Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dogmatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1093
Dogmatik
1094
toritativa motivet (Philippi,
Hengsten-berg). Inom den s. k.
förmedlingsteo-1 o g i e n möta i skiftande blandning alla de
tre nämnda motiven, med övervikt än för ett,
än för ett annat (R o t he, H a s e, Dorner
och dansken Martensen, vars d. flera
årtionden var studiebok vid de svenska
universiteten). Erlangenteologien (v. Ho
f-mann, v. Frank, I h m e 1 s) utgår från det
religiösa perspektivet och förbinder detta med
det auktoritativa. Den bibelteologiska
skolan (Beck, K äh le r, Schlatter)
vill med utgångspunkt i bibelvittnesbördet
förena det auktoritativa och det religiösa
perspektivet. Ingen av alla dessa teol. skolor var
stark och klar nog för att med energi kunna
upptaga och fullfölja uppslaget från
Schleier-macher. Sist i raden av 1800-talets teol.
skolor stå A. Ritschl och den från honom
utgångna teologien, vilken särskilt vid tiden
omkring sekelskiftet intog en ledande
ställning. Den »ritschlska» teologien var skarpare
skuren och mera målmedveten än de förut
omnämnda 1800-talsriktningarna. I visst
avseende befinner sig den ritschlska teologien i
den starkaste motsats till all
sammanblandning av teologi och filosofi; den vill radikalare
än Schleiermacher avvisa all metafysik samt
med hänvisning till »Jesu historiska person»
på det bestämdaste betona kristendomens
historiska positivitet. I själva verket är Ritschl
dock starkt beroende av Kant, även i fråga om
själva kristendomssynen, något som särskilt
framträder i den eticistiska hållningen och i
kretsandet kring människans
»Selbstbehaup-tung» som centrum. Samma inflytande från
Kant, gör sig gällande hos den ritschlska
teologiens förnämste representant i senare tid,
W. Herrman n.
De senaste teol. strömningarna från tiden
efter år 1900 och särskilt efter
världskriget gå i väsentligt andra riktningar än den
ritschlska teologien. Så finner man dennas
isolering av »den historiske Jesus»
ogenomförbar och ledande till en historicistisk
förträngning, som icke motsvarar den kristna
trons karakteristiska syn och dess livsvillkor.
Man finner vidare den radikala oppositionen
mot all metafysik så tillvida berättigad, som
tron är artskild från all s. k. filosofisk
metafysik, men däremot så tillvida oberättigad, som
trons till Gud sig hänförande utsagor alltid
just som trosutsagor äga metafysisk eller
transcendent halt. Och man finner slutligen,
att den kristna tron alltför mycket tolkats
och värdesatts från etiska synpunkter, fattats
eticistiskt, samt att därför de rent religiösa
synpunkterna icke kommit till sin fulla rätt.
Det göres energiskt gällande, att tolkningen
av den kristna trons mening och innebörd,
för såvitt den icke skall bliva en
misstolkning, oförbehållsamt och genomgående måste
låta den religiösa synpunkten och ingen
annan vara den avgörande. Med en dylik
utgångspunkt kommer teologien i motsats till
hela den utveckling alltifrån
upplysningstidens dagar, som ställt teologien i icke blott
formellt utan också sakligt beroende av
filosofiska idéströmningar. Det kan
ifrågasättas om icke teologien f. n. befinner sig vid
slutet av en lång period i sin historia ocb
vid övergången till en ny. Därmed är
naturligtvis icke sagt, att icke denna gångna
period skulle ägt varaktig betydelse för och för
all framtid satt djupa spår i det teol.
tänkandet. Medan det teol. intresset under
1800-talets senaste årtionden framför allt
inriktades på det historiskt-kritiska
forskningsarbetet och de systematiska frågorna voro mera
undanskjutna, ha dessa under de senaste
årtiondena trätt i förgrunden och äro f. n. inom
snart sagt hela den evangeliska kristenheten
föremål för det livligaste intresse.
Inom den svenska teologien ha under
1800-talet sammanfattande framställningar av det
kristna trosinnehållet utgivits av C. O. B j ö
r-ling och S. L. B r i n g, båda påverkade av
Erlangenskolan. Från tiden omkring
sekelskiftet märkes framför andra P. Eklund, som
lärt av Ritschl men på samma gång intog en
i förhållande till honom självständig hållning
(»Evangelisk fadervårsdyrkan», 1904;
»Evangelisk troslära», utg. efter förf:s död, 1914).
Från senare tid: N. J. Göransson
(»Evangelisk dogmatik», I—II, 1914—16), N.
Söderblom, E. B i 11 i n g (»Försoningen», 1908),
G. A u 1 é n (»Den allmänneliga kristna tron»,
1923; 2:a uppl. 1924), A. R u n e s t a m, A.
Ny gr e n, T. B oh 1 in och G. Ljunggren.
Över huvud har i Sverige under senaste tid
en livlig författarverksamhet ägt rum på det
systematiskt-teologiska området. Från
Danmark må nämnas F. K r a r u p
(»Livsforstaa-else», 1914, i täml. nära anslutning till den
ritschlska teologien). Från Norge: J. O r d i n g
(»Den kristelige tro», 1914, 1915). Från den
senare tyska teologien: J. Kaftan, H
ä-ring, Wendt, utgångna från den ritschlska
riktningen, vidare Troeltsch, R. Otto,
Barth, Brunner, Heim, Stephan,
Wobbermin, Schaeder, P. Althaus,
S t a n g e. Från England: W. Tem p le
(»Christus veritas», 1924). Intressanta
dokument från den anglikanska teologien föreligga
i en rad av H. Streeter utg. samlingsverk
samt i »Essays catholic and critical» (1926).
Litt.: Utom ovan och i art. Dogmhis t
o-r i a nämnda arbeten för det senaste
århundradets teologi: O. Pfleiderer, »Die
Entwick-lung der protestantischen Theologie seit Kant»
(1891); F. H. R. v. Frank, »Geschichte und
Kritik der neuern Theologie» (utg. av
Schaar-schmidt 1894; 4:e uppl. 1908); E. Schaeder,
»Theozentrische Theologie» (I 1909; II 1914;
senaste uppl. 1925—26); F. Kattenbusch, »Die
deutsche evangelische Theologie seit
Schleiermacher» (1924); F. V. Storr, »The development
of english theology in the nineteenth
cen-tury» (1913); C. C. J. Webb, »A century of
anglican theology» (1923). G. A-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
