- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 5. Commodus - Druider /
1131-1132

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkapitel - Domkraft - Domkrets - Domkval - Domkyrka el. Katedralkyrka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1131

Domkraft—Domkyrka

1132

upptogos emellertid åter de gamla
medeltida prelaturerna och uppräknades 7
prästerliga capitulares: biskop, domprost,
dekan, ärkediakon, pastor, skolmästare och
ekonom. Endast i Västerås har denna ordning
aldrig fullt genomförts. I alla stift hade
stiftsstadens kyrkoherde och skolrektorn säte
i kapitlet, i de flesta också sysslomannen. De
olika stiftens d. företedde också andra
olikheter sinsemellan. — Tiden 1604—omkr. 1620
kan betecknas som en övergång till
lärarka-pitel, i vilka de i regel prästvigda
gymna-sielektorerna togo plats. Utvecklingen från
prelatkapitel till lärarkapitel skedde nästan
omärkligt och kan anses vara fullbordad
genom 1687 års förordning om rättegång i d.,
vilken utgör bihang till 1686 års kyrkolag.
Domprosten (i de flesta stift) och dekanen
voro de enda kvarlevorna av de gamla
kapi-telsämbetsmännen. Nya stift med lärarkapitel
tillkommo under 1600-talet. —
Förmyndarregeringen upphävde 1671 Lunds d:s
jurisdik-tionsrätt, varvid denna och kapitlets övriga
ärenden övergingo till ett consistorium
eccle-siasticum (se Konsistoriu m), organiserat
efter Uppsalakonsistoriets förebild, d. v. s.
med teol. professorerna som bisittare.

Under 1700-talet blev frågan om icke
ordinerade gymnasielektorers rätt till plats i
kapitlet aktuell. Den blev definitivt ordnad
först 1849 och 1856 i samband med
skolreformen, då de nya lektoratens innehavare
ställdes utanför och av de gamla
gymnasielektoratens innehavare icke fordrades
prästvigning för plats i kapitlet, ett bestämt steg mot
d:s sekularisering. Inrättandet av en
överstyrelse för rikets allmänna läroverk (1904)
och en folkskolöverstyrelse (1913),
sammanförda 1918 under den gemensamma Kungl.
skolöverstyrelsen, ändrade d:s ställning till
undervisningsväsendet och undanryckte
motiveringen för lärarkapitlens fortvaro i deras
gamla form. Senast tillsattes för
omorganisation av stiftsstyrelsen kommittéer dels 1905,
dels 1914, vilka utarbetat förslag, som dock
ännu icke lett till frågans lösning. Jfr
Consistorium och Konsistorium.

Litt.: Ph. Schneider, »Die bischöflichen D.»
(2:a uppl. 1892); K. V. Lundqvist, »Bidrag till
kännedomen om de svenska domkapitlen
under medeltiden» (1897); H. Lundström, »Hvilka
äro våra äldsta d.?» (i Kyrkohist. Årsskrift,
I, 1900); J. O. Andersen, »Kirkeorganisation
udenlands» (1905); Hj. Holmquist,
»Domkapitlens historia i Sverige» (i Betänkande med
förslag till lag ang. organisation av
stiftsstyrelse m. m., 1907), »De svenska d:s
förvandling till lärarekapitel 1571—1687» (1908)
och »Lunds d:s första svenska form» (i
Skrifter, tillägnade P. G. Eklund, 1911). (A. G-w.)

Domkraft, apparat för att lyfta större
tyngder en liten höjd. Flera olika slag av d.
finnas. Den enklaste formen är byggd på
användning av en kuggstång, som med tillhjälp
av ett mer el. mindre sammansatt kuggdrev

och en handvev kan höjas. En vanlig
utförings-form är den s. k. engelska, där den i en
kraftig hylsa anbragta lyftande stången kan höjas
men icke kringvridas och är försedd med en
skruvgänga, som löper genom en mutter,
vilken icke kan höjas men väl kringvridas med
hjälp av en utväxling (spak, kuggdrev ei.
dyl.). Då muttern vrides, pressas skruvstången
i höjden. Hydraulisk d. verkar på samma sätt
som en hydraulisk press (se d. o.). G. H-r.

Domkrets, område, inom vilket domstol har
domsrätt (jurisdiktion). I Sverige äro
underrätternas d. dels — för landsbygden med däri
inbegripna städer under landsrätt —
tingslagen, dels de särskilda stadsjurisdiktionernas
områden (»domsaga» i 6 kap. § 1
rättegångsbalken). Av hovrätterna bar Svea hovrätt
Svealand, Norrland och Gotlands län till d.,
under Göta hovrätt lyder återstoden av
Götaland, utom Blekinge, Kristianstads och
Malmöhus län, vilka utgöra Hovrättens över Skåne
och Blekinge d. Högsta domstolens d. är hela
landet. Å.H.*

Domkval, förgripligt klander av laga
kraft-vunnen dom. D. är i lag belagt med böter.
D. inför rätten dömes av denna, d. utom rätten
av underrätt å ort, där d. ägt rum.

Domkyrka el. Katedralkyrka (ecclèsia
cathedrälis), enligt romersk-katolsk ordning
kyrka för stiftets biskop; i dess kor står
biskopens ca/thedra, en upphöjd stol med
baldakin. D. är bestämd för biskopens religiösa
ämbetsförrättningar liksom för domkapitlens
åligganden i gudstjänsten. Den blev rikligare
än övriga kyrkor gynnad med själagåvor,
testamenten, tionde och andra anslag från
kyrkliga och världsliga myndigheter samt i
synnerhet från enskilda, som gåvo, i syfte att
mässor skulle hållas för deras själafrid. —
Även i Sverige blevo d. föremål särskilt för
biskopars, prelaters och kanikers omvårdnad,
och det föreskrevs, att präst borde ihågkomma
sin stiftskyrka i sitt testamente, varjämte
otaliga gåvor och testamenten inflöto från
lekmän. Liksom andra kyrkor åtnjöt d.
frälse-rätt för sina gods, dock i regel ej för
nyför-värvat gods utan särskilt privilegium.
Talrika skyddsbrev av påvar och konungar
utfärdades. Gudstjänsten i d. gjordes allt
vidlyftigare, mässorna allt talrikare och i samband
därmed kyrkans utstyrsel allt dyrbarare med
kronor och monstranser, altarkläden och
mässhakar m. m. av guld el. silver. Genom
reformationen skedde en fullständig
omkastning. Gustav Vasa indrog domkyrkogodsen
och skövlade d., varjämte även biskopsgods
och prebenden indrogos. Västerås ordinantia
(1527) stadgade, att d. i likhet med biskopar
och kaniker skulle utlämna registren, d. v. s.
jordeböcker, på alla räntor i avrad, tionde,
penningar, smör, järn o. s. v. Några ännu
bevarade register vittna om d:s rikedom under
medeltiden. Staten fick därefter att
bestämma om d:s underhåll. Deras förnämsta
inkomst blev den kyrkotiondespannmål, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 27 16:04:16 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfde/0726.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free