Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dolet, Étienne - Dolgorukij (Dolgorukov), släkt - Dolichos - Dolichotis - Dolikocefal - Doliner - Dolium - Dolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1105
Dolgorukij—Dolk
1106
des han på Place Mauhert i Paris, som sedan
1890 prydes av hans staty. Biogr. av R. C.
Christie (1880; utvidgad fr. uppl. 1889) och
O. Galtier (1908).
Dolgorukij [dalgaro’ki], även D o 1 g o r u’k o v
[-åf] (eg. »långhänt»), rysk furstesläkt,
härstammande från Rurik. — Jakov F
e-dorovitj D. (1639—1720) sändes 1687 som
ambassadör till Frankrike och Spanien för
att utverka hjälp i kriget mot Turkiet, i
vilket han tog verksam del; 1697 blev han
general. Efter slaget vid Narva (1700) föll han
i svensk fångenskap och hölls under
bevakning till 1711, då han lyckades fly till
Estland. Efter hemkomsten blev han senator och
hade med sin frimodighet rätt stort
inflytande hos Peter I. — Vasilij VI ad
imi-rovitj D. (1667—1746) kuvade Bulavins (se
d. o.) uppror 1708 och utmärkte sig vid
övergången av Prut (1709). Han förvisades 1718
som förment anhängare av tronföljaren Aleksej,
benådades 1726 av Katarina I och utnämndes
av Peter II till generalfältmarskalk: efter
dennes död blev han medl. av högsta
konseljen, förvisades av Anna (1731) men
utnämndes av Elisabet till president i krigskollegiet
och senator. — Vasilij Lukitj D. (omkr.
1672—1739) blev efter utbildning i
Västeuropa diplomat, blev 1707 minister i
Köpenhamn och sökte 1720 åvägabringa fransk
medling mellan Ryssland och Sverige. 1726—27
var han ambassadör i Stockholm och sökte
med lock och pock men förgäves draga
Sverige från hannoveranska alliansen till den
wienska. Vid Peter II :s död (1730) stödde D
Annas val mot att hon avsade sig
självhärskardömet; då hon mars 1730 återtog all makt,
förvisades D.; 1739 avrättades han efter
tortyr. — Ivan Aleksejevitj D. (1708—
39) gjordes till överkammarherre av Peter II,
under vilken släkten D. hade stort inflytande.
Efter dennes död sökte D. och hans fader,
Aleksej, skaffa kronan åt D :s syster J e k
a-terina Aleksejevna Dolgorukova
(1712—45), med vilken Peter II 1729 trolovat
sig, men försöket misslyckades, och far och
son förvisades till Sibirien, där fadern dog
1734; sonen benådades 1735 men avrättades
1739 för högförräderi. Hans änkas, N a t a 1 j a
Borisovnas, gripande memoarer från
förvisningen utgåvos senast 1913. — Vasilij
Michajlovitj D. (1722—82) erövrade 1771
Krim och fick därför tillnamnet K r i m s k i j.
— Michail Petrovitj D. (1780—1808)
stupade som generallöjtnant vid Virta bro.
— Vasilij Andrejevitj D. (1803—68),
ett av Nikolaus I:s trogna redskap, var
krigsminister 1852—56 och polisminister 1856—66.
— Petr Vladimirovitj D. (1816—68)
förvisades för sin under pseud. C o m t e d’A
1-m a g r o utg. »Notices sur les principales
fa-milles de la Russie» (1841; sv. övers. 1843)
och utgav i Paris »La vérité sur la Russie»
(1860; sv. övers. 1861), för vilken han
dömdes till ständig landsflykt och förlust av sina
gods i Ryssland. Han skrev utom arbeten i
rysk genealogi och politiska flygskrifter även
ofullbordade »Mémoires» (1867—71). — Om
Jekaterina Michajlovna
Dolgorukova se Alexander II. (A. A-t.)
DoTichos, släkte bland baljväxterna,
närstående till Phaseolus, med bortåt 30 arter,
som växa mellan vändkretsarna, företrädesvis
i Gamla världen. D. lablab odlas
mångenstädes i varmare länder, särskilt i Egypten
och Främre Indien, där de omogqa baljorna
och de bruna el. svarta bönorna spela en
viktig roll som födoämne. G. M-e.
Dolichötis, se Mara.
Dolikocefäl, se Huvudskål.
Dollner, trattformade fördjupningar i
karst-områden, vanl. uppkomna genom instörtande
av taket över en underjordisk hålighet. Se
vidare K a r s t.
Dölium, ett gastropod-(snäck-)släkte av
ordningen Prosobranchia och fam. Doliidae. Skalet
är tunt, ovalt, bukigt och spiralräfflat med kort
spira, vid mynning och krenelerad ytterläpp.
D. lever nu i tropiska och subtropiska hav.
D. är känt sedan krittiden. Det sura sekretet
från vissa arters mycket stora spottkörtlar
innehåller fri svavelsyra. Denna tjänar till att
omvandla kolsyrad kalk till svavelsyrad,
vilken sedan lättare raspas sönder av djurets
ra-dula. D. är nämligen ett rovdjur, som med sin
väldiga utstjälpbara snabel borrar hål på djur,
vilka skyddas av kalkskal. Mest känd är D.
galea, Medelhavets största snäcka. R. H-gg.
Dolk (fr. poignard, dague, eng. dagger, it.
pugnale), kort blankt vapen, nyttjas antingen
som direkt stötvapen eller som parervapen
vid fäktning, vänsterhandsdolk, då ofta
försedd med utspringande klinga för att fånga
Dolkar: 1 svensk dolk från 1500-talets mitt,
2 parerdolk med utspringande klinga, 3 dolk
med rocktaggar från Amiralitetsöarna.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
