Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diplomat - Diplomatarium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
967
Diplomat—Diplomatariuni
968
Diplomat, person med uppgift att handha
underhandlingar med främmande stater;
sändebud; medlem av beskickning. Jfr
Diplomati och Diplomatiska kåren.
Diplomatärium, lat. (se D i p 1 o m),
handskriven el. tryckt samling äldre handlingar,
i synnerhet medeltidsdiplom el. urkunder
rörande ett visst landområde, en viss ort,
institution el. dyl. Redan tidigt hade kyrkor och
kloster sina kopieböcker, i vilka viktiga
åtkomsthandlingar, privilegier, påbud och beslut
o. s. v. infördes (jfr Registrum och R
e-gis tr a tur), och efter hand kommo sådana
att begagnas jämväl av regeringar,
borgerliga korporationer och enskilda. Långt senare
började man i historiskt intresse i de flesta
europeiska länder bilda avskriftssamlingar
(diplomatarier). Bland dem, som i Sverige
tidigast insågo medeltidsurkundernas
historiska värde, var biskop Hans Brask. Viktiga
avskriftssamlingar bildades sedermera under
1500-talets lopp av Erik Sparre, Hogenskild
Bielke m. fl. Våra första egentliga
handskrivna d. förskriva sig från senare hälften
av 1600-talet. Ar rhenius-ör nhiälm s
avskrifter av kyrkliga handlingar och
påve-bullor (14 bd), Peringskiölds
»Bulla-rium» och stora »diplomatiska» samling av
konungabrev, hans »Pietas arctoa» el.
avskrifter av testamenten och gåvobrev m. m. och
Hadorphs ofullbordade avskriftssamlingar
äro ännu i dag av vikt såsom fullständigande
och i viss mån ersättande Riksarkivets stora
samling av originalurkunder från medeltiden.
Även E. Benzelius d. y. gjorde samlingar
till ett kyrkligt d., och längre fram på
1700-talet påbörjade N. R. Brocman ett »Opus
diplomaticum Sueciæ», som han ämnade
utgiva men aldrig hann fullborda. M. von
Celses »Bullarium svco-gothicnm» utgavs
1782 och suppl. därtill 1796—1S01 av H. G.
Porthan. 1778 framlade E. M. Fan t i
Stockholms lärda Tidningar en stort tilltagen
plan för utgivandet av källskrifter till
Sveriges historia, omfattande icke endast ett d.
utan även en samling av den svenska
medeltidens historiska anteckningar och
krönikor, och i flera småskrifter gjorde han
vissa förarbeten. C. G. Nordin fick 1781
tjänstledighet från sin lektorsbefattning i
Härnösand för att uteslutande arbeta på ett
sådant »Corpus diplomaticum», men andra
göromål kommo hindrande emellan. Senare
delen av planen började omsider förverkligas
i det av Fant (1818) utgivna bd 1 av
»Scrip-tores rerum svecicarum medii ævi»; med den
förra fick det tills vidare anstå. Slutligen
lyckades J. G. Liljegren intressera några
hävdaforskningens vänner, bl. a. G. V. af
Ti-bell, J. Adlerbeth, Claes Livijn och L. F. Rääf,
för utgivandet av en fullständig, kronologiskt
ordnad samling av medeltidsurkunder rörande
Sverige. 1829 kunde han utsända första
bandet av Svenskt diplomatarium, ett
verk, som alltifrån sin början visat sig vara
av oskattbart värde för kännedomen om
Sveriges äldre historia, odling och språk.
Liljegren utgav även bd 2, med biträde av B. E.
Hildebrand, som efter hans död övertog
arbetet och 1865 hade utgivit bd 3—5 och
hunnit till och med 1347. Sedermera
övergick utgivningen till Riksarkivet. 1875
påbörjades under redaktion av C. S i 1 f
ver-stolpe en ny serie, från 1401, vilken
framförts t. o. m. 1420, varjämte två
supplementhäften utgivits genom K. H. Karlsson.
Den äldre serien har under redaktion av E.
Hildebrand och S. Tunberg förts fram
t. o. m. 1355. Register till de två första
banden av denna serie har separat utgivits
genom L. M. B å å t h. — Ett arbete av samma
slag men av mera begränsat omfång är »D.
dalekarlicum», en urkundssamling rörande
Dalarna, utg. av K. G. Kröningssvärd
och J. H. L i d é n (1842—53). 1900 började
L. W e i b u 11 utgiva »D. diæcesis Lundensis»
el. »Lunds ärkestifts urkundsbok», av vars
tredje del tre häften utkommit, och 1901—17
utgav han »D. civitatis Malmogiensis» el.
»Malmö stads urkundsbok», två häften.
Av stor betydelse för svensk historia äro
motsv. verk från Sveriges grannländer. »D.
norvegicum» började utgivas 1847 av Chr
Lange och C. R. U n g e r och har
sedermera fortsatts av H. J. Hui tf eldt-Kaa^,
O. K o 1 s r u d och A. B u g g e. I danska
riksarkivet förvaras en stor handskriven
urkundssamling, det s. k. »Langebeks d.». Man har
likväl i Danmark uppgivit tanken på att utge
ett fullständigt d. I stället har sedan 1894
under ledning av Kr. Erslev utgivits »Re
pertorium diplomaticum regni danici mediæ
valis», en förteckning över Danmarks brev
från medeltiden med utdrag av hittills
otryckta, omfattande tiden till 1450.
Därjämte har man börjat utge
urkundspublika-tioner av mera speciellt innehåll. 1901
utkom-mo sålunda »Testamenter fra Danmarks
mid-delalder indtil 1450», utg. av Kr. E r s 1 e v,
och 1904—15 »Acta pontificum danica»
(1316—-1536), utg. av L. M o 1 t e s e n, A. Krarup
och J. L i n d b æ k. Från något äldre tid
har man »D. Christierni primi» (1856) och
»Kjöbenhavns d.» (1872—87), utg. av O.
Nielsen, m. fl. På Island utger isländska
litteratursällskapet »D. islandicum».
Utanför de nordiska rikena brukas vanl
i st. f. »diplomatarium» namnen codex
diplo-maticus, U rkundenbiich, cartulaire el. dyl
Många sådana samlingar i de länder, med
vilka Sverige tidigast trädde i beröring, äga
naturligtvis större el. mindre vikt för den
svenska historien, ss. de stora lybska, de
brandenburgska, de liv-est-kurländska, de
hanseatiska m. fl., av vilka de flesta ännu
äro under utgivning. Av särskild vikt från
svensk synpunkt är det nya urkundsverket
»Finlands medeltidsurkunder», utg. genom R.
H au sen, varav dir 1—4 (1910—24; för
tiden till 1480) föreligga. Ehd. (S.T-g.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
