Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dnjestr - Do - d:o - Doab - Doan, wadi - Dobbel - Dobbermann, Jacob - Doberan - Doberdoplatån - Dobermannpinscher - Dobrič - Dobrogea - Dobroljubov, Nikolaj Aleksandrovitj - Dobrovský, Josef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1075
Do—Dobrovsky
1076
flodfarten hämmas av tillsandning, forsar vid
Jampol oeh den ojämna vattentillgången.
Längd 1,387 km, flodområdet 76,860 kvkm. —
Om de strider, som under världskriget ägde
rum vid D., se Polsk-ryska fronten.
Do [då], it., musikterm, i solmisation dets.
som ut, d. v. s. tonen c.
d:o, förk. av dito (se d. o.).
Doa’b, namn i n. Indien på landområden,
som omslutas av två floder; särskilt landet
mellan Ganges och Jumna.
Doän, w a d i D., flod och dalgång i s.
Arabien i wadi Hadramauts (se d. o.) dalsystem.
Dobbel, tärnings-, kort-, hasardspel. — Verb:
D o b b 1 a.
Do’bbermann, Jacob, nordtysk
elfenbens-och bärnstenssnidare (1682—1745), verksam
vid lantgreve Karls hov i Kassel, där hans
huvudsakliga produktion förvaras. Av svenskt
intresse äro ett porträtt i elfenben av Karl
XII i Kassel samt ett av Ulrika Eleonora
d. y. i Nationalmuseum i Stockholm, båda
utmärkta genom elegant utförande och stor
porträttlikhet. A. J.
Kyrkan i Doberan.
Doberän, stad i tyska fristaten
Mecklen-burg-Schwerin, 16 km v. om Rostock; 5,500
inv. (1925). Har varit storhertigligt
sommarresidens och är besökt brunnsort. Den 1368
fullbordade, för ett 1171 anlagt
cisterciens-kloster uppförda kyrkan (se bild) hör till den
baltiska gotikens ståtligaste byggnadsverk
och innehåller talrika medeltida konstverk
av stort intresse, bl. a. en gravvård över den
svenske konungen Albrekt av Mecklenburg
med liggande statyer av konungen (avb. vid
Albrekt, sp. 426) och hans andra gemål.
I kyrkan äro de flesta mecklenburgska furstar
från äldre tid begravna. — 6 km n. v. om D.
vid kusten Heiligendamm, förnämligt
havsbad, Tysklands äldsta östersjöbad, anlagt 1793.
Dobe’rdoplatån, se Italienska
krigsskådeplatsen.
Dobermannpi’nscher [dä’-], se Hundraser.
Dobric [då’britf] (rum. Bazargic), stad i
Rumänien, s. Dobrudscha; 17,357 inv. (1915).
Handelsort vid järnvägen Medjidia—Varna.
Tillhörde före Bukarestfreden 1913 Bulgarien.
Dobrogea [dåbrå’d$a], se Dobrudscha.
Dobrolju’bov [-åf], Nikolaj
Aleksandro-vitj, rysk kritiker (1836—61). Blev vid 21
års ålder redaktör för den litteraturkritiska
avd. i Rvsslands då mest ansedda tidskrift,
den av Tjernysjevskij
redigerade
Sovremen-nik. Den massa
artiklar han här publicerade
under loppet av
endast tre år förvärvade
honom, särskilt då de
efter hans genom
överansträngning påskyu
dade död utgå vos i
samlad form i 4 bd, ett
anseende som
litteraturkritiker, vilket i
Ryssland endast
överträf
fats av Bjelinskijs. Själv kallade han sig
real-kritiker; de granskade verken bedömde han
i första rummet efter den grad av
vederhäftighet och sanning, varmed de skildrade det
samtida ryska livet, och efter deras värde ur
liberal propagandasynpunkt; det var D., som
först för publiken klargjorde den betydelse,
som Gontjarovs och Ostrovskijs
samhällsskildringar ägde (resp, i essäerna Vad är
Oblomoveriet? och Det mörka riket). A. Kgn.
Dobrovsky [då’bråfsky], Josef, en av den
tjeckiska renässansens förgrundsfigurer,
»sla-vistikens fader» (1753—1829). Efter
filosofiska och teologiska studier vid Prags univ.
verkade D som lärare
för sönerna till en
greve Nostic och
därefter från 1789 någon
tid som föreståndare
för ett
prästseminarium men ägnade sig
sedan uteslutande åt
filologisk och historisk
forskning. D:s
huvudarbeten, »Deutsch-böb-misches Wörterbuch»
(1802—21),
»Ausführ-liches Lehrgebäude der
böhmischen Sprache» (1809; 2:a uppl. 1819),
»Institutiones linguæ slavicæ dialecti veteris»
(1822), blevo utgångspunkter för det
vetenskapliga studiet av de slaviska språken. D.
besökte 1792 Sverige för att undersöka de av
svenskarna 1648 från Prag bortförda
handskrif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
