Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dolk - Dolksteklar - Dolksvansar - Dollar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1107
Dolksteklar—Dollar
1108
Dolkar: 4 indisk stötdolk (»kuttar»), 5 javanesisk
kris med balja, 6 indisk dubbeldolk av antilophorn,
7 gammal indisk dubbeldolk.
och avbryta motståndarens värja. D. består
av fäste, ofta med kort parerstång, samt
klinga, en- eller tvåeggad. Härtill hör balja,
vars beslag oftast bilda garnityr med det rikt
utsmyckade fästet. Mbg.
Dolk som stötvapen förekommer hos nästan
alla folk. I sin enklaste form utgöres den av
en vass stenskärva, en bambuflisa, ett
tillspetsat djurben el. dyl. Även hos högre
stående folk, som börjat använda metaller,
brukas stundom primitiva dolkar för rituella
ändamål. Sålunda genomborrade de
mexikanska indianerna öron och tunga med
ben-dolkar för att späka sig, och de
nordvästamerikanska indianerna dödade slavar med
mycket korta och grova stendolkar.
Bambu-dolkarna äro ibland försedda med hullingar.
På vissa melanesiska öar ha d. klinga av
rocktaggar och äro stundom tvåspetsade. De
i Sudan förekommande dolkknivarna fästas
i en ring om handleden. En bekant
dolk-form är den vitt spridda, åldriga och i
många former förekommande javanesiska,
kallad kris. G. B-r.
Dolksteklar, Scoli’idae, fam. av
gaddstek-larnas underordning. Hithörande arter äro
solitära (ej samhällsbildande) steklar; båda
könen äro försedda med vingar, som under
vilan ej äro hopveckade på längden. Benen
äro korta och mycket kraftiga, med borst och
taggar besatta grävben; mellankroppen är
baktill nästan lodrätt avskuren, och
bakkroppens andra bukled är genom en mycket djup
tvärfåra skild från den första. — Alla
arterna, för så vitt deras levnadssätt är känt,
lägga sina ägg på i jorden levande
bladhor-nade skalbaggars larver, ett på varje, och
Tiphia femorata.
den utkläckta stekellarven förtär sitt offer i
dess egen gång. — Släktet Scolia innefattar,
särskilt vad honorna beträffar, stora, grovt
byggda steklar med mörkt färgade vingar och
raggluden kropp av
svart grundfärg
samt gula el. röda
tvärband el. fläckar
på bakkroppen. Hit
höra de kan ske
största av alla steklar.
Sålunda uppges den
jättestora Scolia
ca-pitata på Java bli
mer än 6 cm lång.
De flesta arterna
leva i tropikerna. I Sverige har man blott
funnit Scolia unifasciata (på Särö i Halland).
Släktet Tiphia omfattar mindre och smärtare
byggda arter av svart färg, med särdeles
korta och kraftiga lår och skenben samt med
mellankroppens sidor försedda med en
glänsande fördjupning, i vilken frambenen kunna
inläggas. Från Sverige känner man två
arter, 5—13 mm långa; den större, Tiphia
femorata, väljer sannolikt till rov åt sin
avkomma larverna av pingborren (Rhizotrogus
solstitialis). G. A-z.*
Dolksvansar, se L i m u 1 u s.
Dollar, myntenhet i åtskilliga länder.
Namnet härstammar från det tyska Thaler och
gavs åt det spanska silvermyntet pieza de å
ocho (åttamyntstycket, d. v. s. åtta realer),
som efter Spaniens
erövring av Peru
med dess rika
silvergruvor banade sig
väg till flera
länder. Den spanska
silverdollarn bibehölls i
själva Spanien utan
större förändringar
ända till 1868 oeh erhöll dessutom 1821 en
avläggare i den mexikanska silverdollarn,
även kallad peso. I Englands amerikanska
kolonier var d. före och under frihetskriget
(1775—83) den vanliga myntenheten, och
därför blev genom 1792 års lag d. Förenta
staternas myntenhet (tecknas med $). Den
motsvarar i svenskt mynt 3,7315 kr. och är
förhärskande även i Kanada, British Honduras,
New Foundland, Kuba och Dominikanska
republiken. Mexikanska silverdollarn, som efter
Förenta staternas tiodollarsmynt i gnid.
Förenta staternas
endollars-mynt i guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
