Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dragomirov, Michail Ivanovitj - Dragon (krigsman) - Dragon (växt) - Dragonader - Dragonättika - Dragplåster - Dragpress - Drags aktiebolag - Dragsfjärd - Dragskiva - Dragskåp - Dragsmark - Dragspel - Dragstans - Dragstift - Dragumis, Stefanos - Dragör - Drakballong - Drakbergen eller Drakensbergen (Kathlambabergen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1225
Dragon—Drakbergen
1226
D. utgav en mängd arbeten i krigskonst,
krigshistoria och trupputbildning, i vilka han
framför allt uppmanade sina landsmän att
tillgodogöra sig det ryska folkets egendomligheter
och särskilda anlag och att återgå till
anfallet med blanka vapen i Suvorovs anda.
Som militär åtnjöt D. europeiskt anseende.
— D:s son Vladimir D. (f. 1867) var vid
världskrigets utbrott stabschef vid 3:e armén
och blev sept. 1917 chef för »sydvästra
fronten». I nov. 1918 blev han ledare för en
anti-bolsjevikregering, okt. 1919 president i
Deni-kins (se d. o.) »politiska råd» och
militärguvernör i Kiev men emigrerade efter Wrangels
nederlag 1920.
Dragon (av lat. dra’co,
drake), tidigare namn på
krigsman i trupper,
avsedda att utgöra ett
mellanting mellan kavalleriet
och infanteriet. Namnet d.
torde urspr. ha
tillkommit ett slags eldvapen,
vilkas kolvar liknade
drakhuvuden. Dragonregementena äro numera likställda
med övriga
kavalleriregementen; de skilja sig från
det övriga kavalleriet ev.
endast genom uniformen.
Dragon, se
Malörtsläktet.
Dragonäder (fr.
dragon-nades), i Frankrike på
Ludvig XIV :s tid mot
hu-genotterna riktade
förföljelser. På Louvois’
befallning inkvarterades 1681
hos calvinister i Poitou
och Limousin dragoner,
som genom sin brutalitet
tvungo många att
»omvända» sig till
katolicismen. Systemet
utsträcktes strax före och efter
nantesiska ediktets
upp
hävande (1685) till stora delar av Frankrikes
landsbygd.
Dragonättika, se Malörtsläktet.
Dragplåster, se Dragmedel.
Dragpress, dubbelverkande press för
uppdragning av plåtföremål (se Bleck
varutillverkning, sp. 487).
Drags aktiebolag, Norrköping, innehavare
av en bland Sveriges äldsta och största
yllefabriker med spinneri, väveri, appretyrverk
och färgeri. Det nuv. bolaget grundades 1854;
aktiekap. 1,800,000 kr.
Dragsfjärd, övervägande svenskspråkig
socken på Kimitoön i s. v. Finland, Äbo och
Björneborgs län, Borgå stift; 116 kvkm, 4,916
inv. (1924). Inom D. ligger Dalsbruk (se d. o.).
Dragskiva, en härdad stålskiva, försedd med
hål, varigenom järn- el. metalltråd dragés ned
till mindre diameter. Se Tråddragning.
Dragskåp, se Kapell.
Dragsmark. 1. Socken i mellersta
Bohuslän, Lane härad; 14,25 kvkm, 532 inv. (1926).
Upptar yttersta spetsen av Bokenäset. Vackra
och bördiga dalar. Smärre industriplatser:
Källviken (båtvarv, valskvarn), Oxevik
(olje-och guanofabrik), Munkeby (fältspatsbrott). 223
har åker, 359 har skogs- och hagmark. Ingår i
Bokenäs och D:s pastorat av Göteborgs stift,
Älvsyssels norra kontrakt. ö.
2. (M arieskog; lat. Monastérium de
silva sanctae Mariae.) Kloster av
premonstra-tensernas orden i D:s socken, beläget på
halvön Bokenäs. Klostret anlades i
mitten av 1200-talet av norske konungen Håkan
Håkansson och synes tidigt ha nått välmåga
Bland dess välgörare nämnas konung Magnus
Eriksson, hans gemål och drottning Dorotea.
Redan 1519 hade klostret en världslig
styresman; 1532 blev det fullständigt
sekulariserat. Sedan Bohus län 1658 blivit svenskt,
donerades en del av klostrets gods till R. von
Ascheberg. Klosterbyggnaderna nedbrötos i
början av 1600-talet för att lämna sten till
Bohus’ fästningsbyggnad. Även kyrkan
förföll småningom; 1846 sammanstörtade sista
resten av murarna. Göteborgs och Bohus läns
fornminnesförening har låtit avröja
Maria-kyrkans tomt och väldiga grundmurar samt
frilägga väggarna till 1 m höjd- Se W. Berg,
»D:s kloster» (i »Bidrag till kännedom om
Göteborgs och Bohus läns fornminnen och
historia», VI, 1895); J. S. Lidell, »D:s kloster»
(i Sv. turistfören :s årsskrift 1901). T. H-r.*
Dragspel, se Harmonika.
Dragstans, stans för plåtarnas
»hopdragning» (så att de vid nitstället ligga väl intill
varandra), innan nitningen sker. D. nyttjas
endast vid nitning för hand av tunnare plåt
(jfr Nitning).
Dragstift, instrument för uppdragande av
linjer i tusch el. annan flytande färg vid
linearritning. Består i sin enklaste form av
två på ett kort skaft anbragta, mot spetsen
avsmalnande fjädrar el. tungor av stål;
inbördes avståndet regleras av en genom fjädrarna
på tvären gående skruv. Mellan fjädrarnas
spetsar införes tuschen el. färgen. G. H-r.
Dra’gumis, Stefanos, grekisk politiker
(1842—1922), son till politikern och
historikern Nikolaos D. (1798—1879). Invaldes
1879 i parlamentet, var 1886—90 och 1892—93
utrikesminister och blev under förvirringen
efter militärkuppen 1909 jan. 1910 statsminister
men måste okt. s. å. vika för Venizelos.
Dragör, dansk hamnplats vid Öresund, på ö.
kusten av Amager; 2,048 inv. (1921).
Lotsstation, badort, villastad. Hade under
medeltiden rikt sillfiske.
Drakballong, se Luftballong.
Drakbergen eller Drakensbergen
(Kathlambabergen), bergsträcka i
Sydafrika, sydafrikanska höglandets ö.
bergrand. Är vattendelare mellan Oranjeflodena
vattensystem och Indiska oceanens och bildar
Svensk dragonuniform
(vid Kungl.
livrege-mentets dragoner).
Menig man i liten parad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
