Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drakbergen eller Drakensbergen (Kathlambabergen) - Drakblod - Drakblodsträdet - Drake
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1227
Drakblod—Drake
1228
Landskapsbild från Drakbergen.
gräns mellan Basutoland och Oranjefristaten
i v. samt Natal i ö.; omfattar, i
vidsträcktare bemärkelse, även höglandsranden genom
Transvaal till Olifantfloden. Den starkast
markerade delen av bergsträckan är i s.
utmed Basutogränsen. Berget höjer sig här i
mäktiga, taffelliknande toppar och stupar
brant till terrasserna i ö. Högst nå Mont
aux sources, som uppges vara Sydafrikas
högsta topp (3,429 m ö. h.) och Cathkin peak el.
Champagne castle. På den förra upprinner
Oranjefloden. Passövergångarna van
Reenen-passet (1,682 m) och Laings nek (1,646 m)
begagnas av järnvägslinjer från Natal till
det inre.
Drakblod, harts, som huvudsakl. utvinnes
ur frukterna av en palmart, Daemonorops
(Calamus) Draco, vilken växer på Sundaöarna,
mest på Sumatra, samt i Bortre Indien. Fås
efter utsvettning ur frukterna el. genom
ut-smältning ur dem. Hartset har blodröd till
mörkröd färg, är ogenomskinligt, spec. v. 1,2,
smpt omkr. 70° C. Lättlösligt i
terpentin-olja, eter och alkohol, delvis lösligt i bensin,
bensol, kloroform och kolsvavla. Nyttjas till
framställning av röda fernissor och polityrer
och i fotografien till pigmenttryck. — Ett
annat slag av d. utvanns fordom ur d r
ak-blodsträdet (Dracaena, se d. o.). I
Västindien fås dessutom olika slag av d. ur
Ptero-carpus Draco (fam. Leguminosae) och Croton
Draco (fam. Euphorbiaceae). E-t N-n.
Drakblodsträdet, se Dracaena.
Drake (grek. dra’kon). 1. Sagovidunder
med jättelik, fjällig överkropp, vingar,
fram-ben, stora klor och väldig stjärt, huvud med
kam, öron och fruktansvärd blick. Dylika
odjur ha spelat en betydande roll i europeiska
och asiatiska folks övertro. Möjligen bidrogo
till draktrons uppkomst fynd av lämningar
efter urtida jätteödlor. Forngreker och
nordbor tänkte sig d. som vaktare av heliga källor
el. dyrbara skatter. Ryktbara bragder som
drakbesegrare utfördes av gudar och hjältar
(Apollon, Herakles, Kadmos, Sigurd, Beowulf
m. fl.). För babylonierna var d. det allt ont
födande urkaos, som besegras av solguden
Marduk. I Psaltaren och Uppenbarelseboken
nämnes d. som mörkrets ande. Medeltidens
kyrkliga symbolik gjorde honom till
sinnebild av djävulen och lät denna d. besegras av
ärkeängeln Mikael, den helige Georg o. s. v.
I romansk konststil upptogs d. som
ornamentalt motiv, med gestalten ofta
sammansatt av orm, lejon och fladdermus. Man trodde,
att d. nattetid for lysande och väsande genom
luften, östasiatiska folk se i d. symbolen av
stormen, vulkanutbrottet, ondskan. I Kina
har d. sedan urminnes tider spelat en viktig
roll i folktron (särskilt som regngivande
gudomlighet), och d. har i alla tider varit det
kejserliga Kinas emblem. Den har av
gammalt stor användning i Kinas och Japans
dekorativa konst. Forngrekerna prydde
hjälmar och sköldar med drakbilder; hos romarna
under kejsartiden blev d. fälttecken. — Som
heraldisk figur framställdes d. i profil med
fyra fötter och fladdermusvingar. (E. B-m.)
2. Flygande d., se Draködlor.
3. D. el. Drakskepp, de största och
förnämsta av de för krigiskt ändamål avsedda
vikingaskeppen. Namnet gavs, emedan
förstäven ofta upptill slutade i ett drakhuvud och
bakstammen likaledes upptill avslutades med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
