Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Douglas, skotsk ätt - Douglas, lord Alfred Bruce - Douglas, Archibald - Douglas, Gavin - Douglas, Gustaf Otto - Douglas, sir James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1197
Douglas, A. B—Douglas, J.
1198
med honom men anstiftade 1455 en ny
resning, efter vars kuvande han flydde till
England. Han företog 1483 ett misslyckat
inva-sionsförsök, måste ge sig fången och hölls
därpå till sin död internerad i ett kloster;
han var den siste av huvudlinjen (»de svarta
Douglasarna»).
II. Anguslinjen. Makten i gränstrakterna
övergick nu till Anguslinjen, som kallades »de
röda Douglasarna». Ryktbarast av dessa
var Archibald D., 5:p earl av Angus
(omkr. 1449—1514), kallad bell-the-cat, enär
han vid en sammansvärjning 1482 mot
kunga-gunstlingen Robert Cochrane utfäst sig att
»sätta klocka på katten», d. v. s. göra
gunstlingen oskadlig. Han fick honom avrättad och
höll med sina anhängare konung Jakob III
en tid fängslad. Han var invecklad i
upprepade stämplingar med de engelska kungarna
Edvard IV och Henrik VII i syfte att skaffa
dem Skottlands krona, blev 1488 den
omyndige Jakob IV :s förmyndare och var 1493—98
dennes kansler. I gränstrakterna höll han
sträng ordning till sin död, 1514, kort efter
det för skottarna olyckliga slaget vid Flodden,
där enligt en sägen 200 riddare med namnet
D. stupade vid Jakob IV :s sida. Om Angus’
son, skalden Gavin D., se nedan. Dennes
brorson Archibald D., 6:e earl av Angus
(omkr. 1489—1557), äktade 1514 den vid
Flodden stupade Jakob IV :s änka, Margareta
Tu-dor, syster till Henrik VIII av England.
Giftermålet misshagade de skotska stormännen,
som 1515 fråntogo Angus regentskapet, och
Margareta utverkade 1528 hos påven
skilsmässa. Angus innehade emellertid under
Jakob V :s minderårighet tidtals högsta makten
i Skottland. 1529—42 vistades han som
landsflyktig vid Henrik VIII:s hov, medan Jakob
V förföljde hans släkt och bl. a. 1534 efter
en falsk anklagelse för förgiftningsförsök lät
på bålet bränna hans syster Janet D., lady
G 1 a m m i s. Efter Jakob V :s och Margareta
Tudors död återvände Angus 1543 till
Skottland, återfick släktgodsen och blev åter
politiskt inflytelserik. Om hans dotter med
Margareta Tudor, Margaret D., se nedan. — Till
Anguslinjens sidogren Hamilton hörde
kolo-nistpioniären Thom as D., 5:e earl av S e
1-k i r k (1771—1820); om honom se S e 1 k i rk.
Linjens huvudgren utslocknade med
Archibald D., 3:e markis och l:e hertig av D.
(1694—1761), en excentrisk enstöring. Till en
sidogren av Anguslinjen hörde regenten
Morton (se d. o.).
III—IV. Om linjerna Morton och
Queens-berry se dessa ord; till den senare hör lord
Alfred B. D. (se nedan). V. S-g.
Douglas [da’gles], lord Alfred Bruce,
engelsk författare (f. 1870); tillhör
Queens-berrylinjen (se släktöversikten). Har författat
lyriska dikter (»Collected poems», 1919), av
vilka några sonetter skattas högst, och satirer
(»Eve and the serpent», 1917, »The deviFs
carnival», 1922, m. fl.) och »Oscar Wilde and
myself» (1914), vari han från sin synpunkt
skildrar sin i alla händelser för Wilde
olycks-bringande bekantskap med denne. Biogr. av
W. Sorley Brown (1918). R-n B.
Douglas [da’glds], Archibald, 4 :e earl av
D. och hertig av Touraine, skotsk storman
(omkr. 1369—1424), son till 3:e earlen av D.
(se släktöversikten) och g. m. konung Robert
III:s dotter Margareta. Han blev 1402 starkt
misstänkt för att ha anstiftat mordet på sin
svåger tronarvingen David Stuart; denna
händelse behandlas av Walter Scott i »Fair mald
of Perth». D. tillfångatogs s. å. i en
gränsstrid av Henry Percy (»Hotspur»), deltog kort
därpå i dennes misslyckade resning mot
Henrik IV och satt 1403—08 i engelsk
fångenskap. 1423 förde han en skotsk hjälptrupp
till Karl VII av Frankrike under dennes krig
mot engelsmännen, upphöjdes som lön därför
till hertig av Touraine men besegrades i grund
1424 av hertigen av Bedford vid Verneuil och
stupade själv i slaget. Hans ständiga
nederlag skaffade honom vedernamnet the tyneman
(»förloraren»). V. S-g.
Douglas [da’gles], Gavin, skotsk skald
(omkr. 1474—1522), son till A. D., 5:e earl
av Angus (se släktöversikten). Han blev
biskop av Dunkeld 1515 och måste några år
senare av politiska skäl fly till England. D. är
Skottlands förste humanist, översatte Ovidius
och Virgilius (1513) samt skrev lärodikten
»The palice of honour» och allegorien »King
Hart», med starka intryck av renässansskalder
som Petrarca och Chaucer. Sami, arbeten i 4
bd 1874. Se L. M. Watt, »D:s Aeneid» (1920).
Douglas [du’glas], Gustaf Otto, greve,
svensk-rysk militär (1687—1771), sonson till
R. D. Råkade som livdrabant i fångenskap
vid Poltava 1709, gick sedan i rysk tjänst
och utsågs 1717 till generalguvernör i
Finland, som ryssarna då innehade. Vid hans
namn ha knutits många våldsåtgärder, som
denna tid hade att uppvisa, bl. a.
utskrivningen av manskap för rysk tjänst. D. blev
1721 ordf, i den stora estländska
kommissionen och var 1737—51 general en chef samt
guvernör i Reval. Hans på Estlands
riddarhus 1715 introducerade ättgren utgick 1826.
Douglas [da’glas], sjr James, skotsk
storman (omkr. 1286—1330), son till William de
D. (the hardy, d. 1298) och för sin mörka hy
kallad »svarte D.». Han var i unga år den
bästa vapenbroder Robert Bruce hade under
frihetskriget mot engelsmännen. Hans
vapenbragder under dessa strider äro frejdade i
skotsk sägen och historia (bl. a. i Walter
Scotts »Castle dangerous»). Efter segern vid
Bannockburn 1314 blev D. gränsförsvarets
ledare mot engelsmännen. Robert Bruce gav
honom på dödsbädden sitt svärd (ännu
förvarat i D. castle) och gav honom i uppdrag
att, till uppfyllande av konungens
korstågs-löfte, föra dennes hjärta i strid mot de
otrogna (enligt en annan uppgift till Heliga
gravens kyrka). D. lämnade 1330 Skottland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
