- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 5. Commodus - Druider /
1021-1022

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djingis-kan (Chingis khan) - Djinn - Djof, ed-Djof (Djauf, Djouf) - Djokjakarta - Djolan - Djoliba - Djoloffer, Woloffer - Djonk el. Djunk - Djordević, Vladimir (Vladan) - Djuma - Djumna - Djungel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1021

Djinn—Djungel

1022

mill. människor. Därefter vände sig D.
västerut och angrep (1219) sultanen Muhammed
av Khwarezm (Kovaresmien), vars väldiga
rike snart dukade under för mongolarméerna.
Utrotningskriget fördes skoningslöst, de
väldiga städerna Samarkand, Bochara, Herat,
Merv, Nischapur m. fl. jämnades med jorden,
och Chorasan (se d. o.) förvandlades till en
ödemark; dessa trakter ha aldrig repat sig
från den förödelse, som D. lät övergå dem.
Förföljandet av sultanens son förde D. till
stranden av Sind, varifrån han 1223 bröt
upp och tågade norrut till Mongoliet. Anländ
dit, nåddes han av säkra underrättelser om
tanguternas och kinesernas uppror. Han
tågade själv (febr. 1226) mot tanguterna men
avled, innan han fullständigt hunnit
underkuva dem (aug. 1227). Till sin efterträdare
som stor-kan hade D. utsett sin tredje son,
Okkodai (d. 1241), under vars tid
mongolernas erövringar i västern fortsattes; redan
under D:s livstid hade hans, fältherrar
framträngt ända till Dnjepr och i grund besegrat
ryssarna 1224 vid Kalka (nu Kalmius). Faran
för Europa var redan då överhängande. —
Orsakerna till D:s sagolika framgångar äro
att söka i hans eget krigarsnille, hans
generalers duglighet, mongolernas överlägsna
militära organisation och hans motståndares
splittring och svaghet. D. var måhända rent
kvantitativt världens störste erövrare; men
den beundran man på grund därav kunde
känna för honom förtages helt av hans
omänskliga hänsynslöshet, grymhet och
kulturfientlighet. Hans väg gick fram i skenet
av brinnande städer, och som minnesvårdar
efter sig lämnade han pyramider av
dödskallar. Hur många millioner människor, som
fingo sätta livet till under hans fälttåg,
låter sig ej beräknas. D. var personligen —
liksom de flesta av mongolkanerna —
religiöst indifferent och har säkert aldrig utövat
några grymheter av religiösa motiv. J. Ch-r.

Djinn, arab. (möjl. av lat. ge’nius), ett slags
andeväsen, som spela en synnerligen
betydande roll i muhammedanernas vidskepliga
föreställningar. I koranen omtalas de på
flera ställen, särskilt i kap. 72, som har till
överskrift kapitlet om djinnerna. Enl.
folktron äro de skapade av eld och till sin natur
dels goda, dels onda. Till det senare slaget
räknas även I b 1 i s (djävulen), som uppreste
sig mot Gud och vägrade åtlyda hans
befallning att tillbedja Adam. D. anses ofta i
synlig måtto uppenbara sig på jorden och
utmärka sig genom sin utomordentliga
skicklighet i konster och hantverk. I de arabiska
sagorna omtalas ofta kung Salomo såsom
utrustad med oinskränkt makt över andevärlden,
varför han också anlitade d:s bistånd vid
uppförandet av templet i Jerusalem. K. V. Z.*

Djof, e d - D. (Djauf, D j o u f), arab.,
ur-hålkning, namn på oaser och landsträckor i
Arabien och Nordafrika. — 1. Oasgrupp i
n. Arabien mellan Syriska öknen och Stora

Nefud. Är rik på palmer och berömd för sina
ypperliga sydfrukter. Omkr. 22,000 inv.
(beduiner och negrer). Huvudorten Djof el-Amr
(12,000 inv.) behärskar karavanvägen Hail—
Damaskus. D. lyder sedan 1922 under sultanen
av Nedjd. — 2. Oasgrupp i s. v. Arabien,
Je-men, n. ö. om Sana. Vattnas av wadi Charid;
dadel- och fruktodling. Vid Mein ruiner,
härstammande från det gamla kulturfolket
mi-néerna (se d. o.). — 3. Sandöken i v. Sahara,
bildar en bred sänka (120—150 m ö. h.) n. v.
om Timbuktu.

Djokjaka’rta. 1. Residentskap i
Nederländska Indien på mellersta Java; 3,146 kvkm,
1,282,815 inv. (1920). S. ö. delen bördig slätt;
odling av tobak, socker och indigo. D. bildar
jämte Soerakarta »Vorstenlanden» (se d. o.)
och var fordom huvudland i det mäktiga riket
Mataram (se Java, historia). — 2. Huvudstad
i residentskapet D., på slätten s. om Merapi;
103,711 inv. (1920). Har ett stort palats,
Kra-ton, residens för sultanen av D. I
omgivningarna märkliga ruinplatser; i n. ö.
Bram-banan, i n. v. Boro-Boedoer (se d. o.).

Djolän, bergland, delat mellan Palestina
och Syrien, ö. om övre Jordan och Gennesaret.
Når från Hermon i n. till Jordans biflod
Jar-muk i s. N. delen uppfylles av utslocknade
vulkaner och steniga lavafält; i s. jämna,
fruktbara marker. Befolkningen driver
boskapsskötsel. D. motsvarar romarnas Gaulanitis.

DjoJiba, se J o 1 i b a.

DjoloTfer, W o 1 o’f f e r, negerfolk i
Franska Västafrika längs Atlantens kust mellan
floderna Senegal och Gambia. De viktiga orterna
Saint-Louis och Dakar ligga inom deras
område. D. utgöra den nordvästligaste
stammen av sudannegrerna. Till sitt yttre äro de
kraftigt och väl byggda, med ovanligt mörk
hudfärg. D. äga en feodal samhällsordning med
»kungar», adel, ofrälse och slavar.
Förhärskande religionen är islam. K. G. L.

Djonk el. D j u n k, kinesiskt fartyg, se
J u n k.

Djo’rdjevic [-itj], Vladimir (Vladan),
serbisk författare och statsman (f. 1844).
Blev 1869 med. dr i Wien, var därefter
militärläkare och blev högste chef för Serbiens
medicinalväsen. 1887 var D. minister för
upplysning och statshushållning, blev 1891
sändebud i Aten och 1894 i Konstantinopel. Som
statsminister 1897—1900 sökte han dämpa
partistriderna, främja landets ekonomiska
uppsving och omorganisera armén men
avgick efter konung Alexanders giftermål. D.
har utövat en flitig skriftställarverksamhet
och bl. a. skrivit »Das Ende der Obrenovitch»
(1905) och den hist. romanen »Tsar Dusjan»
(3 dir, 1919—20). (A. A-t.)

Djuma (arab. gum’a), i den
muhammedanska kalendern fredagens namn. Enär
profetens flykt skedde en d., firas d. i
österlandet ung. som söndagen i västerlandet.

Djumna, biflod till Ganges; se J u m n a.

Djungel (skt jangala, »vildmark») ogenom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 27 16:04:16 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfde/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free