Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Disa (Drottning, i en saga) - Disablot - Disackarider - Disagio - Disatinget - Discessus - Discipel - Disciples of Christ - Disciplin - Disciplina clericalis - Disciplinbestraffning el. Disciplinär bestraffning - Disciplinera - Disciplinkompaniet (Värvade arméns disciplinkompani)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
985
Disablot—Disciplinkompaniet
986
klädd, ej oklädd, ej inom år el. månad, ej på
dag, ej på natt, ej i ny, ej i nedan. Hon löste
den svåra uppgiften så, att hon spände två
ynglingar för en släde och lät vid ena sidan
leda en bock, hade det ena benet i släden
och det andra över bocken, var klädd i ett
nät och kom till kungen tredje dag före jul
(vilken dag icke räknades till själva året
utan som fyllnad däri) i skymningen i
fullmånaden. Konungen fann sådant behag i
hennes förstånd och fägring, att han tog henne
till drottning. Efter D:s råd sändes en (genom
lottkastning bestämd) del av folket med
vapen, jaktredskap och så mycket säd, som
kunde erfordras för ett utsäde, till obebyggda
orter norrut att där uppodla jorden. D:s
vishet aktades så högt i landet, att många svåra
tvister hänskötos till hennes dom vid
mid-vintersoffret i Uppsala, som därav fick bära
namn av Disablot och Disating. I själva
verket är förhållandet omvänt: namnet D.
och Disasagan ha uppstått för att förklara
benämningen distingen (se d. o.). Stundom
tillläggas dessa sägner Aslög (se d. o.). —
Disasagan, som upptagit äldre nordiska sagomotiv,
har behandlats av Johan Celsius i prosadramat
»Disa» (1687; en omarbetning av Messenius’
skådespel) och av J. G. Oxenstierna i
skaldebrevet »Disa» (1795) samt i fjärde sången av
den berättande dikten »Skördarne» (1796). I
den s. k. Disasalen i Vängarns slott finnas på
väggarna 8 stora tavlor, framställande
scener ur D:s historia. De tillskrevos förr
Eh-renstrahl men äro enl. A. Hahr blott
hantverksmässiga kopior av dennes kompositioner,
som återgåvos dels i kopparstick (av
Eim-mart; vidstående bild återger ett av dessa),
dels i en svit gyllenläderstapeter (till stor del
bevarad på Stockholms och Ulriksdals slott).
Jfr uppsats av L. Bygdén i Samlaren, 17 :e
årg., 1896.
Disablot (isl. disablot, av dis och blöt, offer),
offerhögtid till ära för diserna. D. firades i
Uppsala under hednatiden i slutet av febr,
el. i mars samt var förbundet med alla
svears ting och en marknad. Jfr D i
satin g e t. B-e.*
Disackarlder kallas sockerarter,
sammansatta av två enkla sockerarter. D. äro
rörsocker, maltsocker och mjölksocker. Se
Sockerarter.
Disagio [it. -a’d^å, sv. vanl. -ä’gio],
underkurs, det belopp, varmed priset på mynt,
värdepapper etc. understiger det därpå utsatta
nominella värdet. Jfr A g i o. K. H. A.
Disatinget, det alla svears ting, som urspr.
stod i sammanhang med den gamla hedniska
offerfesten disablot (se d. o.) i (Gamla)
Uppsala vid fullmånen i göje månad (d. v. s.
i slutet av febr. el. i mars) men efter
kristendomens införande flyttades till början av febr,
och kallades ky n dels t ing (fsv. [-kyndil-ping}.-] {+kyndil-
ping}.+} Jfr Distingen. B-e.*
Discessus [-se’s-], lat., gång åt skilda håll;
omröstning, varvid de, som yrka på ett av två
Motiv ur Disasagan. Kopparstick efter målning på
Vängarns slott.
alternativ, träda åt ena sidan och de, som
hylla motsatt åsikt, åt andra sidan. D. var
i bruk redan hos fornromerska senaten.
Disci’pel (lat. disci’pulus}, lärjunge, elev.
Disciples of Christ [disåi’plz ev krai’st],
eng., »Kristi lärjungar», religionssamfund i
Amerikas förenta stater, se Campbell, A.,
sp. 530.
Disciplin (lat. disciplina, av di’scere, lära
sig), lära, vetenskap, konst; tukt, manstukt,
ordning, krigslydnad; i kloster: gissling,
tuktan, gissel. — D. i betydelsen krigslydnad är
den grund, varpå all militär verksamhet vilar,
och det huvudsakliga villkoret för en trupps
pålitlighet och användbarhet mot fienden.
Med hänsyn härtill äro brott mot
krigslydnaden (»insubordination») i alla länders
krigslagar belagda med stränga straff. Brotten
mot krigslydnaden behandlas i 1914 års
strafflag för krigsmakten i §§ 76—79, 88, 97 och
161. Jfr Krigslagar. G. C.
Disciplina clericälis, lat, »kyrkotukt», en
samling parabler från början av 1100-talet,
sammanställd av en döpt spansk jude, Petrus
Alfonsus, och skriven på latin. Till form och
innehåll orientalisk, blev den till följd av sin
moraliserande ton flitigt nyttjad av de kristna
predikanterna. Utgavs av W. Söderhjelm och
A. Hilka (1912—22).
Disciplinbestraffning el. Disciplinär
bestraffning, den bestraffning, som
vissa myndigheter och förmän ha rätt att
extrajudiciellt ålägga sina underlydande. —
Inom svenska krigsmakten tillkommer sådan
rätt i fredstid regementschefer och högre chefer
men allenast under vissa förutsättningar
befälhavare av lägre grad, med viss begränsning
av befogenheten för befälhavare av lägre grad
än kaptens. I strafflagen för krigsmakten
(§ 185) bestämmes vilka mål, som äro att
hänföra till disciplinmål. Om
disciplinstraffen se Arres t. G. C.
Disciplinera (jfr Disciplin), vänja vid
lydnad, hålla i ordning, vänja vid mans- och
krigstukt.
Disciplinkompaniet, rätteligen Värvade
arméns disciplinkompani, bildades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
