Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djemal pascha, Ahmed - Djenne el. Djanna - Djenné - Djerablus - Djerba - Djerid, Chott el-Djerid - Djibouti (Djibuti) - Djidda (Djidde, Djedda) - Djidjelli - Djihad - Djilolo - Djingis-kan (Chingis khan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1019
Djemal pascha—Djingis-kan
1020
Djemal pascha, A h m e d, turkisk general
och politiker (1872 el. 1875—1922). Slöt sig
som officer i Saloniki till ungturkarna, blev
efter deras seger 1908 överstelöjtnant och fick
förvaltningsposter, bl.
a. som generalguvernör
i Bagdad 1911. Var
divisionschef i
Balkan-kriget 1912, blev
militärguvernör i
Konstan-tinopel 1913, minister
för offentliga arbeten
s. å. och
marinminister 1914, bildande ett
makttriumvirat med
Enver och Talaat. Juli
1914 försökte D., som
var mera fransk- än
tyskorienterad, i Paris ernå samförstånd med
Frankrike men misslyckades på grund av
fransk hänsyn till Ryssland. D. hölls utanför
de tysk-turkiska förhandlingarna i slutet av
juli s. å. men gillade det 2 aug. åvägabragta
förbundet. Enver, som fruktade D:s
inflytande, avlägsnade honom till Syrien som
chef för 4:e armén. Han gjorde nov. 1914,
jan. 1915 och aug. 1916 förgäves framstötar
mot Suezkanalen och kastade engelsmännen
tillbaka vid Gaza 25 mars och 17—19 april
1917 (jfr Palestinafronten). D. blev
okt. 1917 chef för trupperna i Syrien,
Palestina och Hidjaz men återvände dec. s. å. till
Konstantinopel som marinminister,
motarbetad av Enver. Hösten 1918 flydde D. till
Tyskland och verkade senare livligt i
Af-ganistan, även för ryskt-turkiskt närmande.
Han mördades i Tiflis av en armenier. D :s
memoarer för åren 1913—19 utkommo 1922 i
eng. och ty. uppl. (B. H-d.)
Dje’nne el. D j a’n n a, arab., »trädgård»,
muhammedanernas paradis, i koranen även
kallat djenät adn, »edens lustgårdar», djennet
el-chuld, »evighetens lustgård», djennät
el-fir-daus, »paradisets lustgårdar». Urspr. torde
dessa olika namn ha betytt detsamma, men
av de muhammedanska teologerna fattades
de som namn på olika stadier av salighet.
Se vidare Islam. K.V. Z.*
Djenné, stad i Franska Sudan, 360 km s. v.
om Timbuktu, nära Nigers biflod Bani; 5,299
inv. (1921). Gammal viktig handelsplats.
Djerablus, by vid övre Eufrat med en 950 m
lång järnvägsbro för Bagdadbanan.
Dje’rba, tunisisk ö i Medelhavet, i
Gabès-viken invid Tunisiens kust; 640 kvkm, 48,595
inv. (1921), flertalet berber, 3,800 judar, ön
är välodlad och har vackra trädgårdar,
palm-och olivlundar. Huvudort Houmt-Souk (7,500
inv.) på n. kusten. Svampfiske. D. hette
under forntiden Meninx; kallades även
Loto-phagitis (lotusätarnas land; se L o t o f a g e r).
Ruiner av staden Meninx. D. försåg det gamla
Rom och Konstantinopel med olika årstiders
trädgårdsprimörer.
Djerid, Chott el-Djerid, saltträsk (sjott)
i s. Tunisien, innanför Gabèsviken; 16 m
ö. h. Dess ö., smalaste del (Chott el-Fedjedj)
Skiljes från havet genom ett 2 mil brett näs;
ytan anslås till 5,000 kvkm. Antogs förr ligga
lägre än havsytan; jfr Sjott. N. v. om D.
på näset mot Chott el-Rharsa ligger den
palmrika oasgruppen Bled el-Djerid (oaserna
Tozeur, Nefta, el-Oudiane och el-Hamma) med
omkr. 38,500 inv. Stor dadelexport.
Djibouti (D j i b u t i), hamnstad i Franska
Somalilandet, vid Adenvikens inre del
(Tad-jouraviken); 8,366 inv. (1921). Säte för
koloniens förvaltning, över D. och järnvägen D.—
Addis-Abbeba går största delen av Abessiniens
handel. Angöringspunkt (kol, dricksvatten)
för fartyg genom Suezkanalen och för franska
krigsflottan; anlöptes 1920 av 242 ångfartyg
om 762,971 ton. D. anlades 1888.
Djidda (D j i d d e, D j e d d a), sjöstad i
Hidjaz, Arabien, vid Röda havet; omkr. 20,000
inv. Är hamnstad för Mecka (omkr. 95 km i
ö.). Landstigningsplats för pilgrimer i mängd
från Brittiska och Nederländska Indien,
Persien och Afrika. Angöres av flera
fartygs-linjer genom Suezkanalen; stor import av
livsmedel m. m. för Mecka. D. omgives av murar
och torn; närmast stranden välbyggda hus
av vit korallkalk. Befolkningen är starkt
blandad. Omgivningarna äro ökenartade och
osunda; utanför n. stadsporten helgedomen
Ummana Hauwa, »Evas grav». Intogs 1925
av sultanen av Nedjd.
Djidjelli, stad i ö. Algeriet, depart.
Constan-tine, vid Medelhavet, 90 km n. v. om
Constan-tine; 9,135 inv. (1921); skyddad ankarplats.
Motsvarar forntidens Igilgilis, fenicisk
handelsort, senare romersk koloni. Var på
1500-talet sjörövarnäste (bröderna Barbarossa) med
stora slavmarknader. Kom definitivt i fransk
besittning 1839.
Djihäd, arab., kamp, strid, särskilt mot
islams fiender. »Det heliga kriget», striden
mot de otrogna, påbjudes uttryckligen på
flera ställen i koranen och betraktas därför
som en religiös plikt. Var och en, som stupar
i striden för islams sak, betraktas som
trosvittne och anses därför säker om paradiset.
Till el-djihäd räknas f. ö. varje krig med
kristna el. andra icke-muhammedanska
tros-bekännare, även om anledningen varit av
uteslutande politisk art. Det d., som under
världskriget på turkiskt initiativ
proklamerades, vann icke anslutning. (P. L.)
Djilolo, se Halmahera.
Dji’ngis-kän (C h i n g i s k h ä n),
mongolhövding och världserövrare (trol. 1162—1227).
D., vars egentliga namn var Temudjin, var
son till mongolhövdingen Yessugai (d. 1175).
Sedan D. under en rad av fälttåg i grund
kuvat sina stamfränder och 1206 antagit
titeln Dj ingis-kan (Djingis betyder
»mäktig») samt 1207—08 besegrat tanguterna vid
Kinas västgräns, började han planera ett
fälttåg mot det nordkinesiska riket. Detta sattes
i scen 1211—18 och sägas ha kostat Kina 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
