Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domsaga - Domsjö (Domsjöverken) - Domskolor - Domsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1139
Domsjö—Domsrätt
1140
i hans ämbetsgöromål. I d., där förste notarie
finnes anställd, kan ock på häradshövdingens
anhållan därom hos hovrätten anställas en
juridiskt kvalificerad andre notarie.
Vidare skall i d., där K. m:t efter
häradshövdingens och hovrättens hörande finner det för
göromålens erforderliga gång nödvändigt, vara
anställd biträdande domare, som har
att efter hovrättens förordnande enl. av K.
m:t bestämda grunder på eget ansvar utföra
på domaren ankommande göromål. Förste och
andre notarier samt biträdande domare
förordnas av hovrätten för högst ett år. I d.,
där förste notarie är anställd, åligger det
häradshövdingen att hålla kansli tillgängligt
för allmänheten under viss, av
häradshövdingen bestämd tid. I varje d. skall finnas
anställd en k o m m i s s i o n ä r (se d. o.) med
åliggande att under tjänstemannaansvar
till-handagå dem, som muntligen el. skriftligen
därom framställa begäran, med ingivande till
domaren av ansökningar och andra handlingar
m. m. Jfr Härad,
Inskrivningsdomare och Tingslag. Å.H.*
Domsjö (Domsjöverken), sågverksort
i Ångermanland, vid det inre av
örnskölds-viksfjärden mitt emot Örnsköldsvik,
Själe-vads socken; 2,200 inv. (1921). Har uppvuxit
kring D. ångsåg och sulfitfabrik, tillhöriga
Mo och Domsjö a.-b. Sågverkets tax.-värde
1,112,000 kr. och sulfitfabrikens tax.-värde
2,283,600 kr. (1925). D. lastageplats anlöptes
1924 av 37 fartyg om 42,218 ton.
Domskolor, med domkyrkorna under
medeltiden förenade skolor för blivande präster men
även för andra lärjungar. De omtalas redan på
700-talet. Föreståndaren (skolastikern) hade
sedan 1000-talet säte i domkapitlet. Senare
övergick ledningen av undervisningen till en
rector scholae. Skolastikern behöll
överinseendet. Med universitetens utveckling
förlorade d. i Betydelse. A. G-w.
Domsrätt, befogenhet att skipa lag och rätt.
Närmast avses här allmän civil och kriminell
jurisdiktion ävensom den mera speciella, t. ex.
i krigs- och sjörättsmål, samt slutligen även —
i vidsträckt mening — rättskipning i
disciplinärmål. D. tillkommer i princip endast
staten själv genom därtill bemyndigade organ.
Dessa organ äro framför allt domstolarna (se
Domstol). Men liksom domstolarna vid
sidan av sin dömande verksamhet ha
åtskilliga förvaltningsbestyr, finnas ock
förvaltande organ, som ha d. i vissa frågor. D. i
mål, rörande förvaltningen, hade genom 1618
års kammarordning tillerkänts
räkningekam-maren (Kammarkollegium), där alla
räkenskaper undergingo granskning; och
Kammarrätten, som ersatte den under
Kammarkollegium subordinerande kammarrevisionen, är
ännu dels domstol, dels förvaltande verk.
Konungens befallningshavande äger ock d.
i vissa fall. Även riksdagen och rådet
ha haft d., riksdagen i synnerhet under
frihetstiden (1718—72, då högsta kontrollen
över hela rättskipningen var tillerkänd
riksdagen), rådet under olika skeden. Konungen
är sedan gammalt domare. Efter inrättandet
av Svea hovrätt (1614) stadgades följ, år, att
den, som var missnöjd med hovrättens dom,
fick med begäran om revision (se d. o.) vända
sig till konungen. Småningom överfördes
konungens d. i stor utsträckning till rådet;
under frihetstiden och även enl. 1772 års R. F.
var rådet högsta domstol, och konungen hade
vid rådets avgöranden endast två röster. Då
rådet 1789 avskaffades, blev dess befattning
med d. överflyttad till Högsta domstolen, i
vilken konungen jämväl ägde två röster i de
mål, som han undantagsvis ville övervara.
Denna konungens direkta medverkan vid d:s
utövning försvann 1909, då Högsta domstolen
organiserades som självständigt organ; dess
d. utövas emellertid fortfarande i konungens
namn. I administrativa besvärsfrågor utövas
konungens d., som tidigare handhades av
konungen i statsrådet, sedan 1909 av en särskild
administrativ högsta domstol, Regeringsrätten
(se d o.); inom dess kompetensområde falla
besvär i fråga om tillämpning av
kommunal-och politiförfattningar, beskattningsmål,
val-och rösträttsfrågor, fattigvårdsmål o. s. v. —
I den mån handhavande av disciplinär
myndighet kan sägas innebära utövning av d.,
tillhör denna icke domstolarna utan de civila
el. militära verk eller personer, åt vilka dylik
myndighet anförtrotts.
Statens d. är i princip exklusiv dels
gentemot undersåtarna, som ej själva äga taga
sig rätt, dels gentemot andra stater, vilka få
utöva d. endast inom sina egna, ieke på
främmande områden. Undantag i detta senare
hänseende utgör den rätt att utöva d. över
sina undersåtar, som tillkommer de
europeiska staterna i vissa främmande stater
(kon-sularjurisdiktion i Kina, de »blandade»
domstolarna i Egypten). Att märka är, att
personer, som åtnjuta exterritorialitetsrätt (se d.
o.), äro undantagna från den allmänna regeln.
— Ju starkare och bättre organiserad en stat
är, desto mindre kan det komma i fråga, att
inom statens område någon annan än staten
själv genom sina omedelbara organ utövar d.
Tidigare har staten icke ägt så exklusiv d.
Medeltidens korporationssystem främjade
tillkomsten av mer el. mindre privat d. Från
denna tid härrör t. ex. den d., som
universiteten ännu i dag ha över akademiska lärare
och tjänstemän beträffande ämbetsfel. Adlig
d., städernas d. och kyrklig d. ha var för sig
utgjort eftergifter åt icke-statlig d. Den a
d-1 i g a d. har i Sverige ej varit synnerligen
utvecklad; dock har en särskild adlig
rättskipning, t. ex. vid Bergkvara »borgrätt» (se
d. o.) samt Ängsö och Visingsborgs »hals- och
handrätt» (se d. o.), förekommit ända fram
till slutet av 1600-talet. D. i städerna
har i Sverige aldrig varit helt oberoende av
statens myndigheter, men lagskipningen har
här städse tillhört rådsdomstolen (rådstuvu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
