Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dispens - Dispensärmetoden - Dispersion - Dispersionsmedel - Disponenda - Disponent - Disponera - Disponibel - Disponibilitet - Disposition - Dispositionsprincipen - Dispositiv - Disproportion - Disputa - Disputabel - Disputation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
995
Dispens—Disputation
996
Dispens [dispahjs] (fr. dispense) innebär en
förklaring av K. m:t, att en person skall äga
rätt att i ett visst fall göra el. underlåta
något, som lagen förbjuder, resp, påbjuder.
Rätten att dispensera, vilken icke är stadgad
i grundlagarna, bör ses i sammanhang med
lagstiftningsmakten. Från ekonomisk lag äger
K. m:t alltid att dispensera men från lag,
som stiftas av konung och riksdag
gemensamt, endast då lagen uttryckligen medgiver
sådant. Ldht.
Dispensärmetoden [-papsä’r-], en av
metoderna för tuberkulosens bekämpande, byggd
på anlitande av särskilda anstalter, d i
s-pensärer (fr. dispensaires, eng.
dispen-saries). Dispensärerna representera
väsentligen den förebyggande (profylaktiska)
tuberkuloskampen. Deras uppgift är att
tidigast möjligt uppspana tuberkulosfallen samt
att i de sjukas hem och beträffande
deras familjer vidtaga alla nödiga åtgärder för
att undanrödja betingelserna för smittans
spridning. Den första storstadsdispensären
inrättades i Edinburgh 1887 av Robert
Philip. Några år senare framlade prof. Albert
Calmette (se d. o.) i Lille ett utarbetat
förslag om inrättande av »dispensaires
antitu-berculeux». Metoden har sedermera
omfattats med livligt intresse även i andra länder
och utvecklats allt kraftigare samt intager
numera en erkänd jämbördig rangplats vid
sidan av vårdanstalterna som ett av
huvudmedlen i tuberkuloskampen. — Metodens
styrka ligger i dess anpasslighet efter
skiftande föihållanden och i dess omfattande av
alla de faktorer, som kunna ha inflytande på
sjukdomen och smittämnets spridning.
I Sverige inrättades den första
dispensä-ren 1905 i Uppsala. Under de senare åren
har dispensärverksamheten i Sverige
omfattats med ett stadigt växande intresse och
åtnjutit avsevärda bidrag från staten
(statsbidrag utgår icke till dispensärer, vilka ägas
av städer, som icke ingå i landsting),
landstingen, Svenska nationalföreningen mot
tuberkulos samt kommunerna och enskilda.
Antalet statsunderstödda dispensärer
uppgick 1925 i Sverige till 203 och icke
statsunderstödda till 8, de förras utgifter
upp-gingo s. å. till nära två mill. kr., de senares
till omkr. 470,000 kr.
Dispensärsköterskornas utbildning har bekostats av
Nationalföreningen, som anordnat 27 kurser för detta
ändamål. G. Ndr.
Dispersiön (lat. dispe’rsio, av dispe’rgere,
sprida). 1. Se K o 11 o i d e r. — 2.
Färgspridning, fenomen, som bero på att
brytningen för strålande energi är olika för
olika våglängder; se L j u s b r y t n i n g- och
Strålningslära. Odts.
Dispersionsmedel (jfr Dispersiön), det
lösningsmedel, vari en kolloid är fördelad.
Se K o 11 o i d e r.
Dispone’nda, lat. (av dispönere, fördela,
ordna), av bokhandlare till försäljning
mot
tagna men vid redovisningstiden ej sålda el.
till förläggaren returnerade böcker, som
därför, i mån av medgivande på tryckta, från
förlagen utsända inventarielistor, balanseras
i räkning till följande år. A. Hånell.
Dispone’nt, teknisk ledare för ett större
fabriksföretag, fabrikschef. Ofta men ej
alltid är d. även företagets affärsledare. Jfr
Direktör. G. H-r.
Disponera (lat. dispönere, ställa på
bestämda platser), fördela, ordna, logiskt el.
konstnärligt anordna; förmå till något; förfoga
över, bestämma. — Disponerad, som har
anlag el. benägenhet (till el. för; t. ex. för en
sjukdom); vid god disposition (se d. o. 1).
Disponibel (fr. disponible), som får el. kan
brukas, tagas till förfogande.
Disponibilitèt (fr. disponibilité), omedelbar
användbarhet; vara i d., vara tills vidare
fritagen från tjänst (i Sverige om diplomater
och konsuler).
Disposition (lat. disposi’tio; jfr
Disponera), anordning, benägenhet, befinnande.
1. Inom musiken kostnadsförslag till el.
sammansättning av stämmorna och
mekaniken i ett orgelverk; en sångrösts tillfälliga
beskaffenhet el. tillstånd (god el. dålig d.).
2. Planläggning, schema, utkast till ett
litterärt arbete.
3. I militärt språkbruk nyttjas stundom
pluralformen »dispositioner» för en
befälhavares anordningar för en marsch, inledandet
av en strid o. s. v.
4. Medfödd el. förvärvad fallenhet;
mottaglighet (t. ex. för en sjukdom). Jfr Anlag.
Dispositionsprincipen, den på parternas rätt
att förfoga över tvistens föremål vilande
grundsatsen, att de själva må bestämma
över rättegångens utförande. Jfr
Civilprocess, sp. 1114—15,
Officialprin-c i p e n och Process.
Dispositiv kallas den rättsregel, som
medger vederbörande parter att ordna ett visst
rättsförhållande vid sidan av lagens
stadgan-den enl. regeln: förord bryter lag. Motsats
till d. rättsregel kallas absolut eller
tvingande. Ldht.
Disproportion, brist på rätta proportioner,
omotsvarighet. — Adj.:
Disproportioner 1 i g.
Disputa [di’spota], la d. del s a c r
a-m e n t o, it., »nattvardsstriden», se R a f a e 1.
Disputäbel (jfr Disputera), tvistig,
oviss, ej obestridlig.
Disputation (lat. disputätio), meningsutbyte,
lärd strid; särskilt offentligt meningsutbyte
om en för att vinna lärdomsgrad el.
lärarbe-fattning utgiven skrift. D. hålles i Sverige
vid univ. och högskolor (förr även vid
allmänna läroverk) samt inför domkapitlet. D.
kallas även den till offentlig granskning
framställda avhandlingen. — Redan i
universitetens äldsta tid (1100- och 1200-talet)
utgjorde d. dessas förnämsta livsyttringar.
Med universitetsinstitutionen kom även dis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
