Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dominikanska republiken, San(to) Domingo - Dominion of Canada - Dominion of New Zealand - Dominions - Dominium - Domino - Dominus - Domitianus, Titus Flavius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1127
Dominion of Canada—Domitianus
1128
visorisk regering; doek härskar det
amerikanska inflytandet ännu, och traktaten av 1907
gäller alltjämt. Nuv. president är general H.
V ä s q u e z, vald för tiden 1924—28.
Litt.: J. G. Garcia, »Compendio de la
historia de Santo Domingo» (3 bd, 1896; går till
1865); E. Deschamps, »La repüblica
Domini-cana, Directorio y guia general» (1906); O.
Schoenrich, »Santo Domingo» (1918); »Santo
Domingo» (i amerikanske militärguvernörens
rapport i »Annual report of the secretary of
the navy», 1920). (A. A-t.)
Dominion of Canada [dåmi’njon ov kä’nødo],
se Kanada.
Dominion of New Zealand [dåmi’njon ov njö
zflønd], se Nya Zeeland.
Dominions [dåmi’njønz], eng. (sing.
domi-nion), dominier, »riken», numera allmänt
bruklig benämning på de stora självstyrande
kolonierna el. kolonigrupperna inom Brittiska
riket (i kungatiteln the dominions beyond the
sea). De äro följ.: Dominion of Canada,
Com-monwealth of Australia, Dominion of New
Zealand och Union of South Africa. En med dem
jämförlig ställning intar Free state of
Ire-land, utrikespolitiskt även i viss mån Indien,
Empire of India. I Nationernas förbund äro
de 4 d. samt Irland och Indien var för sig
medl. med egna ombud. Full ansvarig
självstyrelse (dominion status) har även New
Foundland. Särskilt efter världskriget ha d.
nått mycket vidgad självständighet inom
riket och väsentligt ökat inflytande på dettas
politik (se därom Storbritannien,
historia). V. S-g.
Domi’nium, lat. (av do’minus, herre),
äganderätt, herravälde (jfr Äganderätt). —
Dom i’n i um m a’r is B a’l t i c i,
herravälde över Östersjön, »östersjöväldet».
Domino [då’minå] (eg. böjd form av lat.
do’minus, herre). 1. Ett slags maskeraddräkt,
fotsid, vid kappa, vanl. av siden, med
kapuschong (och svart halvmask); bärare av
sådan dräkt. — 2. Prästkappa
med kapuschong (i s. Europa).
— 3. Spel med rektangulära små
brickor (vanl. 28) av ebenholts
eller svart buxbom, på ena
sidan täckta av (elfen-) ben.
Denna sida är delad i två fält med
ett visst antal (från 0 till 6)
punkter eller tärningsögon i
vartdera fältet, så att varje tal
förekommer en gång dubbelt
och en gång tillsammans med
varje annat tal. Vid spelets
början läggas alla brickorna
med avigsidan uppåt och
blandas väl, varpå varje spelare
(vanl. 2, högst 4) tar för sig
ett bestämt antal brickoi, t. ex.
6, och ställer dem på kant framför sig
så, att endast han kan se deras ögon. Resten
av brickorna bildar talongen. En spelare,
vanl. den, som fått högsta brickan,
bör
jar med att sätta ut denna, och nästa
spelare lägger därtill en bricka, vars ena fält
har samma antal ögon som det ena av fälten
på den utlagda brickan; har han ingen sådan,
får han taga ur talongen, tills han får riktig
Brickor i ett dominospel.
bricka; är talongen läns, får han passa och
nästa man sätta ut. Man har rätt att välja
till vilket av de två yttersta upplagda fälten
man vill lägga en bricka. Den, som först satt
ut alla sina brickor, har vunnit. Om ingen
kan sätta längre och talongen är slut, är
partiet stängt, och då har den vunnit, vars
återstående brickor visa minsta antalet ögon.
— D. härstammar från Italien.
Do’minus, lat., husbonde, herre, härskare;
från senromersk till långt in i nyare tid (även
i Sverige) hederstitel för person av det lärda
ståndet (stundom i vokativformen domine).
Domitianus, Titus Flavius, romersk
kejsare (51—96 e. Kr.; reg. 81—96), son till
Ves-pasianus. Medan hans äldre broder Titus
faktiskt var faderns medregent, hölls D., som
missbrukat sin makt, då
han vid 19 års ålder
var pretor, avlägsnad
från civila och militära
värv, vilket alstrade
bitterhet i hans sinne.
Som kejsare visade sig
D. begåvad och
talangfull men härsklysten,
ofta hård, längre fram
även misstänksam och
grym. Han övertog 84
censuren (se d. o.) på
livstid och bestämde
så senatens sammansättning; denna
korporation förlorade därigenom sin
självständighet, och förhållandet blev alltmera spänt, i
synnerhet som D. ville kallas dominus et deus,
»herre och gud». Bland krigsföretag må
nämnas fälttåget i Britannien under Agricola (se
d. o.); denne hemkallades efter sju års
förvaltning, enl. Tacitus på grund av D:s avund,
trol. ock emedan rikets krafter måste tågas
i anspråk på annat håll. D:s eget fälttåg
mot chatterna var av betydelse för fredens
bevarande och tidigare erövringars vidgande
(trekanten mellan Rhen och Donau) och
tryggande, men kriget mot den kraftfulle
Dece-balus i Dacien (se d. o.) var mindre lyckligt.
I den inre förvaltningen visade sig D. under
de första åren som en dugande och energisk
furste, höll noggrann uppsikt över ämbetsmän
och ståthållare, vakade över gudstjänsten,
uppförde ståtliga byggnader, bl. a. på
Pala-tinen ett palats, varav betydande rester ännu
äro kvar, m. m. Då finanserna ej tålde
de stigande utgifterna till lysande spel,
för
Domino 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
