Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djungel - Djunk - Djupadal - Djupafors - Djupa rännan - Djupa sund - Djupbergart - Djupborrningar - Djupbrytning - Djuped - Djupeld - Djupetsning - Djupgrävning - Djupgående - Djuphacka - Djuphavsbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1023
Djunk—Djuphavsbildningar
1024
tränglig låg snårskog i Indien, särskilt
bildande ett brett bälte längs foten av Himalaja.
Djunk, se J u n k.
Djupadal, se Djupafors 1.
Djupafors vid Djupadal.
Djupafors. 1. Vattenfall i Ronnebyån, 3
km n. om Ronneby, numera utnyttjat för
fabriksanläggningar (se nedan). Ån flyter
närmast ovanför fallet i en smal bergränna
(av 1,8 m bredd, 27 m längd, 9—12 m djup).
Något nedanför fallet egendomen
Djupadal, känd för sitt natursköna läge. — 2.
Fabriksanläggning i mellersta Blekinge,
Ronneby landskommun, vid fall i Ronnebyån (se
ovan). Omfattar trämasse- och pappfabrik
samt elektr. kraftstation. Ägare Djupafors
a.-b., som även äger kraftstationer vid
Brantafors och Vesperyd högre upp vid ån.
Aktiekapital 560,000 kr.
Djupa rännan. 1. En till utbredningen
oregelbunden ränna med vattendjup om 50—100 m
och däröver, som från Skagerak intränger
i ö. delen av Kattegatt till höjden av Morup.
— 2. En djupränna i Öresund från
Nakkeho-ved till Hornbæk, med omkr. 28 m djup. P.Dn.
Djupa sund, sundet mellan Tjurkö och
Sturkö i Karlskrona skärgård, avstängt
genom försänkning, innanför vilken smärre
fartyg finna god och säker ankarsättning.
Djupbergart, se Bergart.
Djupborrningar, borrningar av mycket djupa
hål (borrhål) i berg. Om förfarandet därvid
och användningen av djupborrningsmaskiner
se Bergborrning, sp. 1338—39.
Djupbrytning, malm- el. mineralfångst i
underjordiska arbetsrum till skillnad från
dagbrytning (se d. o.). D. är det oftast
förekommande arbetssättet vid malm- och
kol-fyndigheters tillgodogörande och används
överallt, där icke fyndighetens läge, form
och egenskaper i övrigt göra dagbrytning
särskilt lämplig. Vid d:s utförande komma,
beroende på fyndighetens beskaffenhet, olika
arbetsmetoder till användning. Jfr
Gruvbrytning. E. S. B.
Djuped, by i Styrnäs socken,
Västernorr-lands län, på Ångermanälvens ö. strand, 2
km ovan Styrnäs kyrka. Där gjordes 1919
ett fynd av silversmycken och 1,444
mestadels angelsaxiska och tyska silvermynt från
vikingatiden.
Djupeld, vid granatkarteschskjutning med
snabbskjutande artilleripjäser använt
eldgiv-ningssätt, varmed man avser att hastigt
utslunga en eldskur, täckande ett relativt stort
terrängområde i djupled. D. uppfanns i
Frankrike vid tiden för den snabbskjutande
fältartil-lerimaterielens införande (1897) och blev efter
hand reglementsenligt tillämpad även i
övriga länder. I Sverige liksom i de flesta
andra länder utföres den så, att varje pjäs inom
ett batteri med största möjliga hastighet
avger 8 skott, samtliga med oförändrat sidläge
men med framflyttning av elden 100 m för
vartannat skott. Sådan d. kan avgivas på
omkr. 1 minut. Jfr Slående eld. G.afW-dt.
Djupetsning, se Etsning.
Djupgrävning till större djup än ett
spadtag utföres i trädgårdar för att göra jorden
lämplig för vissa växter med djupt gående
rötter, t. ex. fruktträd, luktärter m. fl. D.
utföres vanl. så, att jorden på en högst
meter-bred remsa uppgräves till önskat djup (omkr.
60 cm) och lägges åt sidan, varefter jorden
från nästa remsa kastas i den uppkomna
fåran och så fortsättes, tills den sista fåran
fylles med den först uppgrävda jorden. Där
alven är av lös beskaffenhet, omblandas den
med matjorden och brunnen gödsel, men på
styv lera flyttas endast matjorden och
om-gräves och gödslas alven samt täckes sedan
med matjorden från följ, remsa. Som d. är
ett ganska dyrbart arbete, kan den vanl. ej
utföras annat än i mindre skala. C. G. D.*
Djupgående, hos ett fartyg, det lodräta
avståndet från vattenytan till fartygets
understa punkt. Ligger fartyget lika djupt för
och akter, säges det ligga på »jämn köl». Är
d. större akter än för, säges fartyget äga
»styrlastighet», varmed förstås skillnaden
mellan d. akter och för. Ligger fartyget
djupare för än akter, säges det »ligga på näsan»
el. äga »negativ styrlastighet». D. avläses
merendels genom på båda stävarna anbragta
mätskalor, s. k. åmning. Jfr Amning. Ax. L.
Djuphacka, åkerbruksredskap med stort,
brett blad för djup hackning; brukas
hu-vudsakl. vid uppodling av kärr- och mossjord.
Djuphavsbildningar,
Djuphavsavlag-ringar (Abyssiska el. Batyala
avlagringar), enl. J. Murray (se d. o.)
sedimentära avlagringar på havets botten på
större djup än omkr. 180 m (100 famnar). D.
äro av två huvudslag, som stundom kunna
vara blandade: terrigena d., bildade av
material från land, och pelagiska d., i
regel (undantag röda leran) uppkomna genom
hopande av döda planktonorganismers
kalkskal el. kiselskelett, som sjunkit till bottnen.
De förra d. uppstå i närheten av kuster och i
inhav, de senare längre ut i oceanerna och
utgöra d. i egentligaste bemärkelse.
De terrigena d. äro följ: blått slam
(»blå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
