Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dogmatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1091
Dogmatik
1092
nytt teol. program inneslutet. När näml, allt
för Luther (se d. o.) koncentrerades i tron
eller själva gudsförhållandet, låg däri p
in-cipiellt inneslutet kravet på att enbart rent
religiösa synpunkter skulle få göra sig
gällande vid tolkningen av det kristna
trosinne-hållet. Någon full metodisk klarhet i detta
hänseende vanns emellertid icke av
reforma-tionsteologien, och reformationens betydelse i
teologiens historia ligger därför mera i den
rikedom på religiösa motiv, som framför allt
av Luther själv framförts, än i ett
klarläggande av den teol. metoden. De viktigaste
framställningarna av det kristna
trosinne-hållet från reformationstidevarvet äro M
e-1 a n c h t h o n s (se d. o.) »Loci communes»
och Ca 1 vins fast uppbyggda »Institutio
religionis christianæ». — Den efterföljande
evangeliska teologien intar i förhållande till
Luther och reformationen en ställning, i
mycket analog med den, som den medeltida
teologien intog till Augustinus. Det växer
under 1600-talet, ortodoxiens (se d. o.) tid,
fram en ny skolastik, som i viktiga punkter
visar en slående likhet med den medeltida.
Bland dess representanter må nämnas
Hutter, J. Gerhard, Calovius,
Quen-s te d t och Ho 11 a t ius. Visserligen gör man
här allvarliga försök att tillvarataga
reformationens fördjupade kristendomssyn, men dessa
bemödanden motverkas framför allt dels av
en sträv biblicism och dels av ett
småningom alltmera tilltagande rationellt inslag.
Bibeln skulle vara översta norm (norma
normans) i den meningen, att varje enskilt
bibelord i såväl G. T. som N. T. betraktas som
i lika hög grad ofelbar gudomlig sanning, i
enlighet med verbalinspirationsteoriens
grundsats. Det säger sig självt, att tillämpningen
av denna grundsats icke gärna skulle vara
ägnad att klarlägga kristendomens egenart.
I själva verket kunde grundsatsen givetvis
icke konsekvent fullföljas — i hänvisningen
till de reformatoriska bekännelseskrifterna
som sekundära normer (normae normatae)
ägde ortodoxien ett hjälpmedel, som
räddade den från de mest fördärvbringande
följderna av dess bibelteori. Liksom den
medeltida skolastiken hade också ortodoxiens
teologi ett rationellt inslag; man talade om två
slags »artiklar»: articuli puri och articuli
mixti — endast de förra- voro rena
trosartiklar, de senare stödde sig därjämte på rationell
bevisföring. Att detta rationella inslag icke
blott hade en underordnad betydelse, kan man
se därav, att till de »blandade artiklarna»
också räknades läran om Gud, hans »väsen
och egenskaper». — Utvecklingen från
ortodoxien till det närmast följande teol. skedet,
upplysningens och rationalismens (se d. o.),
karakteriseras nu därav, att tonvikten
alltmer förlägges till det rationella elementet,
ända tills slutligen den radikala rationalismen
uppställer det naturliga förnuftet som den
enda källan till religiös kunskap. Teologien
kommer härunder i ett ständigt växande
beroende av den samtida filosofien, först
företrädesvis av den wolfska populärfilosofien
och sedan av Kant och de på honom följande
idealistiska systemen. Som representanter för
upplysningen och rationalismen må nämnas
Semler, S. J. Baumgarten, senare
Wegscheider och R ö h r. Å ena sidan
medför rationalismen en upplösning av
ortodoxiens fasta system, en ständigt fortgående
reduktion av dess innehåll, i samma mån som
än det ena, än det andra visar sig ej kunna
hålla stånd inför »förnuftets» domstol. Å
andra sidan kan man betrakta
upplysningsteolo-gien som inledningen till den i själva verket
över hela 1800-talet sig sträckande period av
teologiens historia, under vilken teologien stått
i ett mer eller mindre starkt
beroendeförhållande till den idealistiska filosofien.
När man i allm. inom den senare teologien
betraktat S c h 1 e i e r m a c h e r (se d. o.) som
inledande en ny tid i teologiens historia, har
detta sitt fulla berättigande, för så vitt hans
insats skärskådas från den teol. metodens
synpunkt. Metodiskt sett är han utan tvivel en
banbrytare. I motsats till den föregående
teologiens intellektualism och moralism
hävdar Schleiermacher med stor energi
»religionens» egenart: den är icke vare sig
metafysiskt vetande eller moralitet utan en viss
karakteristisk bestämdhet i människans
omedelbara självmedvetande eller »känsla». D:s
forskningsföremål bestämmes i
överensstämmelse därmed som den faktiska kristna tron;
dess uppgift är att analytiskt undersöka
denna. Nu kan man emellertid icke säga, att
Schleiermachers egen framställning i »Der
christliche Glaube» (1821) innebär ett
konsekvent fullföljande av dessa metodiska
grundsatser. Trots alla bemödanden att klarlägga
kristendomens egenart påverkas hans
framställning av den kristna tron i stor
utsträckning av filosofiska förutsättningar; hans
försök att inställa den kristna tron i en filosofisk
monisms ram för med sig, att flera för den
kristna trons grundsyn väsentliga motiv lida
avbräck. Det rent religiösa perspektivet på
den kristna tron bevaras med andra ord icke
okränkt. 1800-talets teologi, som bjuder på
en mångfald skiftningar, kan sägas vara
kännetecknad därav, att tre olika
huvudmotiv bryta sig med och ingå förbindelser med
varandra, näml, dels det religiösa motivet
från Schleiermachers metodiska ansats, dels
det filosofiskt-idealistiska motivet och dels det
från ortodoxien kvarlevande, resp,
återuppstående auktoritetsmotivet. Inom den s. k.
spekulativa, särskilt av H e g e 1
beroende teologien dominerar det filosofiska
inflytandet, stundom ända därhän, att teologien
är i färd med att övergå i filosofi
(representanter : D a u b, M a r h e i n e k e, senare
Bi eder ma n n). Den s. k.
repristina-tionsteologien söker i högsta möjliga
grad renodla det från 1600-talet övertagna
auk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
