Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Douglas, Stephen Arnold - Douglasgran - Douglass, Frederick (Bailey) - Doumer, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1201
Douglasgran—Doumer
1202
blev han genast ytterst populär, och kontrasten
mellan hans korta växt och oratoriska kraft
förskaffade honom smeknamnet »the little
giant» (»den lille jätten»). D. blev 1840 domare
vid Illinois’ högsta domstol, satt 1843—47 som
medlem i kongressens representanthus och
från 1847 till sin död i senaten. I kongressen
var D. det demokratiska partiets
verkningsfullaste talare. Han höll i Oregonfrågan på
Förenta staternas längst gående anspråk.
Även av Texas’ annektering och Polks
utmanande mexikanska politik var D. en ivrig
anhängare. I slaverifrågan hävdade han den
troligen först av I. Butts (se d. o.) framställda
teorien om »populär sovereignty», vilken han
själv så formulerade: »Varje folk bör äga rätt
att reglera sina egna inre angelägenheter
efter eget behag; detta medger konstitutionen
åt staterna, och intet skäl finnes att ej
utsträcka samma grundsats till territorierna».
D. anslöt sig till »Clays kompromiss av 1850»
(se C1 a y) och inledde några år senare det
sista ödesdigra skedet av striden i slavfrågan
genom sin Kansas-Nebraska-bill (dec. 1853),
vilken genom sin bestämmelse om
upphävandet av 1820 års Missourikompromiss gjorde
den slutliga brytningen nästan oundviklig.
Vida berömd är valstriden 1858 mellan D. och
Abraham Lincoln om den förres senatorsplats
(se därom Morse, »Abraham Lincoln», 1,1893).
D. lyckades med knapp majoritet rädda den
åt sig men hade av Lincoln drivits till
uttalanden, vilka gjorde det omöjligt för honom att
vid nästa presidentval för sig vinna
sydstatsdemokraterna. På partikonventet i
Charles-ton 1860 fick han flertalet röster, men mötet
sprängdes, och ytterlighetsmännen korade
Breckinridge till kandidat, medan återstoden
av de delegerade på ett nytt möte i Baltimore
uppsatte D. Denna splittring avgjorde valet:
D. fick visserligen 1,375^157 röster mot
Lin-colns 1,866,352 men kom likväl ej upp till
mer än 12 elektorsröster mot Lincolns 180.
Trots tidigare stora eftergifter för
sydstats-männens fordringar motsatte sig D. alla
angrepp mot själva Unionens bestånd och gav
efter krigsutbrottet Lincoln sitt fulla stöd.
Biogr. av W. G. Brown (1902). V. S-g.
Douglasgran [da’glos-], Pseudotsüga
mucro-näta el. Douglasii, ett med granen
närbesläktat barrträd, utmärkt bl. a. genom att
täckfjällen äro längre än fröfjällen. Den är
ett ända till 100 m högt träd med ända till
3 m tjock stam och pyramidformig el. konisk,
till sist mera utbredd krona och växer i v.
Nordamerika, från British Columbia till New
Mexico. I Klippiga bergen bildar den här och
där stora skogar. Virket är rödbrunt, fast
och elastiskt och har stor användning, särskilt
till master (jfr Amerikansk sko gshu
8-hållning). G. M-e.
D. har under senare år börjat användas som
skogsträd även i Sverige. Den är fullt
vinter-härdig i s. Sverige, och den blåbarriga
bergsformen av trädslaget tål även Mellansveriges
klimat. Såsom mycket snabbväxande och
genom sitt värdefulla virke anses d. kunna få
betydelse för svensk skogshushållning. S-r.
Douglass [da’glos], Frederick (urspr. F.
Bailey), nordamerikansk talare och
skriftställare (1817—95). Var son till en vit man
och en negerslavinna, flydde 1838 ur slaveriet,
väckte 1841
uppseende som talare på ett
antislaverimöte i
Massachusetts och antogs
därpå till resetalare
för ett
antislaverisäll-skap. 1846 var han på
agitationsresa i
England och fick där en
summa penningar,
tillräcklig att lösköpa
honom ur slaveriet.
Senare verkade han som
journalist och talare
för slaveriets avskaffande; under
inbördeskriget föreslog han president Lincoln att
använda negersoldater mot sydstaterna. Mot
slutet av sitt liv hade han olika befattningar
i distriktet Columbiä och var 1889—91
amerikansk minister på Haiti. D. utgav flera
självbiografier, bl. a. »Life and times of F.
D.» (1881; ny uppl. 1893; sv. övers. 1895).
Jfr biogr. av Booker T. Washington (1907)
samt »Negerslafven. F. D:s lefnadsöden
skildrade af honom själf» (1909; ny uppl. 1914).
Doumer [doma’r], Paul, fransk politiker
(f. 1857 22/s). Blev efter självstudier lärare,
sedan licencié en droit och redaktör för en
radikal tidning i Laon. 1888 invaldes D. i
deputeradekammaren,
föll igenom vid valen
1889 och blev då
kabi-nettschef hos
ministerpresidenten Floquet.
1890 blev han ånyo
deputerad och var
finansminister i Bourgeois’
radikala kabinett (1895
—96), varvid han
förgäves sökte införa
progressiv inkomstskatt.
Av den moderate
Mé-line utsågs D. till
gene
ralguvernör i Franska Indokina och fick där
(1897—1902) tillfälle att visa sin stora
organisatoriska förmåga. Efter återkomsten till
Frankrike bröt han delvis med de radikala
och arbetade för stärkandet av Frankrikes
stormaktsställning och försvar. Han var 1905
—12 deputeradekammarens president; vid
presidentvalet 1906 var han de konservativas
kandidat men besegrades av Fallières. 1912
utsågs D. till senator för Korsika och var
sept.—nov. 1917 minister utan portfölj i
Pain-levés ministär. Jan. 1921—jan. 1922 var han
finansminister i Briands kabinett. På nytt
var D. dec. 1925—mars 1926 finansminister
under Briand men lyckades icke genomdriva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
