Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dragare - Dragarpenningar - Draga växlar - Dragbasun - Dragbänk - Dragduk - Dragéer - Dragendorff, Georg - Draget - Dragg - Dragga - Dragharmonika - Draghållfasthet - Draghällan - Dragjord - Dragkamp - Draglim - Dragmedel - Dragmätare - Dragningskraft - Dragnot - Drago, Luis Maria - Dragodoktrinen - Dragoman el. Drogman - Dragomirov, Michail Ivanovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1223
Dragarpenningar—Dragomirov
1224
jeder, tunguser etc.), medan den däremot i
Amerika ingenstädes blivit d. Hunden åter
nyttjas som sådan på båda hållen och i
Amerika fordom långt ned bland prärieindianerna,
som vid flyttning bundo en stång på var sida
av djuret, så att ändarna släpade på marken.
På stängerna band man bohaget. Somliga
prärieindianer, såsom mandanerna, hade dock
även hundslädar. Sedan hästen införts,
nyttjas den i stället på samma sätt. K. G. L.
Dragarpenningar, ersättning till vid
tullpackhusen i Stockholm, Göteborg, Malmö och
Norrköping fast anställda tullpackhuskarlar
el. dragare för godsets framförande till
tullbehandling, dess upp- och återinpackning,
biträde vid vägningen m. m. Avgifterna utgå
efter av K. m:t el. länsstyrelserna fastställda
taxor. För Stockholms tullpackhus är taxan
fastställd av K. m:t 12 sept. 1924. K. H. A.
Draga växlar, dets.som trassera (se Växel).
Dragbasun, se Basun.
Dragbänk, se Tråddragning.
Dragdnk, se D r ä 11.
Dragéer [-Jè’er] (fr. dragées), fruktkärnor
(anisfrön, mandlar, valnötskärnor o. s. v.),
överdragna med sockerlag, choklad o. dyl.
Drägendorff, Georg, tysk farmakolog och
kemist (1836—98); sedan 1864 prof, i farmaci
i Dorpat. D. arbetade företrädesvis med
analysmetoder (i fråga om växtämnen) och inom
den rättsmedicinska kemien. (Ljd.)
Draget. 1. Kanal mellan ön Järflotta och
Södertörns fastland, vilken förmedlar
förbindelse inomskärs mellan s. delen av
Södertälje-viken och farleden Landsort—Dalarö för
fartyg, som ligga mindre djupt än 1,7 m. —
2. En av Gustav Vasa kanaliserad farled vid
Drag innanför Skäggenäs (Kalmarsund),
far-bar endast för småbåtar. — 3. Trång farled i
Limfjorden, Danmark. P. Dn.
Dragg, ett slags lättare
ankare med flera (2—5)
bqjda armar med flyn men
utan stock.
Dragga (jfr Dr agg),
med en eller flera draggar,
som släpas efter
havsbott
nen, söka uppfiska ett sjunket föremål. Ett
ankare säges »dragga med», då det ej gripit
fast tag utan av fartyget dragés med längs
sjöbottnen. (ö-g.)
Dragharmonika, se Harmonika.
Draghållfasthet, se Hållfasthet.
Draghällan, ett lågt skär i inloppet till
Sundsvall med därpå uppförd fyrbyggnad och
fyr, som leder fartyg in från sjön.
Dragjord, se F r y s j o r d.
Dragkamp, en idrottsgren, känd redan
under antiken; utföres med en lina, 30 m lång,
av två lag, vanl. om åtta man vartdera. Den
tyngste i laget står sist och kallas »ankaret».
Avståndet från mitten på linan till lagens
främsta män skall vara minst 1,75 m; dessa
punkter markeras och utgöra gränsmärken.
I marken nedslås under mittpunkten och de
båda gränsmärkena pinnar. När det ena
laget dragit det andras gränsmärke förbi sin
gränspinne, har det vunnit. — Den
märkligaste sv. segern i d. är Stockholmspolisernas
seger över de fruktade Londonpoliserna vid
Olympiska spelen 1912.
Draglim, se Lim.
Dragmedel, läkemedel, som reta huden och
framkalla en utgjutning av vävnadssaft
under överhuden (epidermis), varigenom denna
upplyftes som en blåsa. Härmed har framför
allt avsetts att bortleda vätskeansamling från
närliggande organ samt att genom
känsel-retning avleda uppmärksamheten från andra
smärtor. Det mest bekanta d. är den s. k.
spanska flugan, d. v. s. pulver av
skalbaggen med samma namn (se Spansk
fluga), använt i form av plåster el.
salvor; svenska farmakopén anger två för djur
avsedda spanskflugsalvor. (Ljd.)
Dragmätare, se Drag 2.
Dragningskraft, se Attraktion.
Dragnot, se Not.
Dra’go, Luis Maria, argentinsk
diplomat och folkrättslärd (1859—1921). Var
domare i Buenos Aires och medlem av
kongressen, blev utrikesminister under presidenten
Roca och blev som sådan upphovsman till den
s. k. Dragodoktrinen (se d. o.). 1909 var han
led. av skiljedomstolen i Haag i den
engelskamerikanska fiskeritvisten. D. skrev flera
juridiska och historiska arbeten, bl. a.
»Antro-polojia criminal» (1888).
Dragodoktrinen kallas, efter argentinske
statsmannen Drago (se d. o.), den
folkrättsliga princip, enl. vilken det icke bör vara
någon stat tillåtet att med vapenmakt utan
krig söka tvinga annan stat till betalning
av en denna stats gäld till medborgare i
främmande stat el. till denna stat själv. Litt.: H.
A. Moulin, »La doctrine de Drago» (1908); A.
Alvarez, »Le droit international américain»
(1910). _ Rid.
Dragomän el. D r o g m ä n (av arab,
terdju-man), tolk, särskilt vid beskickningar i
Kon-stantinopel. Då turk, regeringen ej
korresponderade på främmande språk, hade d. vid
Porten ofta en betydelsefull ställning.
Dragomirov [-åmfråf], Michail I v a n
o-v i t j, rysk general och militärförfattare (1830
—1905). Blev officer 1849, bestred olika
gene-ralstabsbefattningar och blev 1868 chef för
14 :e
infanteridivisionen, i spetsen för
vilken han främst av
alla övergick Donau
1877. 1878-89 stod D.
i spetsen för
general-stabsakademien, varefter han 1889 blev
chef för
militärdistriktet Kiev och 1891
general av infanteriet.
1898—1903 var D.
generalguvernör i Kiev.
Dragg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
