Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domkyrka el. Katedralkyrka - Domkyrkoråd - Domkyrkosyssloman - Domkyrkotionde - Domkyrkotunna - Domleschg, Tomleschg - Dommer, Arrey von - Domnarvet (järnverk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1133
Domkyrkoråd—Domnarvet
1134
kallades domkyrkotunna (se d. o.).
Andra inkomster äro bänkhyror, avgifter för
ringning m. m., inkomster av ett el.
annat gods (Lunds domkyrka har betydande
egendomar). Äro d:s inkomster
otillräckliga, skall den underhållas av församlingen
på sätt om kyrkors underhåll är föreskrivet.
Den praktiska omsorgen och förvaltningen
härvidlag tillhöra en
domkyrkosysslo-m a n (se d. o.) el. ett domkyrkoråd (se
d. o.). — Till antalet voro d. i Sverige med
Finland under medeltiden 7, näml, i Uppsala,
Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö
och Åbo. Efter reformationen tillkommo
genom stiftsdelningar d. i Göteborg, Mariestad
(en tid efter 1580), Karlstad, Kalmar, Visby,
Härnösand och Luleå (1904). Genom
Roskilde-freden (1658) tillkom Lunds d., varför efter
Finlands förlust antalet domkyrkor f. n. (1926)
utgör 13, enär Kalmar d. bibehållit denna sin
karaktär även efter stiftets sammanslagning
med Växjö stift. L. M. B.*
Domkyrkoråd, nämnd för vård och
ekonomisk förvaltning av domkyrka, finnes blott i
Lund, Göteborg och Kalmar. Vid övriga
domkyrkor, utom Luleå, sköter en
domkyrko-syssloman (se d. o.) ekonomien. D. i Lund
består av fem led. (domprosten och stadens
borgmästare äro självskrivna, en utses av
biskopen och landshövdingen, en av universitetet
och en av domkyrkoförsamlingen — de två
sistnämnda för 5 år i sänder). D. äger att
till biträde utse en kamrerare el. inspektor.
— D. i Göteborg äger en kassaförvaltare, som
av kyrkonämnden uppbär de av
kyrkofullmäktige anslagna medlen. — D. i Kalmar
har förut bestått av landshövdingen, biskopen,
domkapitlet, en magistratsperson och sex av
Kalmar stads församling valda led. Sedan
Kalmar stift (1915) sammanslagits med Växjö
stift, ha inga domkapitelsledamöter vidare
deltagit i d:s sammanträden. Om ändring i
rådets sammansättning ligger förslag sedan
flera år under K. m:ts omprövning. (M. Pf.)
Domkyrkosyssloman, förvaltare av
domkyrkas ekonomi. Under medeltiden kallades
denne ämbetsman i Sverige oftast yconomus el.
syssloman. ’Han hade att sörja för
kapitelmedlemmarnas underhåll, mottog dessutom
gåvor och andra inkomster till domkyrkan,
bestred utgifterna samt avlade årlig
räkenskap inför kapitlet för sin förvaltning. Enl.
1571 års kyrkoordning skulle vid varje
domkyrka en d. övervaka byggnadens yttre vård
ävensom vårda alla dess tillhörigheter och
öyer dem upprätta inventarium. Enl. 1681
års kyrkoordning skall han vara prästman och
antagas av biskopen med kapitlets samtycke.
D. finnes ej vid Luleå domkyrka, vars
ekonomi skötes som vid vanlig kyrka, ej heller
vid Lunds och Göteborgs domkyrkor, vilkas
ekonomi skötes av ett domkyrkoråd (se
d. o.). Däremot har Kalmar domkyrka, även
sedan domkyrkoråd inrättades, bibehållit en
prästvigd d. L. M. B.*
Domkyrkotionde, se Domkyrkotunna.
Domkyrkotunna. Viss del av den vid
reformationen från kyrkorna indragna
tiondespannmålen —• vanl. 1 tunna från varje
församling — anslogs till domkyrkornas
underhåll. Denna tiondespannmål benämnes d. el.
domkyrkotionde. Den utgick förr in
natura men omsattes i penningar och indrogs till
kronan mot ersättning efter markegångspris.
— En kyrkas egenskap av domkyrka har
emellertid icke i och för sig ansetts giva den
rätt att påfordra d:s utgående från stiftets
församlingar. I äldre tider har även K. m:t
tämligen fritt disponerat över
domkyrko-tunnemedel. Med hänsyn till prästerskapets
privilegier torde emellertid dessa medel böra
tillkomma resp, kyrkor. — För Lunds
domkyrka, vars egendom lämnades orörd vid
reformationen i Danmark, utgår ej d. och ej
heller för Härnösands domkyrka, som i likhet
med sockenkyrkor åtnjuter s. k. byggnadssäd.
Mariestads kyrka åtnjuter d. från Vadsbo och
Valla härad sedan slutet av 1500-talet. Sedan
Växjö och Kalmar stift sammanslagits,
föreslog K. m:t 1925 års riksdag, att
domkyrko-tunnemedel från Kalmar domkyrka skulle
överflyttas till Växjö domkyrka, men
propositionen avslogs av riksdagen. A. Bm.
Domleschg [då’mläjk], Tomleschg
(räto-rom. Domliasca), alpdal i Schweiz, kant.
Grau-bünden, bildar nedersta delen av Hinterrheins
dalgång; huvudort Thusis. Befolkningen
utgöres av rätoromaner och tyskar.
Do’mmer, Arrey von, tysk
musikhistoriker (1828—1905); musikkritiker i Hamburg.
Utgav bl. a. en grundläggande »Handbuch der
Musikgeschichte» (1868; 3:e uppl. revid. av
A. Schering 1914). T. N.
Domnarvet, järnverk med såg och fabriker,
samtliga tillhörande Stora Kopparbergs
bergslags a.-b., i Kopparbergs län och Stora Tuna
socken, 1 km från Borlänge köping och 22
km från Falun, vid Bergslagernas järnvägar o.
Dalälven. Anläggningarna ligga på ömse sidor
om Dalälven vid den nedersta av
Tuna-forsarna. Järnverket, som igångsattes 1878,
är det största i sitt slag i Skandinavien
och har nu en normalkapacitet av 100,000
—150,000 ton färdiga järn- och stålprodukter.
Tillverkningen är mest baserad på de
fosforrika malmerna från St. Kopparbergs
bergslags a.-b:s gruvor i Grängesbergsfältet. Koks
och stenkol fås utifrån, träkol framställes
till stor del i kolugnarna vid Bysjön av
kolved från bolagets skogar i övre Dalarna.
Järnverket drevs de första 20 åren med
vattenkraft från den bredvidliggande forsen, och
f. n. uttagas från denna medelst ett 20-tal
turbiner omkr. 6,700 hkr. Dessutom fås
elektrisk energi från Bergslagets kraftstationer vid
Dalälven (Forshuvud om 24,000 hkr,
Bullerforsen 30,000 hkr och Mockfjärd 10,000 hkr).
Järnverket omfattar nu (1926) följ,
huvuddelar: 1. Hyttavdelningen med 5 blästerhyttor
och 5 elektriska hyttor. Vid användning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
