Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diptykon, Diptyk - Dipus - Dipylon - Dipylonstil, Dipylonvaser - Directorium - Director musices
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
979
Dipus—Director musices
980
digt permanenta inskrifter till minne av
viss person el. händelse. Högre ämbetsmän i
Rom brukade sålunda vid sitt ämbetstillträde
förära sina vänner d.
av elfenben med
givarens porträtt m. m. i
relief på u. sidorna och
personaluppgifter
ris-tade på insidorna.
Liknande elfenbensdipty-ka användes inom den
kristna kyrkan, i
västerlandet in på
1100-talet, i den grekiska
kyrkan ännu längre,
vanl. till åminnelse av
helgon. Små
skåpfor-miga skrin av
dipty-kontyp kommo också
i bruk som höljen för
reliker och
helgonbilder (resealtaren);
dylika av två tavlor
sammansatta skåp i större
format ha stundom
brukats som
altarupp-satser. Även för dessa
brukas namnet d.; att
märka är emellertid,
att dekorationen här
är koncentrerad till
insidan. — Jfr
Polyp-t i k o n och T r i p t
y-k o n. H. W-n.
Dfpus, se Springråttor.
Di’pylon (grek, di, dubbelt, och py’le, port),
den förnämsta av det forna Atens stadsportar.
Denna i äldre hellenistisk tid uppförda port
bestod av en portgård med portar på båda
sidor och kallades därför »dubbelporten».
Utanför denna låg Atens mest bekanta
begravningsplats (jfr Aten, med plansch och
karta). Många gravar härstamma från
början av Greklands historiska tid (omkr.
700-talet f. Kr.). De i dessa funna lerkärlen
tillhöra den geometriska stilen, och den at-
Dipylonvaser.
Huvudpartiet av främre utsidan på konstnären
Tu-tilos elfenbensdiptyk i Sankt Gallen (omkr. 900 e. Kr.),
tiska avarten av denna kallas därför
dipy-lonstil; hithörande vaser kallas d i p
y-1 on vase r. Andra gravar härstamma från
400- och 300-talet f. Kr. och äro smyckade
med vårdar, som äro framstående konstverk.
Nyare forskningar ha visat, att
gravplatserna voro ordnade på ett sätt, som vittnar
om en synnerligen högt stående
»kyrkogårds-konst». Litt.: S. Wide, »Geometrische Vasen
aus Griechenland» (1900); A. Brückner, »Der
Friedhof am Eridanos» (1909). M. Pn N-n.
Dipylonstil, Dipylonvaser, se D i p y 1 o n.
Directörium, se Direktorium.
Dire’ctor müsices, lat., musikdirektör; i
Sverige förr benämning på gymnasiernas
musiklärare, numera titel, som uteslutande är
förbehållen musikledaren vid Uppsala
universitet. T. N.
Detalj av dekorationen på en stor dipylonvas.
Romerske konsuln
Areo-bindus’ diptykon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
