassa som en ganska stor
elefant, ehuru med mycket kortare ben. Det
enorma kraniet är baktill utvidgat till en väldig,
välvd nacksköld, som täcker och skyddar
nacken både ovanifrån och från sidorna, och får
därigenom en totallängd av intill 2,4 m. Den

Bild 14. Fossila ägg av en art av fam. Ceratopsidae,
funna i Mongoliet.

stora nackledknappen är placerad nästan un
der mitten av kraniet. Intill 8 dm långa
spetsiga horn, beklädda med hornslidor, sitta
över ögonen, medan det hos andra släkten
(Agathauma, bild 10) kraftigast utvecklade
opariga hornet på näsbenen är helt kort. Fos
sila ägg (bild 14), lagda av d. av denna fam.,
ha 1923 anträffats i Mongoliet. — Litt.: W. D
Matthew, »Dinosaurs» (1915); O. Abel,
»Le-bensbilder aus der Tierwelt der Vorzeit»
(1922). T. O.

Dinotherium, utdött släkte av elefantdjui
från övre miocen och undre pliocen (tertiär),
främst utmärkt av att ha ett par
nedåtrik-tade betar i underkäken, ej i överkäken.
Underkäken är framtill, där betarna sitta, starkt
nedåtböjd (se vidstående bild). D. får antas ha
varit utrustat åtm. med en kortare
elefant-snabel. De största ex. av D. giganteum nådde
en höjd vid skuldran av 5 m och höra till de
största landdäggdjur, som någonsin levat. T. O.

Di’nslaken, industristad i Rhenprovinsen,
Tyskland, nära Rhen, 9 km n. om Hamborn;
25,229 inv. (1925). Stort järnvalsverk,
garve-rier m. m.

DFnter, Gustav Friedrich, tysk
pedagog (1760—1831). Blev direktor vid
lärar-seminariet i Dresden 1797, konsistorial- och
skolråd i Königsberg 1816 och teol. prof. där.
— D. ägde i hög grad gåvan att fängsla och
sporra ungdom samt tvinga den till
eftertanke. Som teolog var han påverkad av
»upplysningen». Hans rationaliserande
utläggningar av bibeln, t. ex. »Schullehrer
Bibel» (9 bd, 1824—30), väckte anstöt hos de
ortodoxa. Som pedagog hade han rönt
inflytande av Campe, Basedow och Pestalozzi.
Han fick stor betydelse för utvecklingen av
den sokratisk-kateketiska
undervisningsmetoden. D:s självbiografi, »D:s Leben von ihm
selbst», utkom 1829 (3:e uppl. 1879). — Han
har författat mer än 50 arbeten. Hans
»Sämmt-liche Schriften» utgåvos i 43 bd 1840—51.
Litt.: D. Fröhlich, »Dr. G. D. als Klassiker der
Pädagogik» (1901). A. G-w.

Dlo (C a’s s i u s D I o), grekisk
historieskrivare, f. omkr. 155 e. Kr. i Nicaea i Bitynien,
trol. besläktad med Dion Chrysostomos (se d.
o.). Beklädde höga ställningar i Rom (senator,
konsul) och var slutligen provinsguvernör,
men då han var misshaglig för soldaterna på
grund av sin stränghet, drog han sig tillbaka
till privatlivet (229 e. Kr.) och ägnade sig åi
att utarbeta Roms historia från början till
229 e. Kr. Bevarade äro böckerna 36—54
(69—10 f. Kr.) och i förkortad form 55—61
(9 f. Kr.—46 e. Kr.), dessutom utdrag och
fragment. D. bygger genomgående på vissa
äldre källor, formen är annalistisk,
framställningen retorisk, ståndpunkten den
kejsar-trogne ämbetsmannens. Trots sina brister
är D:s verk en mycket viktig historisk
källa för den tid de bevarade delarna
behandla. M. Pn N-n.

Diocaesaréa, sedan Antoninus Pius namn
på en stad ett stycke n. v. om Nasaret, av
Josefus kallad Sepphoris och identisk med det
nuv. Saffurie. D. var på Jesu tid s. Galiléens
mest betydande stad och blev senare en härd
för rabbinska
studier. Se G.
Dalman, »Orte und
Wege Jesu» (3:e
uppl. 1924). E.A.

Dlo
Chryso’sto-mus, se Dion
Chrysostomos.

Diocletianus,
Gaius Aurelius
Valerius (omkr.
243—316), romersk
kejsare, son till en
frigiven. Blev
soldat, officer och
konsul, utropades
av trupperna till

Skalle av Dinotherium
giganteum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 27 16:04:16 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfde/0614.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free