Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dorer el. Dorier - Doer, Eugen Robert - Dorestad (Wijk bij Duurstede) - Dorgelès, Roland - Doria (d’Oria), ätt - Doria, Andrea - Doris (landskap) - Doris (mytologi) - Doriska dialekten - Doriska vandringen - Dorisk stil - Dorisk tonart - Dorism - Dorking - Dormitorium - Dorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1177
Dorer, E. R____Dorn
1178
taljerna ha tillkommit dels som ett försök
att ge en rättsgrund för landets
besittningstagande, dels som en systematisering av
genealogiska traditioner. — Senare övergingo
d. till de ovannämnda öarna och utsände
kolonier till Syditalien, Sicilien o. s. v. — I
modern tid har mycket talats om en särskild
dorisk nationalkaraktär och livsuppfattning,
men grekerna själva känna ej någon sådan.
Detta beror i mycket därpå, att man tagit
de i sitt statsliv egenartade spartanerna som
typiska d.; vissa doriska stammar stodo också
tillbaka i kultur. Andra d., t. ex. argiver och
de på Sicilien boende, skilja sig knappast i
något avseende från andra greker. M. Pn N-n.
Dorer [dä’ror], Eugen Robert,
schweizisk skulptör (1830—93); studerade i München
och Rom. D :s främsta arbeten äro
national-monumenten i Genève och i Bern (gruppen
»Sammansvärjningen på Rütli» och bilder av
Germania, Italia och Gallia). G-g N.
Dorestad [dä’-], nu Wijk bij Duurstede,
ort i Nederländerna, prov. Utrecht, vid Rhen,
20 km s. ö. om Utrecht; 3,325 inv. (1925);
var särskilt under 700- och 800-talet en
blomstrande handelsstad. Mynt slogos där av
merovingerna och Karl den store. Med
Danmark och Sverige stod D. i livlig (än fredlig,
än fientlig) förbindelse. I förra hälften av
800-talet innehades D. som län av den nordiske
hövdingen Rurik och hans broder Harald.
Dorestadsmynten blevo förebilden för
de äldsta nordiska mynten, som anträffats
bl. a. på Björkö i Mälaren, det forna Birka,
vilket stod i livliga handelsförbindelser med
Frisland. Rika fynd från D. av fornsaker från
vikingatiden förvaras i museerna i Leiden och
Utrecht samt till ringa del i Wijk.
Dorgelès [dår^elä’s], Roland, fransk
författare (f. 1886). D. är en bland de få franska
författare, som i omedelbar konstnärlig form
lyckats gestalta sina minnen från världskriget.
Hans förnämsta verk är »Les croix de bois»
(1919), som meddelar en serie skakande
visioner från detta krig. I senare arbeten,
»Saint-Magloire» (1922) och »Le réveil des morts»
(1923), har den ursprungliga starka
inspirationen alltmera sinat och en deklamatorisk f
raseo-logi trätt i stället. D:s plats som skildrare
i romanform av det moderna kriget är dock
given bredvid Barbusse och Duhamel. Kj. S-g.
Doria [då’ria], urspr. d’Or ia, adelsätt, jämte
släkterna Fieschi, Grimaldi och Spinola en av
Genuas »fyra stora familjer». D. och
Spinola voro ghibelliner och bekämpade ofta
blodigt de två andra. Släkten D. kan ledas
tillbaka till 1100-talets mitt. Till en yngre linje
höra bl. a. furstarna av A n g r i och grenen
D. L a m b a. Av äldre linjen blev Andrea D.
(se nedan) 1531 furste av Melfi. Denna linje
erhöll värdighet som tysk-romersk riksfurste
av Torriglia 1760 och antog s. å. på grund av
arv namnet D.-Pamphili-Landi samt
erhöll romersk furstevärdighet med detta namn
1854. Av släktens många framstående män
märkas bl. a. många genuesiska amiraler,
särskilt A. D. (se nedan) och P a g a n o D.,
som besegrade Venezias flotta 1352 och 1354.
I Genua finnas tre palats med namn efter
ätten D. I Rom ligger det väldiga P a 1 a z z o
D-, byggt på 1600-talet, inrymmande stora
konstsamlingar, strax utanför Rom på högra
Tibersidan Villa D. - P a m p h i 1 i. B. H-d.
Doria [då’ria], Andrea, genuesisk amiral
och statsman (1466—1560); jfr släktöversikten.
Tjänade från 1487 påven och flera italienska
furstar, stod 1503 i Genuas tjänst på Korsika
samt
kommenderade 1507—19 en
genuesisk flotta på
Medelhavet mot
turkar och
korsa-rer. D. blev sedan
fransk
generalkapten o. befriade
Marseille 1524.
Missnöjd med Frans I,
gick D. 1528 i
kej-sar Karl V :s tjänst
och utdrev
fransmännen från
Genua. Där införde
han s. å. under kejserlig överhöghet en
aristokratisk republikansk författning, som i
huvudsak bestod till republikens upplösning. Som
»censor» behärskade han Genua till sin död.
Karl V gjorde D. till furste av Melfi 1531 och
•>efälhavare över habsburgska flottan. Han
kämpade flera gånger mot turkarna, angrep
Greklands kust 1532 under kriget mot
Soli-man och intog Tunis 1535. Mot D:s vilja
företogs det olyckliga tåget till Algeriet, men
han räddade expeditionen från undergång. I
Genua måste han från 1547 nedslå flera olika
sammansvärjningar. Från 1553 bekämpade D.
fransmännen på Korsika men återvände 1555
till Genua. Litt.: Biogr. av É. Petit (1887) och
Jurien de la Gravière (1895); F. Dona ver,
»Storia della repubbliea di Genova» (2 bd,
1913). (B. H-d.)
Döris, grek, landskap, se Dorer.
Döris, i grek, mytologien dotter till Okeanos
och Tethys; med havsguden Nereus hade hon
femtio döttrar, de s. k. n e r e i d e r n a.
Döriska dialekten, se Grekiska språket.
Döriska vandringen, se Dorer och H e
raklider.
Dörisk stil, se Kolonnordningar.
Dörisk tonart, se Kyrkotonarter och
Musik.
DorFsm, egendomlighet i den doriska
dialekten. Jfr Dorer och Grekiska språket.
Dorking [dä’kip], stad i eng. grevsk.
Sur-rey, 36 km s. v. om London; 8,058 inv. (1921).
Trakten är känd för sin hönsras,
dorking-hönsen (om dem se Hön s).
Dormitörium, lat. (av dormire, sova),
sovkammare, gemensamt sovrum i ett kloster.
Dorn [dårn], konisk järn- el. stålten, som
brukas vid metallbearbetning för att utvidga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
