Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurström (Strandberg), Erik Vilhelm - Djurstärkelse - Djursätra - Djurö - Djurö kvarn - Djurö skärgård - Djäkne - Djäkneboda - Djäknegång - Djäknepenningar - Djävul (Hin onde, Fan, Satan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1067
Djurstärkelse—Djävul
1068
främsta. D. var en fint bildad man med
intelligens och god smak, mindre betydande som
skådespelare än som ledare och översättare.
Han höll repertoaren högt och framförde flera
av romantikens odödliga mästerverk, långt
innan de nådde Stockholm. Hans
versöversättningar, för sin tid överlägsna, verka ännu
i dag märkvärdigt levande. Några, bl. a. av
Calderons »Lifvet en dröm», samlade han
i »Dramatisk blomsterkrans», I—IV (1828—
31). —- D:s andra hustru, Hedvig
Charlotta Hoffman (1807—77), var en av sin
tids vackraste och talangfullaste
skådespelerskor men liksom D. alltför patetisk. G. K-g.
Djurstärkelse, se Glykogen.
Djursätra, brunns- och badort i Värsås
socken, Västergötland, vid en liten bäck till
Tidan, 120 m ö. h. Järnkällor. Barrskogsrik
trakt. 400 kur- och sommargäster (1924).
Närmaste station Korsberga på Hjo—Stenstorps
järnväg, 7 km i s. ö.
Djurö. 1. ö i Stockholms skärgård, Djurö
socken, Stockholms län, omkr. 5 kvkm. Skiljes
av Älgöfjärden från Värmdön och
sammanhänger i n. genom ett smalt näs med Vindö.
Vid Djurhamn (se d. o.) på s. sidan av ön
Djurö sockenkyrka. — 2. Socken i Stockholms
skärgård, Värmdö skeppslag; 78,84 kvkm, 1,318
inv. (1926). Omfattar en del av Värmdön,
öarna Djurö (se ovan) och Runmarö samt
smärre öar ö. därom (Sandö, Harö m. fl.).
1 jan. 1926 kom Vindö med dithörande öar
till D. från Värmdö kommun. På Sandön
lots-platsen Sandhamn. Ingår i Värmdö, Djurö
och Möja pastorat av Ärkestiftet, Roslags
östra kontrakt.
Djurö kvarn, kvarn på Djurö halvö, på s.
sidan Bråviken, Dagsbergs socken,
Östergötlands län. Tax.-värde 1,045,500 kr. Ägare
kvarnaktiebolaget J. G. S. (aktiekap. 2,4 mill.
kr.), 50 arb. Den ståtliga anläggningen är
uppförd 1911. Förmalning ända till 1,700
säckar per dygn. Lastnings- och
lossningsan-ordningar på D. och vid Getå lastplats på
andra sidan Bråviken.
Djurö skärgård, ögrupp i Vänern mellan
sydspetsen av Värmlandsnäs och öarna utanför
Mariestadsviken, Torsö m. fl., på
västgöta-sidan; Torsö socken, Vadsbo härad,
Skaraborgs län. Omfattar Djurö i n. och smärre
öar och holmar s. därom, ögruppen har i
n. ö. och s. v. en längd av 8 km. På Djuröns
nordspets Djurö fyr.
Djäkne (lat. diäconus; jfr Diakon),
diakon; förr namn på lärjunge i
lärdomsskolor-nas högre klasser. Om djäknelivet se Sam.
ödmann, »Hågkomster från hembygden och
skolan» (1820; senast utg. 1918), och C. v.
Bons-dorff, »Djäknelif och djäknegång» (i Skr
utg. av Sv. litt.-sällsk. i Finland, d. 39, 1898).
Jfr Djäknepenningar och
Sockengång.
Djäkneboda, by i s. Västerbotten, Bygdeå
socken, 33 km n. ö. om Umeå.
Kustlandsvägen löper vid D. över ett smalt näs mellan
Djäknebodasjön och det numera torrlagda
Ratuträsket. Passet hade strategisk betydelse
under kriget 1809 (se Västerbotten
s-expeditionen).
Djäknegång, se Sockengång.
Djäknepenningar (jfr Djäkne), en avgift,
som 1624 års riksdag beviljade för att
avskaffa djäknarnas sockengång (se d. o.) för
att insamla medel och naturaprodukter. D.
uppbars dock länge av djäknarna själva men
sedermera av kronans uppbördsmän. En del
av d. användes även till löneförbättring åt
skolmästare. Genom riksdagens beslut 1835
avskaffades denna pålaga mot ersättning av
statsmedel. Vid 1856—58 års riksdag
bortföll den del av ersättningen, som var anvisad
till vissa löner, men ännu kvarstår i
rikssta-ten djäknepenningersättningen med ett
belopp av 4,307: 10 kr., och dessa medel utgå
till stiftens premie- och fattigkassor. — I viss
mån jämförlig med djäknarnas sockengång
var den »viaticering», som ända in på
1900-talet var medgiven för studerande vid de
allmänna läroverken i Härnösands stift. Genom
s. k. »viaticibrev», vilka utfärdades av rektor
vid Härnösands läroverk el. av konsistorium,
sedermera, enligt prästmötesbeslut 1904, av
konsistorienotarierna i Härnösands och Luleå
stift, erhöllo de studerande ett slags rätt att
inom vissa socknar anlita allmänhetens
välgörenhet. — Ett slags d. äro jämväl de
kol-lekter, som upptagas i kyrkorna till förmån
för medellösa studerande. (A. Bm.)
Djävul (grek, dia’bolos, »förtalare», övers,
av hebr. satan), Hin onde, Fan, Satan,
namn på den personifierade onda andemakten
el. det ondas furste i tillvaron. På lägre
reli-gionsstadier förekommer ingen egentlig
djä-vulsföreställning. Man tror visserligen på
onda demoner, jättar o. dyl., men gränsen
mellan dessa och andra andeväsen är icke
skarp. Även i högre utvecklade polyteistiska
religioner förekomma inga direkta
djävuls-gestalter; visserligen är den lömska, farliga,
onda karaktären hos vissa gudar mera
utvecklad än hos andra, så t. ex. hos Rudra i den
gammalindiska, Nergal i den babyloniska,
Seth-Typhon i den egyptiska, Loke i den
fornnordiska religionen, men dessa stå icke i
något sedligt motsatsförhållande till de övriga
gudomarna. Egentlig djävulstro har endast
uppstått i den persiska religionen och i
senjudendomen, från vilken den sedan kommit
över till och vidare utbildats i kristendomen.
Parsismen har en fullt utvecklad dualism.
Allt det goda i tillvaron kommer från A h u r
a-Mazda (Ormuzd), skapelsens herre, allt ont
och vedervärdigt från hans motsats, An g r
a-M a i n y u (Ahriman). Denne har fört lögn och
disharmoni in i Ahura-Mazdas goda värld;
först bragte han det onda in i andevärlden,
där det uppstod djävlar och onda andar, tills,
m. vilka han störtades ned till helvetet,
»lögnens hus», sedan fördärvade han denna
världen genom att här sprida lögn och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
