Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dobrovský, Josef - Dobrudscha - Dobšiná - Dobson, Henry Austin - Doce - Docendo discimus - Docens - Docent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1077
Dobrudscha—Docent
1078
terna och utgav 1796 en relation på tyska om
resan. Jfr W. Nehring, »J. D.» (1893); J.
Jakubec, »J. D.» (i »Literatura ceskä 19.
stoletf.», 1—2, 1911—17). C. T-t.
Dobru’dscha, landskap mellan Donau och
Svarta havet i s. ö. Rumänien, gränsar i s.
till Bulgarien, bildar jämte Donaus delta den
rumänska landsdelen Dobrogea, delat på
4 departement (Tulcea, Constanta, Durostor,
Caliacra), tillsammans 23,262 kvkm, 722,000
inv. (1925). Är ett i sin helhet svagt vågigt
platåland om 50—150 m höjd, som med branta
sidor stupar mot Donau och Svarta havet och
utmed Svartahavskusten i n. följes av laguner.
Endast i n. finnas berg, rester av ett gammalt
veckningsland, i n. ö. utjämnat och täckt av
löss men i övrigt kvarstående som
sydöstgående kammar och höjdsträckningar tvärs över
landet, i själva Donauvinkeln Tutuiat, 456 m
ö. h. Det övriga D. är en av kalklager från
olika åldrar (trias till miocen), även
sandstenar och leror, sammansatt taffel, täckt av löss
och skuren av tvära sänkor och klyftor.
Märklig är Karasusänkan från Donau till Svarta
havet, där järnvägen Constanta—Cernavoda
går fram. På bergen och utmed floderna i
n. finnas skog (ek, bok) och buskvegetation
(macchia), i övrigt utmärkes D. av brist på
skog och vatten; även de mera utpräglade
dalgångarna till Donau i s. D. äro endast
tid-tals vattenförande. Lössjorden är bördig och
landet till större delen uppodlat, endast i s.
finnas stora sträckor glest gräsbevuxen
stäppmark. Klimatet är kontinentalt (jan. 0,4° C,
juli 22,5° C), nordliga vindar förhärska,
nederbörden är ringa (mindre än 500 mm).
Jordbruket är huvudnäring: vete, majs, korn och
havre, vid Donau vin och trädgårdsväxter.
På platåerna hjordar av får; övriga husdjur äro
bufflar, hästar, åsnor och svin. Befolkningen
utgöres av rumäner i n. och vid Donau,
bulgarer i s.; turkar och tatarer inneha mitten
och ö. delarna. Levnadsvillkoren äro ytterst
primitiva; de låga husen av lera och halm
ligga samlade i sänkorna, där grundvattnet
är åtkomligt, i oftast stora byar utan
planteringar och utan träd. Se f. ö. Rumänien.
Landskapsbild frän Dobrudscha: får vid brunnen.
Landskapsbild från Dobrudscha: tröskplats.
D. tillhörde före 1878 turk. prov. Bulgarien
och kom nämnda år genom freden i San
Ste-fano och Berlinkongressens beslut till
Rumänien som ersättning för den till Ryssland
avträdda delen av Bessarabien. I
Bukarestfre-den 1913 fick Bulgarien till Rumänien avstå
södra D. upp till linjen Balcic—Turtucaia,
vilket område Bulgarien återfick genom
Bu-karestfreden 1918, då Rumänien miste även
norra D. Denna fred annullerades genom
Versaillesfreden 1919, där Rumänien återfick
hela D., vilket bekräftades genom freden i
Neuilly 27 nov. s. å. — Om de krigsföretag och
strider, som under världskriget ägde rum i D.,
se Rumänska krigsskådeplatsen.
Dobsinå [då’pjina] (ty. Dobschau), stad i
Tjeckoslovakien, 67 km v.om Kosice; 4,620 inv.
(1921), slovaker och tyskar. Gammal
bergsstad (järn-, koppar- och nickelgruvor) i
Slovakiska malmbergen. 7 km i n. v. den
märkliga Dobsinä-isgrottan, bestående av
två salar, den yttre 120 m lång, 50—60 m
bred, 11 m hög; väggar och golv isklädda.
Dobson [då’bsen], Henry Austin,
engelsk författare (1840—1921), tjänsteman i
handelsministeriet 1856—1901. D. var en
utmärkt kännare av 1700-talets England, som
han bl. a. skildrat i en serie förträffliga biogr.,
t. ex. över Fielding (1883), Steele (1886),
Gold-smith (1888), Horace Walpole (1890) och
Ri-chardson (1902). Han författade även ett stort
antal dikter, utmärkta för teknisk
fulländning, känslighet och humor. De föreligga i
»Collected poems» (1897; 9:e uppl. 1913).
Doce [då’se], Rio, se Rio D o c e.
Doce’ndo di’scimus, lat., genom att lära
(andra) lära vi (oss själva).
Do’cens (presens part, av lat. docére,
undervisa), lärare, docent.
Doce’nt, fordom magi’ster do’cens (av lat.
docére, undervisa), kallas i Sverige person, som
på grund av vederbörligt förordnande
erhållit rätt att vid univ. el. statens högskola
meddela offentlig el. enskild undervisning.
Även vid enskilda, med univ. jämförliga
högskolor finnas vanl. d., så vid Stockholms och
Göteborgs högskolor samt vid
handelshögskolorna i samma städer. Vid univ. och vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
