Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diplomatik, Diplomvetenskap el. Urkundslära - Diplomatisk - Diplomatisk agent - Diplomatiska kåren - Diplomerad - Diplomingenjör - Diplomvetenskap - Diplopi, dubbelseende - Diplopoda - Diplotaxis - Diplura - Dipnoi - Dipodi - Dipodidae - Dippel, Johann Konrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
975
Diplomatisk—Dippel
976
»Lehrbuch der historischen Methode» (5:e
uppl. 1908); Kr. Erslev, »Historisk teknik»
(1911); W. Baner, »Einführung in das
Studium der Geschichte» (1921). C. H. H.*
Diplomatisk (jfr Diplomat), som har
avseende på diplomatik; noggrant
återgivande (grundtexten); som tillhör diplomatien;
smidig, skickligt beräknande, slug.
Diplomatisk agent, äldre beteckning för
medlem av diplomatiska kåren. — Stundom,
särskilt vid förbindelse med utomeuropeiska
stater, förlänas åt konsulattjänstemän
karaktär av d., och de räknas då som medlemmar
av diplomatiska kåren och kunna företräda
sin regering. Jfr Diplomati.
Diplomatiska kåren (fr. corps diplomatique),
sammanfattande namn på alla hos en stat
ackrediterade agenter med diplomatisk
karaktär (i dagligt tal inbegripas däri förutom
formligen ackrediterade beskickningschefer
även dessas sekreterare, attachéer o. s. v.).
När denna kår, i regel vid ceremoniella
tillfällen, uppträder som samlad enhet, föres dess
talan av en doyen (se d. o.).
Diplomérad, som fått diplom av
vederbörande institution el. myndighet på avlagd
examen, tilldelat pris o. s. v.
Diplomingenjör, se Ingenjör.
Diplomvetenskap, se Diplomatik.
Diplopl (av grek. diplo’os, dubbel, och öps,
öga), dubbelseende. 1. Binokulärt
dubbelseende, som är den vanligare
formen, förutsätter användandet av båda ögonen
och försvinner, då ettdera ögat slutes. S. k.
fysiologiskt binokulärt
dubbelseende förekommer ständigt hos alla
människor, ehuru det ej uppmärksammas. De
fysiologiska dubbelbilderna äro emellertid
lätta att påvisa. Ställas t. ex. två brinnande
ljus pa något avstånd rätt bakom varandra,
synes den icke fixerade lågan dubbel. Detta
beror på att icke fixerade föremål avbildas
på varandra ej motsvarande eller »disparata»
ställen på båda ögonens näthinnor. Härpå
grundar sig till stor del vår uppfattning
om föremålens inbördes avstånd, det s. k.
stereoskopiska seendet (se d. o.). —
Patologiskt binokulärt
dubbelseende uppträder, om det ena el. båda
ögonens rörelseförmåga är inskränkt till följd av
ögonmuskelförlamning el. annan sjuklig
rubbning. ögonen kunna då i vissa blicklägen ej
inriktas på ett och samma föremål, varvid
alltså även det fixerade föremålet avbildas
på disparata ställen på näthinnorna och ses
dubbelt. Förskjuter man med ett lätt tryck
av fingret det ena ögat något ur läge, kan
man utan svårighet på sig själv iakttaga detta
dubbelseende. Genom att lära sig frånse el.
»exkludera» det avvikande ögats bild kan den
sjuke stundom befria sig från de besvärande
dubbelbilderna. Den vanliga vindögdheten,
som i allm. kommer till synes redan under
barnaåren, är ej förenad med d., sannolikt till
följd av tidigt inövad exklusion. — 2. M o n-
oku lär t dubbelseende —
dubbelbilder vid användande blott av ett öga — är
ett mindre vanligt symtom vid förändringar
i ögats ljusbrytande medier, t. ex. vid
börjande grå starr, lägeförändring av linsen
m. m. K. G. P-n.
Diplo’poda, se Myriapoder.
Diplota’xis, släkte bland de ko rsb 1 o
m-m i g a växterna och mycket närstående till
Brassica, med omkr. 20 arter huvudsaki. i
medelhavsländerna. Två förekomma vid
hamnar och på ballastplatser i s. och mellersta
Sverige. Vanligast är D. tenuifolia,
sandsenap, en ända till 5 dm hög flerårig ört
med stora gula blommor. G. M-e.
Diplüra, se Larvborstsvansar.
Di’pnoi, se Lungfiskar.
Dipodl (grek. dipodi’a), »dubbelfot»,
vers-takt, bestående av två versfötter. — Adj.:
D i p ö d i s k.
Dipo’didae, se Springråttor.
DFppel, Johann Konrad, tysk teolog
och läkare (1673—1734), son till en tysk präst;
visade redan som ung ovanlig begåvning men
ock en stor ärelystnad. Driven av denna,
uppträdde han till
ortodoxiens försvar
gentemot den begynnande
pietismen, utan egen
inre övertygelse. När
han ej som ortodox
nådde sitt mål, en
professur, uppträdde han
som pietist och skrev
under pseud. C h r
istia n us De m o c r
i-tus bl. a. 1697
»Orco-doxia orthodoxorum»
IDe ortodoxas orco-
doxi, av lat. orcus, helvete). Verkligt religiös
övertygelse vann D. först genom samvaro med
Gottfried Arnold (se d. o.). Medelpunkten i hans
religiösa uppfattning blev nu den radikala
mystikens grundidé om »det inre ljuset»,
»ordet» som den religiösa kunskapens källa och
det religiösa livets norm. Från denna
utgångspunkt fördes han till att förneka såväl den
ortodoxa försoningsläran (om Jesu
ställföreträdande lidande) som sakramentens egenskap
av nådemedel. Hans rikligt flödande skrifter
voro polemiska alster i ögonblickets tjänst
och innehålla många skiftningar och
njotsä-gelser. Den historiska betydelsen av D:s
ställning är, att han »tänker den religiösa
subjektivismens och individualismens tankar till
slut» och bildar övergång till rationalismens
teologi (jfr P i e t i s m). — D:s första och
mest berömda stridsskrift efter
omvändelsen var »Papismus protestantium vapulans»
(1698). Han riktade hugg åt alla håll, bl. a.
mot Karl XII:s pietistedikt. Den kände
pie-tisthataren J. F. Mayer och Karl XII:s
sändebud i Berlin gjorde honom då marken för het
i Tyskland. Han flackade omkring dels i
Holland (där han i Leiden 1711 erhöll med.
dok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
